Det närmar sig... - 12 mars

Ett nytt inlägg har kommit på HWSS-bloggen. Forskarna vid UC Davis meddelar att de nu inte längre behöver några blodprover från kontrollgruppen av Connemaror i allmänhet. Det får väl tolkas som ytterligare ett tecken på att forskningen är i sitt slutskede. Redan tidigare har ju uppgifter kommit om att det kommersiella test för HWSS som är målet med forskningen, beräknas finnas tillgängligt i höst.

 

Forskarna verkar vara imponerade över hur Connemarafolket ställt upp med såväl donationer av medel till forskningen som med genmaterial från egna ponnyer. Och så här med målet i sikte känns det verkligen fantastiskt att ha fått vara med om allt som hänt sedan Connemara Research Group bildades för bara lite mer än 2 år sedan.

 

Jag blir faktiskt inte så lite sentimental av det som hänt. En känsla jag normalt är sparsam med för egen del, men det hela är bara så STORT. När jag tänker tillbaka på hur jag för ca 16 år sedan stod inför mitt andra fall av sönderfallande hovar, och då började ana en röd tråd i vad jag fram tills dess inte kunnat begripa. Hur jag började fråga runt om även andra ponnyer än mina egna och fick ytterligare belägg för min hypotes om en ärftlig defekt. Och hur allt förnekades och tystades ner av flera mäktiga avelsföreningsfunktionärer. Känslan av att vara ensam och utlämnad när ingen ville lyssna på mina tankar resulterade i att jag drog mig undan från avelsföreningen, där problemet bara tystades ner, uppenbarligen av folk som själva hade något att dölja i sammanhanget. Det här agerandet var för mig oförklarligt och oförsvarligt, inte agerar väl seriösa, välkända och ansedda avelsmänniskor på det sättet? Förnekar och tystar ner ärftliga sjukdomar? Men jag fick bittert erfara att det var just så det går till. Den minimala samling uppfödare som noterat de speciella hovarna och anade en orsak togs det ingen notis om. Eller också vågade de inte stå på sig. Själv valde jag att under ett antal år närmast bryta med den förening jag ändå inte kände var min förening. Och efter att åter ha upplevt hur frågan hanterats, eller snarare fortsatt att ingnoreras, av SCS även efter att forskningen om HWSS kommit igång och bevisen lagts till varandra, har jag definitivt lämnat föreningen. "Hellre inga vänner alls än falska vänner" för min del. Jag har nog inte ens några falska vänner kvar i SCS skulle jag tro, där har jag nog allmänt varit persona non grata ganska länge vid det här laget. Men sånt får man stå ut med ibland om man anser att sanningen är det viktigaste.

 

Mot den bakgrunden kan ni kanske förstå hur jag känner nu. Det hela känns nästan lite overkligt, man blir euforisk. Vi har all anledning att fira, vi som har jobbat på det här under åren, först i det tysta och under de senaste 2 åren mer öppet.

 

Så stort tack till alla gamla och nya, kända och okända Connemara-vänner i Sverige och runt om i världen, som varit med och jobbat för att klarlägga HWSS och informerat för att göra tillståndet allmänt känt! Och förstås, tack även till forskarna som snart kommer att kunna presentera gentestet. Tillsammans har vi åstadkommit något VERKLIGT STORT!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback