Efter att ha ventilerat lite med mina medmänniskor hur jag blivit behandlad av arbetsförmedlingen häromsistens, så blev jag uppmanad att anmäla ärendet till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Visst har det för mig helt klart känts som att jag diskriminerats pga min synskada då jag inte kom ifråga för "praktikplatsen", men eftersom det handlade om en arbetsmarknadsåtgärd och inget "riktigt" jobb så har det inte känts så motiverat att gå vidare med det.

Men efter att ha besökt DOs hemsida fick jag uppfattningen att inget talade emot att jag skulle göra en anmälan, så nu har en del av dagen använts för det. Om det sedan blir något resultat får väl visa sig, men även om inget direkt händer så hoppas jag ändå på att min anmälan gör någon sorts nytta bara genom att komma till DOs kännedom. Vi får väl se om fortsättning kanske följer... 

Nu är det verkligen HÖST. Mörka morgnar och kvällar, nätter med frost och många minusgrader, hästar med vinterpäls och höstfärger i naturen. Det har trots allt varit en hel del fina dagar med sol. Igår var jag på Lindängen i Gårdeby, där ett par gubbar hjälptes åt att dra upp en båt ur Hällerstadsjön för vintern. Själv lät jag kameran jobba, det är lite lättare för mig att se hur omgivningarna ser ut om jag kan titta på bilder i efterhand.



Gubben i båten



Båten på väg upp på land



Lindängen i höstfärger och oktobersol, ovan och nedan

Idag var jag med och levererade hö till en granne. Där blev jag först utskälld av det här yrvädret.





Efteråt bjöds det på fika inomhus och jag fick äran att bekanta mig med och hålla Skärkinds (förmodligen) för tillfället yngsta invånare i armarna en stund. Det var en knappt 2 veckor ung dam vid namn Molly.

Annars händer det inte så mycket, åtminstone inte som är något att skriva om. Vår lilla sommar-maskot, den vita ponnyn Krabat, lämnade oss och gick hem till sig för 2 veckor sedan. Han är en lättsam och mysig "farbror" på några och tjugo år, och han är välkommen tillbaka nästa sommar.



Jag försöker i vanlig ordning aktivera mig med mina egna ponnyer, men där blir det inga kort att tala om. Jag har fortfarande inte fått till någon lösning på hur jag hanterar häst och kamera samtidigt.
Aktiviteterna känns nog lite enahanda också, det har sina begränsningar att vara hänvisad till stenhårda grusvägar samt en och annan ojämn vall eller beteshage. Saknar verkligen den där paddocken eller ridhuset som verkar vara så självklar för "alla andra".

För en dryg vecka sedan hade vi en dag med riktigt ruggigt väder, och då passade jag på att komma igång med lite uppdatering av hemsidan. En hel del "nya" (läs: tagna i år) bilder på hästarna har det blivit sedan dess, och fler kommer förhoppningsvis.

Slutligen en bild på slöa hästar i hösthagen tagen idag. Nåja, Pottan fick i alla fall springa sig svettig med mig en stund senare, men på det finns förstås inga bildbevis...



Potentilla och Myristica

För någon tid sedan blev jag kontaktad av min handläggare på af om ett nytt "pseudojobb" - alltså en form av "praktik" eller arbetsmarknadsåtgärd där en arbetsgivare utnyttjar en arbetslös som obetald arbetskraft och får ett jobb utfört gratis, samtidigt som den som utnyttjas ska känna sig tacksam för att någon har "behov" av dennes arbetskraft för en begränsad tid. Den här gången var det arbetsförmedlingen själva som sökte praktikanter. Då jag givetvis vill framstå i en positiv dager - trots allt - och hoppas att även en sån här konstgjord sysselsättning kanske skulle kunna leda vidare, så svarade jag givetvis att jag var intresserad. Jobbet skulle bestå i att arbeta vid dator och ha telefonkontakt med folk. Något som också blinda jag borde ha goda förutsättningar att klara av, även i konkurrens med fullfungerande.

Så småningom blev jag så kallad till af för ytterligare info. Det handlade om 3 platser och vi var 5 kallade, varav 4 dök upp. Såvitt jag kunde bedöma var jag den enda med funktionshinder. Det började med att, efter att vi hämtats i receptionen, jag blev ifrånsprungen av de övriga och alltså inte hittade till det rum vi var på väg till. Så jag fick helt enkelt stanna upp och vänta på att de saknade mig och kom tillbaka och hämtade mig. Sedan blev vi beordrade att skriva av "arbetsgivarens" kontaktuppgifter från en white-board. Det var förstås inget som JAG klarade av, utan jag blev tvungen att be om att få en lapp med dessa uppgifter nedskrivna. Till råga på allt så tackade jag slutligen ja till ledsagning en bit på vägen ut då mötet var avklarat, bara för den händelse jag inte skulle ha full koll på var i lokalerna jag befann mig. I övrigt hade informationen varit mycket kortfattad och inget intresse hade visats för vilka vi "sökande" var eller vad vi kunde tänkas ha för respektive kompetenser. Jag deklarerade dock på vägen ut, klart och tydligt att jag var mycket intresserad av "jobbet" och jag ringde även och hörde mig för om hur det gick, då jag tyckte beskedet drog ut på tiden. Men då fick jag bara veta att inget ännu var bestämt. Dock hade infomötet och mina "fadäser" där bidragit till att jag anade vartåt det lutade för min del. Och idag så ringde min "vanliga" handläggare och meddelade att jag var bortsållad, precis som jag antagit. Och jag är tämligen säker på varför också.

Det är bara att konstatera, än en gång, att man är totalt oönskad. Försöker man anstränga sig så resulterar det ofelbart i det vanliga, man ses som ett problem och inget annat. De säger att jag måste jobba och försörja mig, men vill inte ge mig en verklig möjlighet till det, allt är bara blaha och ett spel för gallerierna.

Jag kommer att tänka på min barndoms "höjden av-gåtor". Alltså till exempel den här: Vad är höjden av snålhet? Svar: Att smita in på en gratisföreställning. Jag vet ytterligare ett svar: Att inte låta en funktionshindrad utföra ett oavlönat jobb. När inte ens de myndigheter som är satta att hjälpa oss till sysselsättning kan vara så fördomsfria så de ger oss i "slaskhinken" en rimlig chans, vad ska man egentligen förvänta sig då?

Vad jag känner mer än någonsin är att dessa herrar och damer politiker med sin kår av lakejer, dvs byråkraterna vid myndigheter mm som är satta att se till att de av politikerna stiftade lagarna efterlevs, egentligen bara vill ha bort oss tärande element från samhället. Även om det förstås inte är något som de "etablerade och rumsrena" partierna erkänner högt. Men nu har vi ju fått in nassarna i riksdagen och det om något är väl ändå ett tecken i tiden. På tal om det så hörde jag i förbigående i radion härom dagen att en av SD-ledamöterna (jag avstår från att nämna namnet på damen ifråga) på sin blogg lär ha uttryckt att "förståndshandikappade har inte något existensberättigande". Och det är väl bara ytterligare ett exempel på att de öppet säger vad övriga än så länge bara tänker men inte säger högt. Ännu, alltså. För det är väl bara en tidsfråga innan såna uttalanden blir rumsrena i alla läger.

Jag har ett förslag på nya jobb: Inrätta instanser för utrotning av alla oss mindre värda element, så ni en gång för alla blir av med oss och de problem som vi anses utgöra. Det innebär att en hel del arbetslösa kan erbjudas jobb som bödlar åtminstone ett tag framöver. Och sedan kan ni leva gott i er nya sköna värld utan att störas av och påminnas om oss oduglingar. Istället kan ni ägna dagarna åt att gratulera varandra till det perfekta tredje rike ni åstadkommit.

Så vad har jag då själv gjort idag? Jag har bakat diverse matbröd och dessutom fick det bli en kladdkaka, man kan behöva något extra i dessa hårda tider. Ja, jag KAN faktiskt baka, trots att jag som nästintill blind egentligen inte ska klara av något alls... Matlagning har jag också ägnat mig åt, sånt ska jag väl inte heller klara av antar jag? Och så ser jag fram emot att börja lära mig Linux ihop med några andra blindstyren. Men det är väl inget som JAG kommer att klara av, totalt inkompetent och obildbar som jag, i egenskap av att vara gravt synskadad, anses vara av alla som kan och vet allt...