Vegorätt, vilket trams :( - och min egen rårisrisotto - 20 januari

Jag är av naturliga skäl ingen inbiten TV-tittare. Det är regel snarare än undantag att jag somnar i soffan, när jag har ambitionen att följa någon av nyhetssändningarna eller bara hålla den TV-tittande sambon "sällskap".

 

Igår kväll var det ändå med visst intresse jag intog första delen av programserien Vegorätt. Själv har jag ju alltid varit mer eller mindre vegetarian och mat och matlagning för husbehov intresserar mig verkligen. Men ack vilken smörja som nådde mina öron. En massa trams och flams bara, kring konstig mat med konstiga ingredienser. Jag insåg att det för min del inte blir fler program i den serien. Jag verkar inte vara ensam om mina tankar heller. När jag kollar runt lite på webben efter andras reaktioner på programmet inser jag att även det innehåll jag missat då jag inte kunnat ta del av programmet med ögonen (och det givetvis inte var syntolkat) bara var ännu mer flams och trams.

 

Ingen ny inspiration för mig där inte, och uppenbarligen inte heller för väldigt många fler. Synd, för det finns så mycket gott, roligt, vettigt, nyttigt och onyttigt mer eller mindre vegetariskt, som skulle kunna passa de flesta smakriktningar. Inget fel med lite annorlunda mat, men mat som ses som alternativ och annorlunda av en (än så länge) majoritet av svenskarna behöver verklien inte vara konstig och övermåttan avvikande. Eller ges en dito inramning. Vad uppnår man med det? Jag har svårt att tro att man sår några frön av ökat intresse.

 

Eftersom jag väljer att lägga det här inlägget i kategorin "Mat och recept" så får jag väl bidra med ett eget recept som alternativ till nämnda TV-flum. Tämligen okomplicerad men god och mättande vintermat, och 100% vegansk om man utesluter den rivna osten.

RÅRISRISOTTO med kall tomatsås

ca 6 portioner

6 dl råris
matolja, gärna olivolja
1 gul lök alt purjolök
1-2 vitlöksklyftor (eller efter smak)
en bit färsk ingefära
någon kryddblandning man gillar, jag brukar välja mellan curry och ev paprikapulver, eller tandoori masala.
1 förpackning krossade tomater (400-500g)
1-2 msk tomatpuré
12-13 dl grönsaksbuljong (t ex vatten + tärning)
en blandning av skivade eller strimlade grönsaker och rotfrukter, t ex morötter, palsternackor, rot- eller stjälkselleri, gröna ärtor eller haricots verts, paprika, broccolibuketter. Eventuellt lite svamp, champinjoner eller kantareller, men då jag har svämp med brukar jag använda mig av lite mildare kryddning för att inte förta svampsmaken helt.
en knippa persilja eller basilika, finklippt
ev extra salt

Gör så här:

 

Finkacka lök och ingefära, pressa vitlöken och fräs hacket i olja och kryddblandning i en katrull/gryta som bör rymma minst 3 liter. Tillsätt rotfrukter och ev. svamp men vänta med grönsaker som inte kräver så lång koktid, och rör om. Tillsätt sedan riset och blanda om allt. Därefter tillsätts vatten/buljong, ev tomatpuré och hälften av tomatkrosset. Totalt ska det bli 1,5 l vätska.

 

Koka upp och låt koka på svag värme. Råris kräver lång koktid, i regel minst en timme.
När ungefär halva koktiden gått, eller kanske ännu lite längre tid, beroende på vilka grönsaker det handlar om och vilken koktid de har, lägger man i de mer "lättkokta" grönsakerna, som ärtor, bönor eller strimlad paprika och ev salt om man så önskar. Mot slutet av koktiden rör man ner bladkrydda.

 

Medan riset kokar blandar man till tomatsåsen av det tomatkross som blivit över, lite matolja, en aning stark röd pepparkrydda, t ex Thai Sweet Chili och någon torkad bladkrydda, gärna timjan eller någon blanding som franska örter/herbes de Provence.

 

Servera risotton med tomatsåsen, kall eller uppvärmd, som tillbehör. Ar man inte vegan är det även gott att toppa portionen med riven ost. Och givetvis gärna en sallad som tillbehör, grönsallad om det är säsong, eller vitkål/pizzasallad under vinterhalvåret. Som alternativ till tomatsåsen kan man även välja någon god chutney, syltad squash eller något annat liknande.

 

Bon appetit!


5-2 funkar! - 19 januari

I alla fall för mig.

 

Efter att ha konstaterat att vikten, som väldigt länge varit klart i överkant, sakta men säkert ökade ytterligare, gjorde jag för knappt ett år sedan slag i saken och bestämde mig. Att jag rider ponny och att åtminstone lilla Sparven säkert skulle uppskatta att jag lättade lite, var ett tungt vägande skäl och antagligen den triggande faktorn, men även för min egen del vore det ju inte fel att tappa överflödiga kilon.

 

Som den realist jag anser mig vara ser jag med viss skepsis på många av de "bantings-skolor", dieter och preparat som marknadsförs som allena saliggörande. Inte minst om de dessutom "kostar pengar", dvs någon ska sko sig på mig för något jag rimligtvis bör kunna fixa "kostnadsfritt". Trendmetoden 5-2 kändes trots allt som ett alternativ värt att prova, och så fick det bli. Googla fram info om hur det går till och därefter studera en detalgerad, om än mycket rörig näringsvärdestabell som hittades på livsmedelsverkets sajt.

 

Till att börja med upplevde jag väl inte viktnedgången övermåttan snabb, men när jag väl kom igång försvann kilona sakta men säkert. På ca 8 månader tappade jag nog lika många kilon. Sen ska erkännas att jag tillåtit mig att hoppa över vissa svältdagar vid speciella tillfällen. Och den gångna julen har helt klart inneburit stagnation och förmodligen även ett mindre bakslag. Med mitt godkännande på förhand. Nu är det dock dags för nya tag. Och utgångsläget är trots allt -8 kg jämfört med för ett år sedan.

 

Det krångligaste var nog att ta fram en diet för en dag som landade på max 500 kcal. Sedan har det bara rullat på. Jag gör det enkelt för mig, och har en stående diet för alla svältdagar. Satsar på sånt som ger maximal mättnad i förhållande till den tillåtna energimängden. Ganska sur kan jag känna mig när jag är hungrig dessa dagar, men att veta att i morgon får jag stoppa i mig mer hjälper mig att stå ut. Aldrig mer än en svältdag i taget och sedan minst 2 dagar med någorlunda normal mathållning.

 

I och med att jag lyckats så bra har det gjort det lättare att tänka "rätt" även de andra dagarna. Det blir inte fullt så stora portioner som det kunde bli tidigare, och kanske att man ibland avstår från något onödigtt energirikt som man kanske skulle stoppat i sig annars. Samtidigt som jag ändå tycker att jag unnar mig det mesta.

 

En annan aspekt på viktnedgång är förbränning. Roade mig med att googla för att se vad jag kunde hitta där. Det påstods t ex att man sätter fart på förbränningen genom att dricka ett stort glas vatten så snart man gått upp på morgonen. Fan tro't men det kostar inget och kan väl knappast ställa till någon skada, så det försöker jag göra också.

 

Sammanfattningsvis kan jag väl konstatera att det mål jag satt upp för mig vid start förra året uppnåddes. Jag väger nog mindre nu än jag gjort på säkert 25 år. Men det finns utrymme för ytterligare viktminskning. Årets mål är ytterligare 6-8kg. Kommer jag dit (och det borde inte vara omöjligt) så ska jag känna mig verkligt nöjd!

 

Min erfarenhet från det senaste året får bli att motion i all ära, men ska man verkligen tappa i vikt så är det matintaget man ska ge sig på i första hand.

 

Ja, det här var fruktansvärt egotrippat, vem 17 har intresse av min mångåriga övervikt och mina ambitioner att bli av med den? Kände helt enkelt att jag ville förmedla något POSITIVT!


Teknikens under - 15 januari

Telia kom i höstas med beskedet att de skulle stänga ner ADSL-nätet för gott. De skulle alltså ta ifrån mig min enda chans till internet hemma. I utbyte erbjöds jag en "modern" lösning i form av mobilt bredband.
Jag har ju provat mobilt bredband hemma tidigare och visste sen då att det inte fungerar. Inte för att den internetanslutning jag nu hade var särskilt mycket att hänga i julgranen, den var verkligen närmast värdelös. Men den var trots allt bättre än ingen alls. Så jag var helt klart både upprörd och bekymrad.

 

Man erbjöds att prova den nya tekniken kostnadsfritt och utan bindningstvång i 3 månader. Och det nappade jag trots allt på. Till min förvåning fungerar det faktiskt, så jag lär behålla linjen trots allt. Även om den hastighet på knappa 1 MB/s jag hämtar hem filer på är långt under de 60 MB/s som står på papperet så är det trots allt med råge den snabbaste uppkoppling som hittills förekommit på Roka mosse.
I "centralmetropolen" Skärkind har VIP-folket numera riktigt bredband, dvs fiber på jag tror 100 MB/s. Det ska ha lämnats in en ansökan för sånt även för oss mindre värda i periferin. Men det tycks vara så att de bidragspengar som avsatts inte på långt när räcker till att förse alla som fortfarande saknar snabb uppkoppling med det. Så frågan är väl vilka chanser slöddret i obygden har att få vettigt internet är, när nu dessutom finfolket i kkyrkbyn redan blivit försedda. Ett hett tips från mig är att adeln på Vikbolandet och i skärgården prioriteras högre, inte minst som det gått ut stort i media vilken satsning det ska göras där på fiber. Så risken är nog stor att jag och andra grannar får hålla till godo med den mobila lösningen. Just nu funkar den för mig, så egentligen klagar jag inte så mycket. Men hur kommer det att bli på sikt?

 

Och så undrar jag hur t ex PTS ser på den skeva utbyggnaden. Men när har PTS egentligen brytt sig på allvar?
Jaja, just nu flyter det på för mig och det mobila visade sig ju trots allt fungera bättre än jag vågat hoppas. Och jag har fått wifi hemma så jag kan använda mobilen på ett helt annat sätt än tidigare. Men det är nog tur att jag inte har en bunt hemmavarande barn med stort sug på internettjänster...