Norge - 23 juli

Det här är inte någon politisk blogg, utan en rent personlig sådan. I den mån jag skriver om politik handlar det nästan undantagslöst om något som berör min personliga situation. Det innebär inte att jag inte har politiska åsikter, för det har jag och de är dessutom viktiga för mig. Däremot har jag alltså valt att hålla dessa åsikter utanför bloggen.

Men... jag känner att jag inte kan låta bli att nämna det ofattbara som har hänt i Norge. Jag saknar ord för att kommentera det hela, samtidigt som man undrar vad som kan utlösa sådana handlingar. Mina tankar är hos de drabbade...


Lofty Caitriona - 23 juli

Jag hittade aktuella bilder på Stellarias mamma, som jag sålde för 3 år sedan. Hon finns hu i Finland.

http://josefiinida.blogg.se/2011/july/lofty-caitriona.html

En genomtrevlig ponny som jag bara har positiva minnen av.

Sedan jag hittade den ovan nämnda sidan har jag hittat ytterligare en sida med foton av Triona. Inlägget uppdateras således:

http://kukkanen.net/ponit.php?id=1270

Fenomenet färdtjänst - 20 juli

Eller kanske "jag hade i alla fall tur med vädret" - åtminstone idag.

Visst ska man vara glad över att man fortfarande kan få VISS service från "samhället". Men ingen ska tro att man är ett dugg flexibel om man utnyttjar färdtjänsten. Åtskilliga gånger har jag fått vänta i flera timmar då jag beställt resor. Eller, om jag varit ute i god tid, typ ett par veckor i förväg, fått veta att jag blir hämtad hemma kanske 2 timmar innan den tid jag vill vara framme, och med en restid på en halvtimme kan bli hänvisad att få vänta utanför en låst port från ca 6.30 till 8.00 oavsett väder, alltså även i t ex ösregn eller -20ºC. Så extremt, vädermässigt sett, har det dessbättre inte blivit för mig hittills, men tidsperspektivet har jag fått uppleva, så rent teoretiskt skulle det kunna bli  så.

Ett annat scenario är att man kliver in i en bil eller buss i stan för att åka hem. Därefter far fordonet runt i stan och plockar upp samt släpper av andra resenärer i så där en timmes tid innan det blir dags att påbörja resan hem till mig.

På det kontor som hanterar färdtjänsten i min kommun säger de visserligen att man inte ska behöva vänta mer än absolit max 2 timmar (och det endast i undantagsfall). Ändå får man rätt som det är vänta upp till kanske 3 timmar när man behöver göra en resa. Kan just undra  vad det beror på.  Själv tror jag att det beror på snål upphandling av oseriöst bolag som inte sköter sina åtaganden. Och att klaga som kund verkar inte ge något som helst resultat.

I morse hade jag tandläkartid i Söderköping. Hade inte beställt resan hem, för jag kunde ju inte i förväg veta hur lång tid det skulle ta innan jag var klar. Så när jag strax före 8.30 ringde för att beställa resan hem fanns inget annat alternativ än 3 timmars väntetid.

Man undrar om det förutsätts att färdtjänstresenärer inte har några tider att passsa eller jobb att sköta och komma i tid till. Eftersom det verkar så självklart att vi ska kunna behandlas så här.

Med de här raderna vill jag inte verka gnällig. Bara visa på den verklighet som gäller för oss funktionshindrade. Och som majoriteten av ni som fungerar fullt ut aldrig har någon anledning att fundera över.

Nåja, den här gången hade jag ingen tid att passa. Söderköping är en idyll, inte minst då det är sommar och fint väder och dessbättre var det både det ena och det andra idag. Jag klarade av att leta mig runt i de centrala kvarteren och till ån, där jag satt en god stund på en bänk och antog att förbipasserande såg mig som något av en A-lagare.

Bildsvit ån i centrala Söderköping




Och sedan klarade jag av att hitta in och beställa fika på Jannes hembageri också, där jag fick fin service och brickan utburen till ett bord på torget.

Bild påbörjat förmiddagsfika

Så timmarna gick så sakteliga trots allt och jag kom hem till slut.


Ont!:-( - 17 juli

Det är vad jag har i ryggen efter att lilla Sparven slängde av mig för 3 dagar sedan. Varför? Ja säg det, antingen var hon sur på mig eller på bromsarna eller också var det något annat. I backen for jag med besked och landade på ryggen.

Jag har tagit en paus i ridandet sen dess, men i morse var jag tvungen att testa, så det blev en liten sväng på Pottan. Och jag kunde konstatera att det var inga problem att rida, åtminstone inte om hästen uppförde sig. Så jag är förhoppningsvis igång som vanligt snart igen. Även om ryggen låter mig veta att den finns... Fast då får det bli på insektsmedel-sprayade hästar. Gillar egentligen inte dessa kemikalier, men de känns nödvändiga som läget är här:-(

Kan nämna att strax innan jag red Sparven i torsdags tog jag en sväng med Nillsson, och han var väldigt trevlig. Det är han för det mesta:-) 

40 år med Connemara - 13 juli

Idag har jag varit Connemara-ägare i 40 år! Det var den 13 juli 1971 som 1-åringen Apollo kom in i mitt liv. 

Bild jag leder ut Apollo ur släpet

13 juli 1971

Alltsedan den dagen har jag alltid haft minst en Connemara i min ägo. Som mest har jag haft sex egna Connemaror samtidigt och en sjunde på foder. Totalt har jag ägt 13 Connemaror under åren, varav 10 egna uppfödningar. Och idag har jag alltså 4 Connemaraponnyer kvar, varav 3 för närvarande finns hemma hos mig.

Bild 3 ponnyer och jag

13 juli 2011. Mina ponnyer idag, från vänster Corylus, Potentilla och Stellaria. Myristica, som befinner sig på annat håll saknas på den här bilden.

Bild Myristica travar mot kameran

Myristica i juni

Bild Pottan och jag skålar i Guiness


Skål för de 40 åren!

Ut i stora världen - 3 juli

Idag har Myristica för första gången i sitt liv åkt hemifrån. Hon fick resa till en fodervärd ett par mil bort, där hon enligt planerna ska påbörja sitt liv som ridponny.

På det nya stället får hon en annan Connemara-tjej till sällskap, och hon heter Trollets Lucille. "Cillen" är mer eller mindre släkt med alla mina ponnyer, men minst släkt med "Myran".

Bild Myristica i sitt nya stall

Myristica installerar sig

Bild

Nya kompisen Lucille


Svampglädje - 3 juli

Då jag kom hem på förmiddagen idag så lyste det gult på ljugarbänken på förstukvisten. Sambon hade jobbat i skogen och då hittat årets första kantareller. Det är vad jag kallar lycka, det!

Bild Kantareller