Livet är som bekant tufft ibland. Just nu är det inte jag själv som känner mig värst drabbad, men vill det sig illa så drabbas även mina hästar.

Det var grannen som har islandshästar rätt över grusvägen från mina hästar räknat, som hämtade hem en ny foderhäst i helgen. Bara någon dag senare visade det sig att några hästar på det ställe den nya hämtats från var sjuka, och samtidigt fick grannens häst, som fått den nya som sällskap, hög feber. Igår stod det klart att hästarna på det andra stället verkligen har kvarka, så det finns väl ingen anledning att tro att de provsvar som nu väntas beträffande grannhästarna kommer att visa något annat.

Så det är bara att räkna med att vi får hålla oss och framför allt våra hästar isolerade en tid framöver, så gott det nu går när stall och hagar ligger precis intill "allmän väg".

Ingen kontakt har, vad vi vet, förekommit mellan grannens sjuka hästar och mina sedan helgen, och mina egna är än så länge symptomfria och tempas dagligen.
Jag försöker sprida kännedomen om det här på bygden och hoppas att folk med hästar får veta det och ser till att hålla sig borta från oss.



Så här ser det ut på stalldörren numera. Jag bara väntar på att texten ska få ändras dä provsvar är bekräftade.

För den som inte vet, så är kvarka en smittsam och fruktad hästsjukdom, som kan innebära att hästarna blir mycket sjuka och ibland kanske inte överlever. Samtidigt kan smittade hästar vara symptomfria och således fungera som smittbärare utan att man vet om det. Sjukdomen är anmälningspliktig och när man väl fått sina hästar friskförklarade går det åt att göra en omfattande sanering av stall, utrustning och kanske även omgivningar.

Själv har jag hittills inte erfarit kvarka hos egna eller närstående hästar, så det kommer att bli att läsa på och lära sig en massa nytt nu.
Just nu går tankarna främst till grannen och hennes allvarligt sjuka häst. Bara att hoppas att han ska klara sig genom det här eländet och bli frisk och pigg igen, utan att behöva drabbas av komplikationer.