Mager skörd - 26 september

Året i trädgården har varit det mesta utom roligt och inspirerande. Inte för att vi är några odlingsproffs, har aldrig varit och kommer inte att bli, därtill brister det i tid, tålamod och förmåga, men det här året har känts mer deprimerande än någonsin.

 

Det började med att dillen som såddes i pallkrage vår-försommar, och som till att börja med kom upp fint, bara skrumpnade och tynade bort. Enligt sambon skulle orsaken varit ett myller av myror, som gav sig på den. Myror??? Finns det myror som ger sig på grönsaker? Eller var myrorna egentligen något annat? Som det blindstyre jag är kunde jag själv aldrig få någon klarhet i saken.

 

Växthuset var enligt uppgift även det invaderat av myrorna, så de tomatplantor vi förodlat sattes aldrig ut där, de hamnade istället i hinkar på verandan, där odlingsklimatet inte var i närheten av det i växthuset. Men vi fick i alla fall en del gröna tomater att ta hand om nu, i växthuset skulle det antagligen inte ens blivit det... Förodlade squash-plantor kunde vi inte annat än sätta ut i landet, där de snart mötte samma öde som dillen :( Rosenbusken som när den blommar gör det så rikligt, och förser mig med blommor till marmelad, blommade aldrig i år.

 

Fantastiskt nog har vi trots det inte varit utan grönsaker i sommar. Grannar som är såväl duktiga odlare som övermåttan generösa har räddat vår mathållning i sommar liksom även förra sommaren. Vi har försetts med lök, dill, persilja, sallat, rödbetor, morötter, squash, auberginer och mycket mer i mängder. Potatis har vi inte köpt någon på hela sommaren, den har vi fått ändå, närodlad. Tack Elisabeth och Anders!!!

 

När vi nu är en bit in på hösten kan konstateras att det blir en del frukt trots allt. Väldigt många (de flesta?) av äpplena verkar i och för sig vara angripna av rönnbärsmal, men en hel det går förhoppningsvis att ta rätt på ändå. Det päronträd som ger de bästa päronen har gett ovanligt rikligt med frukt i år, och vindruvorna, i och utanför växthuset verkar vara på gång även om inte allt är moget ännu. Lite glädjeämnen finns trots allt.

 

Så just nu kan vi i alla fall njuta av egna päron och vindruvor till helgens ostbricka.

 

 

 


Naturens nycker - 10 februari

Har gjort en mycket välbehövlig röjning av anslagstavlan i köket, och bland mycket gammalt "skräp" hittade jag det här svartvita fotot, som jag tog i november 1994.

 

På den tiden hade sambon mjölkkor, och en av dessa skulle kalva. Kalvningen drog ut på tiden och veterinär som tillkallats fick slita hårt för att dra ut kalv en, sedan man lyckats lägga ett rep om ett bakben (eller möjligen båda, jag var inte själv med på plats). Så småningom kom kalven ut baklänges. Den visade sig ha 2 huvuden på varsin klart avskiljd hals, och var mycket bred i bringan. I realiteten ett par siamesiska tvillingar således, som dock var dödfödda. Troligen hade den/de dött under det sista dygnet.

 

Obduktion visade att den hade dubbel uppsättning av hjärta och lungor, men att dessa organ var så outvecklade att den inte skulle kunnat överleva utanför moderlivet.

 

Kon repade sig mirakulöst nog men seminerades eller betäcktes inte någon mer gång.

 

 

Bilden är i ganska slitet skick, med ett antal nålstick efter sin långa tid på anslagstavlan. Jag lägge ändå ut den här i befintligt skick, eftersom jag knappast kommer att få till någon ny kopia från negativet.


Demokrati och grannsämja - 10 oktober

Det här inlägget handlar om en väg. Men i än högre grad handlar det om hur vissa personer tar sig friheten att genom att manipulera och agera oetiskt och odemokratiskt, lyckas driva igenom ett beslut som nog egentligen majoriteten av de berörda skulle stoppat om allt gått rätt till.

 

Vägen går förbi mitt stall. En samfällighetsväg, där medlemmarna består av de som äger fastigheter längs med vägen. Den har fram tills för någon vecka sedan varit en grusväg. Som grusväg har den väl inte skötts överdrivet väl, men tack vare bl a en del närmast ideella insatser av vissa enskilda medlemmar har den ändå varit i acceptabelt skick. Dock har det varit känt att vissa personer under en ganska lång tid varit inne på att vägen skulle beläggas, personer som i hög grad finns representerade i vägsamfällighetens styrelse (och inte kan räknas in i skaran av ideella krafter).

 

Nu ansåg väl denna lilla klick att det var tid att agera. De bör rimligtvis ha insett redan i förväg att det skulle vara svårt att på demokratisk väg driva igenom ett beslut om beläggning, inte minst sedan man haft några allmänna möten för att kolla läget. Därför har förespråkarna gått ut och lobbat enskilt hos de medlemmar man räknat med att kunna "omvända". Man har argumenterat med att en majoritet av medlemmarna redan sagt sig vilja ha beläggningen, så det var lika bra att övriga också röstade för det.

 

Förespråkarna hade också listat för- och nackdelar med att belägga vägen. Bland de fördelar som nämdes fanns argumentet "Hästfolket tycker inte om asfaltvägar. Belägger vi vägen får vi bort hästarna från den". De som står bakom detta argument är bl a lantbrukare som berikar sig genom att arrendera ut beten till hästfolk (samtidigt som de plockar hem bidrag för betena), säljer foder till hästfolk och har hästar inackorderade! Samtidigt anser de uppenbarligen att det är en bra sak om man kan göra vägen oattraktiv för ridning. Eller i alla fall tror att det är den allmänna uppfattningen hos folk generellt (utom möjligen de dumma och/eller rabiata kärringarna som har så meningslösa intressen som hästar och ridning, med dessa är det ju bara att skita i eller köra över), så det skulle vara ett gott argument för att få folk att rösta för beläggning.
Andra fördelar ansågs vara att det skulle bli mer attraktivt att cykla, promenera med barnvagn eller rollator, och att köra motorcykel! Jag undrar just vilka som skulle vilja promenera med barnvagn eller rollator på den här smala vägen när farterna pga beläggningen kommer att drivas upp ännu mer än vad som varit hittills. Och vem skulle våga släppa ut mindre barn på cykel där? När man knappt har vågat göra det tidigare ens? Och därtill föreligger väl en risk att bilister som hittills kört andra (grus)vägar nu kommer att välja vår väg och därigenom bidra till att trafiken ökar.

Nej, vad det egentligen handlar om är nog att enstaka personer inte vill skita ner sina fina bilar.

 

Så vad förespråkarna till slut gjorde var att i princip på egen hand besluta och upphandla arbetet redan före det slutliga medlemsmötet där beslut skulle fattas. Det efter att man sett till att genom manipulation gardera sig för att medlemmar med tillräckligt många andelar skulle rösta ja. Sedan kallades det till beslutande möte, där förespråkarna i kraft av att inneha majoriteten av andelar helt körde över de som var emot, oavsett att motståndarna rent numerärt fortfarande var i majoritet. Styrelsen hade också utverkat fullmakt att rösta ja från ett antal medlemmar som inte var närvarande. Det sätt som fullmakterna användes på visade sig vid senare efterforskning inte vara enligt gällande regler (även om utslaget antagligen inte hade blivit annorlunda även om just det gått rätt till här).

 

Åtgärden att belägga vägen innebär att medlemmarna måste stå för en stor del av kostnaden med pengar ur egen ficka. För bönder längs vägen, som bedriver lantbruksföretag, finns möjligheten att göra avdrag för såväl direkta kostnader som för moms inom ramen för företaget. För fastighetsägare som bara har ett hus och inget företag är läget ett helt annat. De tvingas punga ut med belopp på kanske flera tiotusentals kronor, oavsett de anser sig ha råd till det eller inte. Förespråkarna anser att "det är väl bara att låna" om man inte har pengarna i handen. Och troligen lär det inte stanna vid den kostnad som är aktuell i nuläget. Det finns tecken som talar för att den ursprungliga kalkylen spricker, vilket väl f ö är ett inte helt okänt fenomen vid de flesta projekt som kostar pengar. Folk som har erfarenhet av den sorts beläggning det handlar om här, menar också att vägen i framtiden kommer att kräva kostsamt underhåll.

 

Så här kan det alltså gå till ute på landet, när vissa självutnämnda "småpåvar" ser det som sin självklara rätt att köra över sina grannar med tvivelaktiga och rent ut sagt odemokratiska metoder. Jag vill bara framhålla att jag här inte talar i egen sak. Jag är inte fastighetsägare här och drabbas själv inte ekonomiskt av det här fula spelet. Men det finns ju en hel del andra som gör det. Och de flesta, inte minst de som har tidigare erfarenhet av sån här beläggning, tror att det här kommer att kosta betydligt mer än det smakar. Men vad har väl det för betydelse, bara klicken förespråkare lyckats driva igenom sina idéer?

 

Och för min del kommer jag att fortsätta att rida på vägen när jag känner för det. Grusvägen var för det mesta stenhård redan innan den belades, så i det avseendet är det i alla fall ingen större skillnad...


Midsommardagssafari - 22 juni

Kan inte låta bli att lägga ut älgen som korsade vägen framför oss då vi kom från stallet på väg hemåt idag. Sambon lyckades fånga den på bild när den stannade till på vallen.

 

Däremot vågar man nog inte hoppas på att rågeten ska posera lika villigt med sina trillingar. Där får man väl vara glad över deras blotta existens, med eller utan bildbevis.

 

 
 
 
 
 

Mors dag - 26 maj

Mors dag är det idag. Jag har kunnat njuta av min presebt i ett par dagar redan:)

 

När jag i förrgår kom tillbaka till stallet efter en liten promenad med Myran, hade en blomlåda satts upp under sadelkammarfönstret! Sambon sa att jag kunde betrakta den som en morsdagspresent i förskott. I lådan står 4 pelargoner med lobelia mellan, som så småningom kommer att hänga ner över kanten.

 

 


Julefrid - 24 december

Julaftons förmiddag... Snön yr och julkortsromantiken flödar över utanför fönstret.

 

I morse blev det traktor med schaktblad för att ta sig de 2 kilometrarna till hästarna, för att vara säker på att inte fastna i snödrev efter vägen. Traktorn, givetvis rattad av sambon, har sedan fått fortsätta att turnera bygden runt för att röja grannars infartsvägar och gårdsplaner.

 

Själv småplockar jag inomhus och ser fram emot vad som förhoppningsvis kommer att bli en lugn och fridfull julhelg hemmavid. Önskar mina läsare här detsamma.

 

 
Roka mosse idag, julaftons förmiddag.

Ideellt arbete - 28 oktober

Vintern närmar sig. Soligt och fint har det varit i helgen men KALLT! -8°C var det i morse, och frosten låg kvar hela dagen, åtminstone på de ställen där solen inte kom åt.

 

En av de återkommande årliga aktiviteterna på vägsamfälligheten är att sätta ut snöstakar inför vintern. Det görs närmast ideellt, för en symbolisk ersättning av några tappra frivilliga. Det brukar vara ungefär samma personer som återkommer från år till år och den här gången var det dessa tre "gubbar", som här tar fikarast i solskenet framför stallet, som ägnade en del av lördagen till att få ut stakarna i tid innan den första snön faller.

 

 

Dagarna går - 12 oktober

Ska kanske ge ifrån mig ett litet livstecken? Det är väl inte så mycket att skriva om från min horisont, och det är också den huvudsakliga anledningen till att det är ett tag sedan bloggen uppdaterades.

 

Vi fick i alla fall våra hästar provtagna till slut, grannen och jag, närmare bestämt för nästan 2 veckor sedan nu. Intentionen från vår sida var att ha fått det gjort betydligt snabbare än så, men när det verkar vara helt omöjligt att få ut folk på tider man tror att man i princip bestämt, så drar det ut på tiden. Sedan är det provsvaren som också tar tid. Idag har vi i alla fall fått lite preliminära svar, och hittills har ingen kvarka påvisats hos någon häst alls. Grannen bör kunna andas ut nu, för min del gäller att fortfarande vänta på de slutliga resultaten, men kanske kan jag våga hoppas på att det inte varit kvarka trots allt...

 

Mina hästar hostar fortfarande mer eller mindre, och de verkade också påverkade i luftvägarna vid provtagningen. Trots det är de tämligen pigga och feberfria, och verkar rätt uttråkade över att bara gå och skrota i hagen. De får roa sig med enkla nöjen som att dra repor för skottsalvor avfyrade på nära håll (stackars älgar, de lever farligt nu). Något annat de kan titta på är grävandet som pågår. Det är meningen att ledningarna som försörjer oss med el ska grävas ner istället för att hänga i luften. Kablarna läggs i hagar och åkrar, och de som jobbar med det verkar följa sin egen regelbok, om de nu över huvut taget har någon. Kör ner stängsel och gör tvärtemot hur de blivit ombedda att göra av de som bor här. Och i förrgår upptäckte jag att telefon och internet var dött. Orsaken visade sig vara, som jag misstänkte redan innan jag visste det, att telekabeln grävts av. Där skylls det på att den var dåligt markerad, låg på fel ställe. Ingen fråga som jag ska ta ställning till kanske. Och markeringar längs vägen som skulle visa var telekabeln ligger har visst smulats sönder av entreprenörer som slagit vägkanterna tidigare, sägs det. Verkar vara lite vilda västern, både över vad som gjorts här nu och vad som gjorts längre tillbaka tydligen. Och det vet jag ju att de som skulle slå vägkanterna tidigare roat sig med att fälla träd som stått flera meter in från vägen, inne i inhägnade hagar.
Nåja, som tur var så blev telekabeln reparerad "bara" ett dygn senare...

 

Igelkotten har inte synts till på flera veckor nu, så jag hoppas att den mätt och nöjd har knytit sig för vintern på något lämpligt ställe. Och nu börjar det verkligen likna höst också. En hel del regn och rusk, kyliga dagar och flera nätter med frost har vi haft. Men också en del fina höstdagar med klar sol.

 

Och så slutligen en tanke om något helt annat, med anledning av Nobels fredspris som tillkännagett idag. Eller dagens norgehistoria skulle man kanske snarare kalla det. Eller handlar det om Norges komplex för att de står utanför EU?

Minns att jag gjorde en notering här om motsvarande för 3 år sedan. Kan inte låta bli att undra vad Alfred Nobel själv skulle sagt om de valen. Var det såna kandidater som var hans intention med priset?


Igelkotten igen - 12 september

Jag väntar fortfarande på resultatet från förra veckans provtagning på kliniken. Hästarnas status är ungefär oförändrad, men jag bedömer i alla fall inte att de är sämre än tidigare.

 

Här kommer istället lite mer om "vår" igelkott. Den bor fortfarande kvar i stallet och förser sig med god aptit av kattens torrfoder. En morgon för några dagar sedan upptäckte vi att den verkade bestämt sig för att övervintra i en av hästboxarna, dit den tog sin tillflykt till en koja av halm den byggt sig i ett hörn. Det var ju inte så lyckat precis, och jag såg till att senare samma dag stänga igen dörren till boxen, och även alla andra boxar, efter att jag försäkrat mig om att kotten inte var "hemma". Istället lade jag ut rikligt med halm på ett ställe jag bedömde lämpligare, där den bör kunna få sova ostörd över vintern.

 

Nästa morgon då vi kom till stallet var kotten på gången utanför den stängda boxen. Den var väl missnöjd med att inte komma åt sin fristad. Det var ytterst ovilligt den försiktigt lät sig fösas därifrån, och den smet faktiskt in mot det ställe jag hoppas att den ska slå läger istället. Sedan var det bara att fortsätta hålla alla boxdörrar stängda på heltid, för att förhindra att igelkotten tar sig in i någon box igen. I kväll kom den fram från sitt nya hörn, och smet även in dit då den tyckte vi passerade för nära. Så nu hoppas jag att den har accepterat att flytta en liten bit.

 

 

Kottens första, numera rivna koja.

 

 

Kotten vid "matbordet" tidigare idag.

 


Pigge Lunk - 29 augusti

Upptäckte en snyltgäst vid stallkattens matplats här om dagen. Normalt gillar jag inte snyltgäster där, för katten börjar bli till åren och behöver sin mat själv. Och snyltarna har ofta varit råttor eller skator och dessa tycker jag kan försörja sig på annat sätt.
Men den här gången var det en igelkott och det är viss skillnad tycker jag. Den har visst huserat i trädgården vid stallet också har jag fått veta. Jag har inte lyckats fånga den här kotten med kameran, vill inte störa den med blixt vid "matbordet" Lägger istället ut en "arkivbild" från trädgården för 5 år sedan. Om det är samma kotte nu som då förtäljer inte historien.
 
 

Sommaren som var - 24 augusti

Sommaren är nästan slut och det är länge sedan här var någon uppdatering av mer vardaglig karaktär. En ganska blöt sommar har det ju varit överallt i landet, men jag ska väl trots allt inte klaga alltför mycket för egen del, värre kunde det varit. Men höbärgningen fick delas upp på 3 tillfällen utspridda över en månad. Det första lassen kördes in på midsommarafton, sedan blev det ett uppehåll på ett par veckor innan det blev väder att bärga ytterligare några lass, och det sista höet slogs av och kördes in mot slutet av juli.

9 juli hade vi ärende till stan på kvällen och på hemväg mötte vi ett åskväder som hette duga. Slagregn och översvämmade vägar och väl hemma var telefonlinjen utslagen och elen hade tappat en eller flera faser. Fantastiskt nog kom telefonen tillbaka efter bara något dygn, vi hade vid felanmälan fått veta att det antagligen skulle ta en vecka eller mer att fixa den. Dock visade det sig att enda knapptelefonen med vidhängande förlängningssladd inte överlevt åskans härjningar, så det blev att införskaffa nytt. Och då vi till slut också fått elen fixad (för det krävdes byte av den lokala transformatorn, och turligt nog lyckades vi och våra grannar få den sista de hade i lager) kunde vi konstatera att inte heller tvättmaskinen överlevt åskvädret. Dessbättre hade datorutrustning och diverse annat varit urdraget, det är standard att göra här sommartid, åtminstone om man ger sig iväg hemifrån en dag då väderprognosen hotar med åska.

Stackars sambon skulle kolla elskåpet som står utomhus, för att se om elfelet kanske hade sin orsak där. Det gick inte så bra, för där hade getingarna byggt ett rejält bo. Getingar har det varit gott om lite varstans i sommar, även i jorden och gödselhögarna.
Nu är det spannmålsskörd som gäller mellan regnskurarna. Får se om det går att få reda på lite halm eller om den ska regna bort.

Hästarna har hållits igång ganska skapligt under sommaren. Ibland har man fått försöka pricka in uppehållen mellan skurarna, och insekterna, främst bromsar och blinningar som är svåra att bekämpa, har förstås varit en plåga i vanlig ordning.

Vår trädgård har varit lika eftersatt som någonsin. Tur man inte har grannar som klagar på det åtminstone. Vi har i vanlig ordning försökt odla lite matnyttigt men det har gett dålig utdelning. Squashen, som brukar växa så det knakar har inte velat alls i år. Inte en enda planta har tagit sig. En omgång dill såddes, och den spred vildsvinen omkring i landet på ett tidigt stadium. Dessbättre tog den sig skapligt ändå så småningom, bara inte på samma plats som den såtts. I växthuset börjar vi nu sent omsider kunna skörda lite tomater, paprika och basilika. Och that's it ungefär... Men vi väntar ändå på en äppelskörd som ser lovande ut. Och det trots att det var gott om äpplen även i fjol. För äpplena verkar ju ofta vilja ha ett viloår om det varit ett bra år.

Och svamp, inte att förglömma, åtminstone kantareller har det varit gott om i år också, även om det inte synts till så mycket annan svamp, inte ännu i alla fall.

Nu är det bara hösten och så småningom vintern man har att se fram emot. Hoppas på en lång, mild och lagom torr höst, med möjlighet att ta tillvara den allt minskande mängden ljusa timmar.

Inte har jag mycket i bildväg att illustrera det här inlägget med heller, men här är en bild av blommande älgört, som i juli blommade längs vägkanterna, rikligare än jag kan minnas jag sett tidigare om åren.


Uteblivet vårtecken - 19 april

Vi har passerat mitten av april nu. Även om det inte är något vårväder att tala om så har jag nu länge noterat att jag inte hört någon tofsvipa i år. Alla år hittills (dvs för min del nästan 20 år bakåt) har tofsvipan och lärkan kommit med våren till markerna kring stallet i Björksätter. Men i år saknar jag för första gången tofsvipan.

Det sägs ju att fåglarna minskar, såväl arterna som antalet individer. Är det faktum att jag saknar den här fågeln en följd av att fåglarna allmänt minskar i antal? Återstår att se om tofsvipan dyker upp här ett annat år. Undrar blindstyret som aldrig haft ögon lämpade för fågelskådning och således egentligen inte fattar ett dugg om dessa djur.


Kyla - 5 februari

Har det inte varit mycket till vinter tidigare, så kom den med besked sista veckan, åtminstone vad temperaturerna beträffar. Natten till idag  var rekordkall med -22ºC. Innan dess var det väl egentligen inte värre än neråt -15 som kallast, men det räcker till det med för min del. Fullt legitimt att lägga verksamheten i malpåse vid sådana temperaturer anser jag.

Katterna har mest föredragit stugvärmen och hästarna har vi kunnat ge ett extra mellanmål ute de alrra kallaste dagarna, då det tur nog varit "hemmadagar" för oss. Stallet fungerar efter principen innetemperatur = utetemperatur, så man funderar ju lite över hur hästarna har det då det blir så kallt. En hel del tid går åt till att tina upp frusna vattenkranar och rör samt avisa hinkar. Men med tanke på de båda senaste vintrarna har det trots allt varit lindrigt hittills i år. Och så måste förstås småfåglarna ute ha sitt, men det gäller ju alltid på vintern, oavsett temperaturer.

En tanke går också till alla som fryser på andra håll i världen just nu, med så otroligt många som frusit ihjäl söder- och österut...

Storm - 29 decemer

Så var man då återigen uppkopplad efter 3,5 dygn utan internet. Stormen natten till annandagen tog telefon och internet här ute på bondvischan. Fantastiskt nog har vi inte haft ett enda litet strömavbrott på den tiden, till skillnad från vad som gäller för många grannar. Och elbolagen är fula! Efter 11 timmar och 55 minuters avbrott fick folk i grannskapet strömmen tillbaka, bara för att få den bruten i ytterligare 6 timmar efter ett par minuter. Så utstuderat beter sig kraftbolagen för att slippa punga ut med ersättning efter minst 12 timmars sammanhängande avbrott.

Idag har det återigen blåst något vanvettigt. Man har ingen större lust att vara ute då. Trots plusgrader känns det som vinden och kylan skär genom märg och ben. Och i skogen knakar träden betänkligt. Har man möjlighet att hålla sig inne kan man göra det med gott samvete känns det som.


Trädgården - 11 augusti

I trädgården har det blivit en del att ta hand om:-) Just nu är det framför allt squashen som finns i obegränsad mängd. Efter att misslyckats totalt med sådden förra året fick vi i år 12 plantor i jorden, som nu trängs med ogräset och med varandra på landet.

Bild squash

Med den mängden råvara försöker man förstås använda squashen i mesta tänkbara matlagning. Det blir falsk ostkaka med squash som bas, omeletter, grytor, soppor, syltad squash för framtida behov, saftig squashkaka och squash i t ex sallad och tsatsiki istället för gurka. Tur att man har internet med alla recept man kan hitta där som inspirationskälla! Härom dagen testade jag att göra moussaka med squash istället för med aubergin:

Bild Squashmoussaka

I det lilla 10 kvadratmeters växthuset har tomaterna äntligen börjat att mogna, och en hel del paprikor är på gång på de 4 plantorna. Basilika är en favorit som jag försöker odla i växthuset varje sommar. Det känns lyxigt att verkligen kunna slösa med färsk basilika.

Bild inifrån växthuset med paprika och tomat

I år har jag sett till att göra i ordning nässelvatten att göda odlingarna med, efter att utbytet några säsonger blivit väl magert utan ordentlig gödning. Det är rätt fantastiskt att se vilken skillnad det gör. Grönskan blir verkligen frodig. Man får stå ut med stanken bara, för nässelvattnet luktar verkligen vidrigt.

Bild baljan med nässelvatten

Ett annat ogräs som jag försöker dra nytta av är mållan, som duger utmärkt som spenat. Ska man ändå rensa bort den kan man lika gärna passa på att ta vara på den.

Äpplen verkar det bli gott om i år också, på alla de olika träd som finns i trädgården, och även päronskörden ser ut att kunna bli över det normala. Bara att försöka ta tillvara på så mycket man orkar och har tid och plats för. Om nu inte rönnbärsmalen lyckats förstöra allt, förstås. 

Svampglädje - 3 juli

Då jag kom hem på förmiddagen idag så lyste det gult på ljugarbänken på förstukvisten. Sambon hade jobbat i skogen och då hittat årets första kantareller. Det är vad jag kallar lycka, det!

Bild Kantareller

Midsommar - 27 juni

Bara några korta ord om min midsommarhelg, som var slapp och opretentios, helt och hållet på hemmaplan (som vanligt). Men jag är nöjd ändå!

Sambon ordnade blombukett till bordet och egenhändigt tillverkad jordgubbstårta.

Bild Midsommarfika med blommor och jordgubbstårta

I lördags letade han svamp men utan att hitta någon. det är nog för tidigt ännu, men med lite värme efter den senaste veckans dryga 100mm regn så kanske... Istället kom han hem med det här:

Bild smultron på strå

På söndagen blev det en liten ridtur med grannen Jenny och hennes 4-åring Gramur, som fick sällskap av min 4-åring "NIllsson" och mig. Roligt!

Och så har jag upptäckt att "marmeladbusken" blommar i år igen! Så det kan nog bli minst en sats rosenmarmelad i år också. Det är livskvalitet för mig!

Bild ros

Alternativa assistancekåren - 18 januari

Efter att ha suttit hårt i Kung Bores grepp i sådär 2 månader, så har det nu varit flera plusgrader i några dygn. Inte så att snön försvunnit, men mildvädret har gått rätt illa åt den. Mycket snö har dessbättre rasat ner från våra tak.

Blidvädret gör vägarna extremt hala och de sista dagarna har det inte funnits mycket fäste. Sambon har fått göra ett ovanligt stort antal utryckningar med traktor, för att bärga bilar som hamnat fel.

Undrar just vad folk på bygden skulle ta sig till om de inte hade Roland i Roka mosse att ringa till då de halkat av vägen eller blivit stående i en halvmeter drivsnö. Roland, som även försöker fixa till den "ordinarie" snöröjningens slarv och missar osv. För nog har man en känsla av att ideella krafter inte är någon självklarhet i dessa tider?

Hallå Eon! - 8 december

Senaste veckorna har varit helt sanslösa vad gäller vår elförsörjning. Vi har drabbats av upprepade elavbrott på upp till 4 timmar var och varannan dag, ibland flera gånger per dag. Jag har aldrig varit med om något liknande på de 16 år jag bott här. Visserligen var vi strömlösa många dygn i sträck efter de stora stormarna 2005 och 2007, men när strömmen väl var tillbaka de gångerna så var det ju ungefär bra sedan.

Som det varit nu så har man inte vågat planera att t ex baka. Rätt som man sitter vid sin databurk svartnar allt. Hur länge ska man behöva stå ut med det här tro? Känner frustration blandat med resignation varje gång det händer igen. Tur att jag lånat en rejäl packe med talböcker och att min Daisy-spelare går på laddbart batteri som går ett antal timmar då det blivit fulladdat. Så jag åtminstone kan fördriva tiden med att lyssna på böcker i brist på annat.

Oväder - 23 november

Väderprognosen har spått snöoväder, och mycket riktigt blåser det och snöar för fullt nu. Troligen blir det än värre. Så jag försöker förbereda mig så gott det går för eventuellt strömavbrott.

I praktiken innebär det att tappa upp vatten för matlagning och fika och se till att det finns vatten upptappat i hinkar och baljor i stallet. Fylla alla termosar som finns med kokhett vatten. Jag brukar alltid ha reservvatten i ett antal dunkar för att kunna ta till vid ett oväntat strömavbrott, men det brukar mest användas som tvättvatten eftersom det i regel har stått ett bra tag. Så får man se till att mobiltelefonerna är laddade, liksom annat som går på laddbara batterier. Se till att det finns någon fungerande batteriradio, ficklampor, tändstickor och ljus.

Varar avbrottet många timmar så finns som tur är vedspisen. Den duger bra för matlagning och som värmekälla i köket när det kniper.

Som tur är så finns resurser för snöröjning på gården, så det ska en hel del till för att vi ska bli totalt insnöade. Men datorn och webben får jag klara mig utan i händelse av elavbrott :-(

Bara att hoppas på att det inte händer för mycket otrevligheter ute på vägarna och för övrigt runt omkring.

Bild snöig gårdsmiljö

Utemiljön i ungefär skrivande stund


Tidigare inlägg