Nedräkning - 13 augusti

Nu är det mindre än en vecka kvar till föreläsningen om HWSD i Clifden. Den kommer att hållas på Alcock and Brown Hotel, Clifden, den 19 augusti 2014 klockan 13.30. Ett event som jag givetvis missar, resa ensam och därtill utomlands är inget jag i min situation ägnar mig åt bara så där. Så det är bara att hoppas på att få en utförlig rapport. Ämnet som sådant känner jag mig ju trots allt ganska väl insatt i, så det är inte den informationen jag suktar mest efter. Men visst skulle det varit spännande att få träffa många av medlemmarna i Connemara Pony Research Group, connemaravänner från 3 världsdelar, som jag periodvis haft en ganska intensiv internet-kontakt med under de senaste 3-4 åren, ja i något fall så länge som 7 år tillbaka.  Intressant blir ändå att få se hur stort intresset från "den stora allmänheten" i Connemaraponnysamfundet på plats nästa vecka, kommer att bli. Kommer förnekarna att våga möta upp, eller blir det en sammankomst i huvudsak för de redan frälsta?

 

Oavsett om den "vanliga" Clifden-resenären tänker bevista mötet eller väljer att forsätta "sticka huvudet i sanden" (förlåt om någon känner sig trampad på tårna, men var och en får själv ta ställning till huruvida h*n känner sig träffad här) så ges det säkert många möjligheter att se HWSD-drabbade ponnyer i levande livet på utställningen och auktionen under veckan, eller under några av de många stuteribesök som brukar göras. Det handlar nog mest om att veta vad man ska titta efter.

 

Trevlig resa, alla ni välfungerande som har turen och möjligheten att fara till den gröna ön nästa vecka! Kan det vara så att mina egna kroppsliga tillkortakommanden helt enkelt är straffet för att jag "rackar ner på och ger vår fina ras ett dåligt rykte"? Guds straff antagligen, enligt den katolska irländaren... Själv är jag dock ateist ut i fingerspetsarna, och knappast fatalist heller.

 

Läs mer om den kommande föreläsningen på HWSS-bloggen.


Riddarspel? - 4 augusti

Det kan ju se ut som om det är vad vi rustat oss för. Men här är det inte andra riddarekipage som ska bekämpas, utan sommarens alla hemska flygfän. Det är nog inte obekant att min, och framför allt mina hästars, omgivning sommartid invaderas av flugor och än värre, bromsar och blinningar, i mängder som kan driva alla som inte kan värja sig till vansinne. Något som fått till följd att hästarna numera går ute med flugtäcken en stor del av sommmaren, och att ridningen ofta känns svår att hålla igång.

 

Nu har jag försökt lösa problemet att inte kunna rida genom att låta sy upp ett egendesignat flugridtäcke av avlagda påslaken. Täcket är gjort som separata fram- resp bakdel, där bakdelen i princip är ett traditionellt skrttäcke försett med magplatta. och framdelen ett halstäcke plus täcke för bringa och bog, som räcker ungefär fram till sadeln.

 

 
 
Jag har provridit ett pass på ridbana i 3 gångarter och det verkar fungera med allt tyg som fladdrar. Så nu håller jag tummarna för att det ska fungera i fortsättningen också.

 

Att sy, och i synnerhet att sy med maskin, fungerar tyvärr inte så bra för mig längre. Det här täcket har jag fått stor hjälp att sy av en mycket händig person på mitt "dagis", och det är jag förstås oerhört tacksam för.

 


Corylus - 1 augusti

Igår var jag en sväng till Skogslotten för att hälsa på Ida, Stina och Corylus som alla befinner sig där den här veckan. Värmeböljan som vi dragits med ett bra tag verkade ha gett med sig en aning och det fläktade riktigt skönt och var dessutom avundsvärt flug- och bromsfritt jämfört med vad jag är van vid hemifrån, när Ida hoppade Nisse lite under Stinas överinseende. Ekipaget råkade göra en rejäl vurpa på ett mindre hinder för några veckor sedan och hade provat på att hoppa för första gången efter den händelsen dagen innan mitt besök, alltså i förrgår. Nillsson hade varit rädd om sig och hoppat stort över till att börja med, och idag fortsatte övningarna på små fasta hinder. Allt gick bra och efter en serie hopp var ponny fortfarande hoppsugen och sökte hinder när han avslutningsvis joggades av.

 

Själv är jag inte tillräckligt kompis med min vid det här laget ganska föråldrade digitalkamera. Har haft alldeles för få tillfällen att trimma in mig på den fördröjning som är i kameraslutaren, så jag lyckades bara pricka in en enda bild där häst och ryttare befinner sig över hindret, och inte redan har landat på baksidan...

 

 
Förberedelser
 
 
 
 
 
På Skogslotten finns mycket att titta på
 
 
 
Tack Stina och Ida för en trevlig eftermiddag!