Rubriken skulle kunna avse den trevliga släktträff vi var på igår. Men utan att på något sätt förringa den händelsen (TACK, snälla faster med man för en jättetrevlig dag vid Tisnarens strand, med släkten och med god mat i överflöd, igår liksom så många gånger tidigare) så handlar det här inlägget om något helt annat.
Ända sedan början av veckan har vi saknat Sune Bus. Han är ju bara knappt året gammal ännu, och har hittills inte gett sig iväg på några längre utflykter på egen hand. Tuff är han ju så det räcker till, och jag tror säkert att han är fullt kapabel att ta hand om sig själv, men det är ju alltid lite oroligt om katterna försvinner en längre tid, och det är ju trots allt ett antal katter som försvunnit för gott genom åren.
Nu hade ju den äldre katten Ludde gett sig iväg på utflykt i ungefär samma  veva som vi saknade Sune, och jag hoppades väl lite att Sune kanske hakat på sin idol och mentor, och att de kanske skulle dyka upp tillsammans så småningom. Och i morse var Ludde tillbaka på trappan hemma, men någon Sune syntes inte till. Så modet sjönk en aning och jag började alltmer befara att Sune kanske trots allt inte skulle visa sig mer här. Men några timmar senare så hördes en välbekant och karakteristisk "klagosång", och då jag öppnade ytterdörren, vem slank in om inte Sune Bus. Stor lättnad och glädje! Tänk så mycket en liten katt kan betyda! Och jag är säker på att även syster Stina har saknat sin bror.
Dagen har för Sunes del huvudsakligen ägnats åt sovande.
Jag lägger in lite bilder på katterna. De är visserligen tagna innan Sunes långa utflykt, samtidigt som jag försökte föreviga blomsterprakten i förra inlägget. Då hade jag flera av katterna runt mig. Det är förstås de charmerande syskonen von Bus, under visst överinseende av "tant My", som gärna fungerar som "extramamma/barnvakt" ibland, tillsammans med sin son Ludde.



"Syskonkärlek"





"Erkänn dig besegrad, brorsan!"



Dags för vila. Det är alldeles för varmt för fysisk aktivitet.

Vi har en trädgård i förfall. Här finns varken tid, ork eller intresse för att försöka hålla den snygg. Jag har försökt skaffa lite blommor tidigare år, men som det nu är så kommer jag ju aldrig iväg och handlar något själv och då blir det som det blir.
Härom dagen kom Roland i alla fall hem med några amplar med petunior och lite tagetes, som "blivit över" hos en lokal odlare där Roland varit och grävt.



Dessutom blommar den här fina rosenbusken för fullt:



Det är inte varje år det blir blommor på den. Är vädret för kallt och regnigt svartnar knopparna och slår aldrig ut. Den här rosenbusken, som jag inte vet namnet på (är det någon som vet, så låt mig gärna få reda på det) har jag genom åren skördat blommor från och kokat marmelad på. Suveränt god blir den, och det känns exklusivt att ha en sådan delikatess på lager. Efter flera år utan marmeladkok har det nu blivit en ny sats som gav 8 små burkar, och ytterligare en sats förbereds. Hurra!!!



Jag använder mig av ett recept som jag hittade på Rosenwebb för 10 - 12 år sedan. Då fick jag sådär 3 träffar då jag sökte på "fosenmarmelad" på nätet, varav en innehöll recept. Det kan jämföras med att jag får närmare 2000 träffar på samma ord idag. Ett bevis så gott som något på hur Internet har utvecklats de här åren.


 
Det finns fler än jag som uppskattar de här rosorna!

En annan rosenbuske som blommar vackert är faktiskt min egen. En gåva jag fick av givare jag inte känner, för 13 år sedan. Det sades vara någon fin gammal sort som jag givetvis inte minns namnet på. Vet någon så är jag tacksam för uppgift även om den.



Det har varit otroligt varmt ett bra tag nu. Igår kom vår termometer, placerad på norrsidan om huset, upp i 32,4ºC, och idag har den som mest visat 33,6ºC! Det har trots allt varit någorlunda uthärdligt inomhus, åtminstone i vissa rum. Men ute... Och stackars hästarna, som förutom värmen dessutom har bromsarna att tampas med. Jag har nästan lagt ner verksamheten kring hästarna för tillfället.