Häst igen - 30 maj

Vill bara nämna att jag faktiskt rider min Potta rätt frekvent, om nu någon trodde något annat. Ibland känns det till och med som det går riktigt bra, inte minst med tanke på de begränsningar jag dras med för egen del och den brist på resurser i form av t ex lämplig plats att träna på, avsaknad av möjlighet att åka iväg någon annanstans osv. Fortfarande är det bara jag som rider henne, ingen lämplig och hugad medryttare har anmält sitt intresse för att komplettera mig och mina brister. Så jag tar mig rätten att vara ganska nöjd med mig själv och min häst.

Internet vimlar annars av lyckade individer som skryter med sina framgångar på tävlingsbanorna och liknande. Det är ingen hejd på hur duktiga och märkvärdiga alla är, och hela tiden ska man överglänsa varandra. Själv spelar jag i en helt annan division, där framgång innebär helt andra saker. Men jag tar mig rätten att vara glad åt MINA obetydliga framsteg - de som ingen annan utan bara jag själv märker av och ser som betydelsefulla.

Och naturligtvis har jag inga som helst (bild)bevis på vad jag håller på med. Så den som vill kan lika gärna hävda att jag skarvar. Men jag har i alla fall försökt åstadkomma något som visar att jag faktiskt sitter på Pottan emellanåt:

Bild utsikt från hästryggen - Pottans hals och öron

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback