Idag har jag varit ute på en snabbsväng på 45 minuter med Pottan. Det var några dagar sedan sist, för arbetsförmedlingen har stoppat in mig i en åtgärd som innebär att jag åker in till stan mest varje dag en period nu. Jag gissar att jag återkommer till det under annan kategori här framöver...

Åter till ämnet. Jag är så glad åt min ponnydam! Det känns som vi håller på att bli väldigt samspelta. Sista halvåret har ju underlaget på min ridvall ofta varit riktigt bra. Det har gett mig möjlighet att få en bättre kontinuitet i "dressyrtränandet" än någonsin tidigare och det har gett resultat. Jag håller på att få en påverkbar, lydig och trevlig häst som det oftast är ett rent nöje att sitta på.

Idag har jag också burit ner några björkslanor till paddocken. Nu hoppas jag få till bomträning och i förlängningen kanske kunna prova på att löshoppa mina ponnyer lite. Jag vill tro att jag åtminstone har ett par fyrbeningar med "hoppskalle", det ska bli spännande att se om jag gissat rätt.

Måtte nu bara allt få fortsätta att vara så bra som det trots allt är nu. Att min häst och jag själv får vara friska och fungerande, att allt annat runt omkring som måste funka också ska fortsätta att göra det. Jag tycker att jag har haft min beskärda del av livets motgångar många gånger om under de senaste åren. Nu hoppas jag kunna få ha det "bra" en lång period framåt.

Pottan är verkligen MIN häst. Det verkar hon tycka själv i alla fall. I förmiddags, då jag skulle ta in hästarna en stund för att de skulle få lite mineraler och översyn som de brukar få (de går fortfarande ute dygnet runt) så fick jag hämta dem i en beteshage bortom deras "ordinarie" hage. Jag fick med mig hela gänget tillbaka och stannade till för att stänga grinden mellan hagarna innan jag fortsatte mot nästa grind som vi skulle ut genom. "Ungdomarna" gick före till grinden men Pottan stannade hos mig medan jag stängde. Vi fick en liten mys-stund för oss själva och sedan följde hon tätt bakom mig till den andra grinden. Där visade hon de väntande andra hästarna vem som bestämmer och som således skulle gå in först. I de lägena beter hon sig som en riktig satmara mot de yngre.

Pottan har alltid varit väldigt social och uppskattar uppmärksamhet. Visst har hon haft sina trotsperioder då hon inte velat bli tagen ute, och de perioderna kommer säkert igen. Men i grunden är hon just så här sällskaplig och mysig.



Givetvis har jag ingen bild från idag. Det här är en "arkivbild" från förra sommaren.

Idag har ridbanan invigts! Lite tunggånget var det till att börja med för Pottan, men efter ett tag kom hon igång och gick riktigt  fint! Men vi tog det försiktigt, ville inte riskera överansträngning så här i början.

Även grannen Jenny provade banan med sin islandshäst Tenor, som är under inridning. Efter att ha firat med tårta från Ponduroza i Gårdeby i grannarnas trädgård (det var sommarväder första oktober i år!) fick Sparven prova underlaget i longerlina.

Jag hoppas nu att paddocken ska fungera så bra som jag önskat. Den kommer i så fall att innebära helt andra möjligheter för mig att kunna jobba med hästarna jämfört med hur det varit hittills.