Jag har fått veta att Grytåsa Kryddan RC 1112 postumt blivit premierad ELIT. Skälet för det är förstås att flera av hennes avkommor presterat långt utöver det vanliga på tävlingsbanan.

Kryddan, som själv tävlat i hoppning, fick 7 föl, och det sista blev min Myristica. Av dessa 7 föl har åtminstone 4 tävlat i hoppning och de tre valackerna Highlander, Krumelur och Koriander har placeringar i medelsvåra klasser.

Jätteroligt tycker jag, och det gör säkert Gudrun Lindvall också, som var Kryddans sista ägare och uppfödare till 3 av Kryddans tävlande avkommor.

Höst har det blivit. Oktober har hittills varit torr och inte särskilt kall, och mina hästar har gått ute dygnet runt fram tills nu. Men sista dygnen har varit lite kallare och det har varit några frostnätter. Jag har så smått börjat dra på mig vinterkläderna, och min fina sadelkammare fyller mer än väl sin funktion som fika- och värmestuga. Det blir en och annan mysstund med Druttekatten där. Hon har verkligen funnit sig tillrätta med sin nya egna "bostad" och ligger på soffan mest hela tiden. Men kommer ut och möter när man kommer till stallet och tar sig en och annan kortare inspektionsrunda utanför sadelkammaren ibland. Investeringen i kattlucka har alltså gett just det resultat jag hoppats på, och det känns fint!

Lördagen idag har ägnats åt höstbestyr. Med hjälp av grannen Jenny har Nillsson blivit klippt och även Jennys Tenor. För Tenor var det första gången och han skötte sig fint, ja det gjorde ju Nillsson också.

Väderprognosen bidrog dock till att mina hästar fick komma in över natten i kväll. Och i skrivande stund har det börjat regna och temperaturen ligger inte högre än +4°C, så det känns trots allt inte helt fel.

När jag växte upp fanns det nyckelbarn. Det var barn som inte hade någon förälder, vanligtvis mamma, ständigt hemma. I dåtidens Sverige var hemmafrun norm och dagis och "frita" var väl knappt existerande. Nyckelbarnen utmärkte sig genom att de bar en nyckel till hemmet i kedja runt halsen för att kunna gå in hemma efter skoldagens slut.

Nyckelbarn finns väl även idag, men jag är inte säker på att begreppet "nyckelbarn" finns kvar. Själv har jag numera en nyckelkatt. Gamla Druttan stallkatt, eller Negrita von Drutt af Björksätter som hon heter när det ska vara formellt, har fått egen dörr till sadelkammaren. Jag vill inte ha in råttor, möss och annat ovidkommande dit, som skulle kunna ställa till en hel del skada på läder, täcken och inventarier, men Druttan som nu uppnått den aktningsvärda åldern av 17 år behöver all komfort hon kan få nu. I sadelkammaren får hon lite värme när det blir riktigt kallt ute, och där kan hon nu också få ha sin matplats ostörd.

Sedan kattluckan med magnetlås monterats och katten fått sin "nyckel" om halsen, vidtog lite luckträning. Först under protest, men så småningom fattade Druttan vad det handlade om och vet hon att det vankas god mat på insidan är hon snart igenom.

Druttan har ju hela sitt liv varit utekatt med stallet med omgivning som revir. Hon har nog levt ett mer naturligt kattliv än de flesta katter. Hon är född på plats som en av 3 i sin mors sista kull. Där har hon sedan blivit kvar som ensam katt sedan hennes mor, som även hon uppnådde hög ålder, gick hädan för 13-14 år sedan. Druttan har hållit efter råttorna och aggressivt hävdat sitt revir mot "inkräktande" katter. Det kanske enda "onaturliga" i hennes kattliv har varit att hon aldrig fått några ungar, jag lät kastrera henne tidigt. Hon har inte varit tam i ordets bemärkelse förrän de sista åren, men numera har hon blivit en sann knäkatt och är nästan odräglig när hon kräver godbitar vid fikabordet i sadelkammaren.

 

Det här inlägget handlar om en väg. Men i än högre grad handlar det om hur vissa personer tar sig friheten att genom att manipulera och agera oetiskt och odemokratiskt, lyckas driva igenom ett beslut som nog egentligen majoriteten av de berörda skulle stoppat om allt gått rätt till.

Vägen går förbi mitt stall. En samfällighetsväg, där medlemmarna består av de som äger fastigheter längs med vägen. Den har fram tills för någon vecka sedan varit en grusväg. Som grusväg har den väl inte skötts överdrivet väl, men tack vare bl a en del närmast ideella insatser av vissa enskilda medlemmar har den ändå varit i acceptabelt skick. Dock har det varit känt att vissa personer under en ganska lång tid varit inne på att vägen skulle beläggas, personer som i hög grad finns representerade i vägsamfällighetens styrelse (och inte kan räknas in i skaran av ideella krafter).

Nu ansåg väl denna lilla klick att det var tid att agera. De bör rimligtvis ha insett redan i förväg att det skulle vara svårt att på demokratisk väg driva igenom ett beslut om beläggning, inte minst sedan man haft några allmänna möten för att kolla läget. Därför har förespråkarna gått ut och lobbat enskilt hos de medlemmar man räknat med att kunna "omvända". Man har argumenterat med att en majoritet av medlemmarna redan sagt sig vilja ha beläggningen, så det var lika bra att övriga också röstade för det.

Förespråkarna hade också listat för- och nackdelar med att belägga vägen. Bland de fördelar som nämdes fanns argumentet "Hästfolket tycker inte om asfaltvägar. Belägger vi vägen får vi bort hästarna från den". De som står bakom detta argument är bl a lantbrukare som berikar sig genom att arrendera ut beten till hästfolk (samtidigt som de plockar hem bidrag för betena), säljer foder till hästfolk och har hästar inackorderade! Samtidigt anser de uppenbarligen att det är en bra sak om man kan göra vägen oattraktiv för ridning. Eller i alla fall tror att det är den allmänna uppfattningen hos folk generellt (utom möjligen de dumma och/eller rabiata kärringarna som har så meningslösa intressen som hästar och ridning, med dessa är det ju bara att skita i eller köra över), så det skulle vara ett gott argument för att få folk att rösta för beläggning.
Andra fördelar ansågs vara att det skulle bli mer attraktivt att cykla, promenera med barnvagn eller rollator, och att köra motorcykel! Jag undrar just vilka som skulle vilja promenera med barnvagn eller rollator på den här smala vägen när farterna pga beläggningen kommer att drivas upp ännu mer än vad som varit hittills. Och vem skulle våga släppa ut mindre barn på cykel där? När man knappt har vågat göra det tidigare ens? Och därtill föreligger väl en risk att bilister som hittills kört andra (grus)vägar nu kommer att välja vår väg och därigenom bidra till att trafiken ökar.

Nej, vad det egentligen handlar om är nog att enstaka personer inte vill skita ner sina fina bilar.

Så vad förespråkarna till slut gjorde var att i princip på egen hand besluta och upphandla arbetet redan före det slutliga medlemsmötet där beslut skulle fattas. Det efter att man sett till att genom manipulation gardera sig för att medlemmar med tillräckligt många andelar skulle rösta ja. Sedan kallades det till beslutande möte, där förespråkarna i kraft av att inneha majoriteten av andelar helt körde över de som var emot, oavsett att motståndarna rent numerärt fortfarande var i majoritet. Styrelsen hade också utverkat fullmakt att rösta ja från ett antal medlemmar som inte var närvarande. Det sätt som fullmakterna användes på visade sig vid senare efterforskning inte vara enligt gällande regler (även om utslaget antagligen inte hade blivit annorlunda även om just det gått rätt till här).

Åtgärden att belägga vägen innebär att medlemmarna måste stå för en stor del av kostnaden med pengar ur egen ficka. För bönder längs vägen, som bedriver lantbruksföretag, finns möjligheten att göra avdrag för såväl direkta kostnader som för moms inom ramen för företaget. För fastighetsägare som bara har ett hus och inget företag är läget ett helt annat. De tvingas punga ut med belopp på kanske flera tiotusentals kronor, oavsett de anser sig ha råd till det eller inte. Förespråkarna anser att "det är väl bara att låna" om man inte har pengarna i handen. Och troligen lär det inte stanna vid den kostnad som är aktuell i nuläget. Det finns tecken som talar för att den ursprungliga kalkylen spricker, vilket väl f ö är ett inte helt okänt fenomen vid de flesta projekt som kostar pengar. Folk som har erfarenhet av den sorts beläggning det handlar om här, menar också att vägen i framtiden kommer att kräva kostsamt underhåll.

Så här kan det alltså gå till ute på landet, när vissa självutnämnda "småpåvar" ser det som sin självklara rätt att köra över sina grannar med tvivelaktiga och rent ut sagt odemokratiska metoder. Jag vill bara framhålla att jag här inte talar i egen sak. Jag är inte fastighetsägare här och drabbas själv inte ekonomiskt av det här fula spelet. Men det finns ju en hel del andra som gör det. Och de flesta, inte minst de som har tidigare erfarenhet av sån här beläggning, tror att det här kommer att kosta betydligt mer än det smakar. Men vad har väl det för betydelse, bara klicken förespråkare lyckats driva igenom sina idéer?

Och för min del kommer jag att fortsätta att rida på vägen när jag känner för det. Grusvägen var för det mesta stenhård redan innan den belades, så i det avseendet är det i alla fall ingen större skillnad...

Det känns, åtminstone för mig, som Rooar RC 86 inte anses höra till de mer populära eller "glamorösa" Connemara-hingstarna i Sverige, snarare att han är något av en doldis i sammanhanget. Att jag själv har två av hans avkommor, Corylus och Myristica, är nog mycket en tillfällighet.

Mot den bakgrunden är det intressant (och roligt för mig) att kunna konstatera att han sedan två veckor tillbaka faktiskt ligger 2:a i den prestationstopplista över rasens fadershingstar, som connemara.nu lägger ut och uppdaterar varje vecka. Och det är ingen tillfällighet, Rooar har legat i listans absoluta toppskikt hela det här året. Och just nu är det alltså bara den i sammanhanget helt outstanding och oslagbara Poetic Justices avkommor som slår Rooars vad gäller antalet tagna placeringar vid regionala eller nationella ponnytävlingar i år.

En stor andel av dessa placeringar svarar dessutom Krumelur och Koriander för, båda helbröder till min Myristica. De har båda tagit ett antal placeringar i hoppning upp till medelsvår B under de senaste åren.

Jag har tyvärr inte mycket till bilder på Rooar. Den här är från hagen hemma i Katrineholm 2006.