Här pågår sedan några dagar årets höbärgnng. Det innebär numera för mih del "arbetsinsats light". Lasta av höbalarna från balvagnen till elevatorn är ungefär vad jag fixar i mitt befintliga skick. Det övriga får alla dagars hjälte, dvs Roland, stå för. Vi kör med "reducerad" maskinpark. I stället för två traktorer och tre balvagnar används en traktor och en balvagn. Orsaken är att en granne stod utan maskiner och eftersom Roland är snäll så har grejerna lånats ut. Det för med sig "omaket" att pressen måste kopplas ifrån traktorn efter varje pressat lass, för att sedan dra hem balvagnen. Sedan måste pressen kopplas på igen inför nästa lass som ska pressas. Men vad gör man inte för att hjälpa när det krisar? Och håller bara vädret i sig så hinner vi nog få in höet bra ändå.
Igår då jag skulle lasta av ännu ett lass så var högaffeln som jag i vanlig ordning lämnat vid elevatorn borta. Bara så där... Det finns ingen annan förklaring än att någon varit där och tagit den under tiden som gått sedan föregående lass togs in. Helt klart är att en bil kommit och vänt under den tiden. Man kan ju undra vem som varit i ett så trängande behov av en högaffel. Kan ju bara hoppas att det var någon som behövde den för att hantera t ex grovfoder, och inte avsåg att använda den som vapen. På vissa ställen i grannskapet förekommer tydligen "kulturen" att använda högafflar som tillhyggen vid slagsmål. Synnerligen otrevligt om vår försvunna gaffel ska användas i sådana syften.
Annars kan man ju undra vad som ska försvinna härnäst. Eller vad mer som kan ha försvunnit utan att vi ännu upptäckt det.



Hö på väg upp på torken.
 
För övrigt så är det ju faktiskt midsommarafton idag. En dag mest som alla andra för oss. Vi ska inte iväg någonstans, gör inget särskilt och ingen väntas heller hit.

Mitt stall ligger ju en bit hemifrån, och det händer alltsom oftast då jag går dit att jag får sällskap av en eller flera katter. Men ända fram till stallet följer de inte med, för där härskar i ensamt majestät och total suveränitet madam von Drutt, 14 år. så har hon gjort sedan hennes gamla mors frånfälle för 10 år sedan.
Idag hade jag sällskap av rödingarna Ludde med mor Lilla My. Ludde var faktiskt tuff nog att följa med ända fram till stallet, och möttes följdaktligen av en intensivt revirhävdande stallkatt. Det blev psykologisk kraftmätning, jag tror inte att det blev direkt slagsmål. Och Ludde fick inse att även om han heter Ludvig XIV så är han inte kung över Björksätter.



Lilla My till vänster och Ludde gör mig sällskap



 

Psykologisk kraftmätning

De små blåbusarna får inte följa med på promenad, inte ännu i alla fall. Visar de tendens att vilja följa med så blir de ovillkorligen instängda i huset. Jag är av uppfattningen att de ännu inte kan omgivningarna så bra så att jag vill riskera att de blir attackerade av Druttan, får stryk och kanske inte hittar hem på egen hand.

Det verkar som om sommaren nu är här på allvar efter en stundtals kylig maj. Det är sånt väder så det närmast är syndigt att vara inomhus. Då åker sommarens favoritleksaker fram. Den urblekta hängmattan som man ligger sååå bra i. Och hängfåtöljen som man kan både sitta och halvligga i, lika skön den. Hängmattan har sin plats mellan två fruktträd och fåtöljen på verandan. Båda prylarna är tillverkade i mellanamerika, hängmattan inhandlades på Världsbutiken Globalen i Uppsala i början av 90-talet och stolen på Världsbutiken Rätt och Vist i Norrköping 10 - 15 år senare. Jag är så glad åt de här sakerna! Och dessutom känns det ju bra att jag hittat båda i butiker som ska idka rättvis handel. 



Hängmattan på plats i trädgården



"Gungstolen" på plats på den kroniskt ostädade verandan.

Syrenerna blommar och doften ligger över alla trädgårdar i omgivningarna. Det gäller att ta vara på och hinna uppskatta den här korta perioden vi är inne i nu. Rätt som det är så har mycket blommat över och man undrar vart tiden tog vägen.
Undrar om det kommer att gå att förmedla luktintryck över internet i framtiden? Tills dess får man väl nöja sig med bilder.