Katter - 27 november

Andra dagen med regn och det öser ner ordentligt idag:( Har ställt in alla uteaktiviteter med hästarna, fast hästarna själva får förstås stå ut med att vara ute över dagen åtminstone. 4 drypande täcken hängdes upp på tork igår i källaren (tillsammans med en dito omgång skogshuggarkläder) och hade fortfarande inte torkat helt tills i morse. Surt värre. Skogshuggeriet är f ö också inställt idag. Till förmån för sadelkammarsnickeri, så inte mig emot:)

 

Nog om det. Det här inlägget ska egentligen handla om de andra djuren. Det drar sig mot vinter (om vi nu får någon vinter, hittills har det mest varit blött och mörkt) och då får vi se betydligt mer av "Randan" eller Randi Kattun af Asketorp, som hon fått heta mer formellt. Randan blev 10 år i midsomras, och den varmare och ljusare tiden på året föredrar hon ett liv närmast på heltid utomhus. Även om hon knappast lämnar gården, så kan det gå många dagar utan att hon syns till, och kommer hon in för att få sig lite till livs, så har hon snart brått att komma ut igen. Men så här års kommer hon oftast in flera gånger per dag, och söker sig också gärna ner i källaren, där hon har några favoritställen att sova på.

 

 
Randikatten ovan och nedan
 

 

I stallet har vi fått en "ny" katt. Inte vår och vi vet inte var den kommer ifrån, men en trevlig matfriare, tam och fin, så han hör säkert hemma hos någon som kanske saknar honom. Madam von Drutt, som ju är den residerande gammelkattan i stallet är förstås inte nöjd. Hon visar sitt missnöje med tydlig olåt då katten är i närhetet, men Druttan tycks ha mist en del av sin pondus med sin allt högre ålder (16 år blev hon i somras!) och den svartvita tar det med ro.
Känner någon igen sin katt och saknar den, så finns han alltså alltsom oftast hos oss, och så länge han inte blir ett problem i relationen till de andra katterna så har vi inget emot att han är här.

 

 
Den nya matfriaren i stallet, ovan och nedan
 
 

Påklädda hästar - 19 november

Mina kära ponnyer börjar så smått komma igång igen efter sin ganska långa, ofrivilliga vila. Till min glädje har också Myristica, även kallad Myran, som jag inte vill rida själv då hon är liten som en myra, blivit riden några gånger av en lite lättare ryttare, grannen Emilia (som för övrigt är mycket nöjd med henne!). Det har fått mig att fatta beslutet att även klippa Myran i år. Så nu går det 4 täckta hästar i hagen. Rekord!

 

Känner mig rätt ambitiös som vill försöka hålla igång så många ponnyer, nästan på egen hand som det ser ut just nu. Återstår förstås att se i vilken mån jag klarar av att leva upp till ambitionerna, och där kommer givetvis väder och vind också att ha en ganska stor betydelse.

 

Pottan verkar ha saknat ridningen. Hon tycks ha hur mycket energi och ork som helst, och lite energi har förstås också gått åt till att överreagera på sådant i miljön som har förändrats sedan sist. Det har grävts en del efter vägarna och nya elinstallationer har kommit till, och sånt kan ju vara väldigt farligt... Men för det mesta är det full fart framåt som gäller, åtminstone om Pottan får bestämma själv. De yngre förmågorna verkar behöva lite mer tid på sig för att hitta formen igen, men de ska väl förhoppningsvis komma de med.

 
 
Förhoppningsvis rustade för en aktiv vinter.
 
 

Ny Islandshäst - 3 november

Grannen Pia har skaffat sig en egen häst, en läromästare som heter Pilatus. Idag var det dags för premiärridning på hemmaplan.
 
 
Pia på Pilatus medan Jenny har marktjänstgöring