Sigrid på Pottan

Kattungarna acklimatiserar sig snabbt i sin nya miljö. Full aktivitet omväxlande med sovstunder. Relationen med övriga katter verkar också gå över förväntan - inget bråk, lite morrande ibland men toleransen verkar vara stor och ömsesidig.
Nu har vi examinerat båda och kommit fram till att Signe egentligen är en Sune och Svante är en Stina. Så kan det gå...
Lite foton från igår - kunde förstås varit snyggare, men betänk att det handlar om blindskott av ett blindstyre... ;-)



Sovande Sune



Stina spanar in flugor



Söndagsmiddag

Idag har Elin ridit Pottan. Eftersom det fanns skäl att tro att skogen vimlade av skjutglada typer så höll vi oss på en av vallarna. Det blev en rejäl genomkörare för Pottan, som väl inte har upplevt något liknande på ett bra tag nu. Till att börja med blev det protester, men snart kom hon igång fint i trav och så småningom blev det även lite galopp. Det såg riktigt trevligt ut och Elin var nog också nöjd. Nu har ju Pottan lagt på en rejäl vinterpäls, och hon blev förstås jättesvettig. Jag måste få henne lite klippt snarast, men först vill jag veta att jag har ett utegångstäcke som fungerar bra.
Annars så fortsätter jag att rida själv också, även om det inte blir lika effektivt som idag.

Även om jag inte skrivit så mycket så fortsätter jag att aktivera mig med Pottan tämligen regelbundet. I lördags kom Elin och hon hade med sig sin egen ponny "Tjejen". Vi tog en rejäl runda tillsammans på våra springare, och Helena gick med oss. Inte helt fel för mig att få sällskap av några med fungerande ögon - tack så jättemycket, Helena och Elin! Tur med vädret hade vi också, men tyvärr finns inga foton att lägga ut. Det får istället bli en bild på 2-åringarna Stellaria och Corylus (Pottans lillebror) tagen häromdagen.

Har annars skvallervägen fått reda på att nya grannar är på väg att flytta in inte långt härifrån, och upptäckte att de bloggar om sin flytt. Har till och med etablerat kontakt via webben - kanske kommer vi att försöka rida ihop så småningom? Deras blogg heter "Mikaela och Jonatan samlar vuxenpoäng".

Jag har fortsatt att rida Potentilla efter förmåga, och vi har haft ett antal lite längre ridturer i omgivningarna under de senaste två veckorna. Lite travarbete på vallarna blir det också ibland och jag tycker att det går bättre hela tiden. I söndags kom Elin och tog en tur i omgivningarna även hon.



Nu är det definitivt höst. Pottan håller på att lägga på vinterpäls för fullt, och tycker nog att det är lite jobbigt med ridningen. Det blir säkert klippning så småningom. I kväll blev vädret riktigt ruggigt med både regn och snö i luften, och alla hästarna fick komma in över natten.

På förmiddagen blev jag uppringd av min handläggare (inget ont om henne) på arbetsförmedlingen. Försäkringskassan anser ju att jag är arbetsför ("synskada är inget hinder för att arbeta"), så af är engagerad för att försöka hitta någon form av arbetsträning/praktik åt mig. Det går, som väntat, inget vidare. Vilket inte är så förvånande, inte minst i dessa tider av "lågkonjunktur". Min egen reflektion har ju hela tiden varit "visst skulle jag kunna jobba, men vilken arbetsgivare skulle vara intresserad av mig?".
Sen är det ju ingen som vill inse att jag faktiskt KAN en hel del saker, man ser bara mina begränsningar. Trots allt så är det en hel del jag fixar med min anpassade dator. Jag sköter min hemsida och blogg, jag mailar mm. I övrigt orienterar jag mig skapligt i miljöer jag fått lära känna och jag sköter, och vad gäller Pottan, rider, i hög grad mina hästar självständigt. Bara några exempel...
Men det känns som om omgivningen bara vill se problem hos mig. I stället för att fråga om de skulle kunna göra något för att underlätta min situation verkar attityden vara att man snällt ska sätta sig ner hemma och inse att livet är slut. Inte förvänta sig att de fullfungerande ska bry sig om mig i den situation jag nu hamnat i. Inte störa dom i deras perfekta liv med att visa att även jag existerar.
Nu får dom ändå stå ut med att se mig komma rantandes efter vägarna, uppsutten eller med häst vid hand. Jag tänker inte låta dom tro att jag inte finns!

Annars har dagen ägnats åt firande av namnsdag med hemgjord tårta, fint värre. Inte för att jag egentligen bryr mig speciellt om att fira namnsdagar, men när den som fyller år inte vill bli firad så får man ta namnsdagen som förevändning. Hoppas på att den överåriga trotsiga tonåringen börjar använda den mobiltelefon som förärats honom i present åtminstone.

Idag kom Elin med mamma Helena samt Stina hit. Elin red Pottan på vallen under Stinas överinseende och det gick jättebra. Pottan fick jobba på rätt ordentligt och blev nog ganska trött. Vi räknar med att Elin kommer och rider igen nästa helg.