Mager skörd - 26 september
Året i trädgården har varit det mesta utom roligt och inspirerande. Inte för att vi är några odlingsproffs, har aldrig varit och kommer inte att bli, därtill brister det i tid, tålamod och förmåga, men det här året har känts mer deprimerande än någonsin.
Det började med att dillen som såddes i pallkrage vår-försommar, och som till att börja med kom upp fint, bara skrumpnade och tynade bort. Enligt sambon skulle orsaken varit ett myller av myror, som gav sig på den. Myror??? Finns det myror som ger sig på grönsaker? Eller var myrorna egentligen något annat? Som det blindstyre jag är kunde jag själv aldrig få någon klarhet i saken.
Växthuset var enligt uppgift även det invaderat av myrorna, så de tomatplantor vi förodlat sattes aldrig ut där, de hamnade istället i hinkar på verandan, där odlingsklimatet inte var i närheten av det i växthuset. Men vi fick i alla fall en del gröna tomater att ta hand om nu, i växthuset skulle det antagligen inte ens blivit det... Förodlade squash-plantor kunde vi inte annat än sätta ut i landet, där de snart mötte samma öde som dillen :( Rosenbusken som när den blommar gör det så rikligt, och förser mig med blommor till marmelad, blommade aldrig i år.
Fantastiskt nog har vi trots det inte varit utan grönsaker i sommar. Grannar som är såväl duktiga odlare som övermåttan generösa har räddat vår mathållning i sommar liksom även förra sommaren. Vi har försetts med lök, dill, persilja, sallat, rödbetor, morötter, squash, auberginer och mycket mer i mängder. Potatis har vi inte köpt någon på hela sommaren, den har vi fått ändå, närodlad. Tack Elisabeth och Anders!!!
När vi nu är en bit in på hösten kan konstateras att det blir en del frukt trots allt. Väldigt många (de flesta?) av äpplena verkar i och för sig vara angripna av rönnbärsmal, men en hel det går förhoppningsvis att ta rätt på ändå. Det päronträd som ger de bästa päronen har gett ovanligt rikligt med frukt i år, och vindruvorna, i och utanför växthuset verkar vara på gång även om inte allt är moget ännu. Lite glädjeämnen finns trots allt.
Så just nu kan vi i alla fall njuta av egna päron och vindruvor till helgens ostbricka.
Uppdatering 2 - 22 september
Den gångna sommaren har varit lite upp och ner för min del. Jag höll igång ridningen av Pottan och Sparven någorlunda fram tills vi bärgade höet i början av juli. Då blev det ett uppehåll där höet prioriterades. Sommarens enda värmebölja upplevde vi ju dessutom samtidigt, och hästarna fick tillbringa några varma dagar i den relativa svalkan i stallet från ca kl 11 och till tidiga kvällen. Något som säkert uppskattades av dem.
Det var tänkt att bli ett kort uppehåll i ridningen under hökörat för min del, men det ville sig inte bättre än att jag åkte på oförklarligt ryggont som gjorde mig väldigt handikappad. Jag gjorde några försök att sitta upp för att se om det skulle gå att rida, men det kändes helt kört. Under tiden dök det upp erbjudanden/förfrågningar om ridsällskap från flera grannar, som det för stunden bara var att tacka nej till... I månadsskiftet juli/augusti började den onda ryggen äntligen ge med sig, lika oförklarligt som den först ansatt mig, och sedan dess har jag sluppit svårare känningar av den i alla fall.
Jag tog tag i de erbjudande jag fått om ridsällskap och kom ut i skogen ett par gånger med Tina från Gårdeby stuteri (det som för fram tills för 11 år sedan var Hagens stuteri) och hennes trevliga nordsvenska Vittra. Det innebär verkligen omväxling för såväl Sparven och Pottan som för mig, att få komma ut i skogen på riktigt, där jag aldrig rider själv eftersom jag som blindstyre ju inte hittar där. Hästarna uppskattade dessutom sällskapet mycket!
augusti började också Emma komma ut till oss som medryttare, och hon har framför allt ridit Myran, som ju pga sin "opraktiska" storlek inte gjort så mycket i livet ännu. Stina kommer som vanligt ut emellanåt och hjälper till att hålla igång mina hästar, och nu hjälper hon även Emma med Myran och det känns väldigt bra.
Ännu fler uteritter i skogen har det också blivit, förutom Tina med hyresgäst har Emma och jag också haft sällskap av Anya på Castor och Lina på Fjodor. Så just nu är det nog mer "full rulle" i mitt stall än det någonsin varit tidigare.
Lite bilder. Nillsson saknas, han hade ju föregående inlägg helt för sig själv.
Uppdatering 1 - 18 september
JA! Jag lever fortfarande, kanske kan jag till och med påstå att jag frodas (trots att jag sedan några månader, inte helt utan framgång försökt gå ner i vikt). Och nu hoppas jag återuppliva bloggen lite också, efter en sommar med närmast total bloggtorka.
I maj kom Nillsson hem efter ett års vistelse hos fodervärden Ida, där han ridits och tävlingsdebuterat med ganska gott resultat. Det var dessvärre en missräkning för mig. Nillsson var på gång att bli såld och en intresserad köpare fanns, men han klarade inte veterinärbesiktingen, där han befanns vara halt på båda fram, och det bara ett par veckor efter att han på tävling vunnit båda de dressyrklasser han startat. Sedan han kom tillbaka till mig har han mest bara gått och skrotat, på samma sätt som innan han for härifrån. Tyvärr är det ju så att det skurit sig totalt mellan Nisse och mig. Han ställer inte upp på att bli riden av mig vad jag än tar till för metoder, hans respekt för mig är noll och ingen.
Stina har fått ägna sig åt honom lite vid de tillfällen hon kommit ut till oss, och de båda har ju alltid trivts väldigt bra tillsammans. Till att börja med handlade det mest om att konstatera att Nisse inte verkade helt fräsch, men efter sommaren verkar han fungera bra och känns inte alls halt längre. Sedan är ju frågan vad orsaken till hans hälta har varit. Beror den på att något särskilt har hänt, som har resulterat i hälta, eller är det helt enkelt så att han inte klarar av att ridas regelbundet och i normal eller lite hårdare träning? Framtiden känns osäker, vad gör jag med en häst som jag inte klarar av att hålla igång själv och som jag inte heller har någon annan som är beredd att rida och hålla igång?
Vidare uppdateringar följer förhoppningsvis.
Här är i alla fall lite bilder av Nillsson (Corylus) och Stina från senare tid.
