Paddekatt - 31 augusti

Jag har lärt mig något nytt. Att paddekatt är namnet på en dans. För mig har det fram tills nu enbart varit vad jag ofta kallat en av mina katter, nämligen den som "officiellt" heter "Kattrina Myling af Roka Mosse". Paddan, som hon också kallas (pga sin sköldpaddsfärg), är en tillgiven dam som bl a gillar att sova hos mig i sängen och ligga vid datorn, både då jag själv är där och då den står obemannad. Tyvärr har det ibland fört med sig att hon ställer till det för mig, genom att lägga sig på vissa kablar. Rätt som det var kunde skärmen bli svart för att Paddekatt dragit ut kontakten till den genom att lägga sig på kabeln. Efter att jag ett antal gånger ganska hårdhänt lyft ner Paddan från datorbordet, så tycks hon till slut ha insett att det är meningslöst att lägga sig där. Istället har hon börjat lägga sig på hyllan under, där ormboet av sladdar samt skrivaren står. Jag har än så länge inte haft hjärta att bråka med henne när hon lagt sig där. En gång stängde hon dock av hela datorm för mig genom att trycka på ströbrytaren på skarvsladdsdosan.
 
 
Paddan på en av sina favoritplatser, ovan.

Annars har Paddan en riktigt otrevlig ovana, och det är att krafsa och klösa på allt för att dra till sig uppmärksamheten. Det var mindre roligt att få nytapetserade väggar sönderrivna för en del år sedan. Så det lär inte bli mer tapetserat här på ett bra tag, inte så länge som vi har Paddekatt i huset i alla fall.
 
Kärt barn har många namn. Ett annat namn på dansen paddekatt lär vara hopp-schottis, så nu lär väl min Padda komma att kallas hopp-schottis också. Pissepadda heter hon i alla fall inte längre. Då hon var liten envisades hon en period med att inte vara rumsren, utan gjorde gärna ifrån sig i våra sängar. Hon blev så ledsen då hon blev utestängd från sovrummet då man själv var där inne och det var hjärtskärande att höra hennes förtvivlade pipande och krafsande utanför. Som tur är så är den tiden längesedan förbi, och nu är Paddekatt en regelbunden, renlig och nöjd sängvärmare.
 
 

Pigge Lunk - 29 augusti

Upptäckte en snyltgäst vid stallkattens matplats här om dagen. Normalt gillar jag inte snyltgäster där, för katten börjar bli till åren och behöver sin mat själv. Och snyltarna har ofta varit råttor eller skator och dessa tycker jag kan försörja sig på annat sätt.
Men den här gången var det en igelkott och det är viss skillnad tycker jag. Den har visst huserat i trädgården vid stallet också har jag fått veta. Jag har inte lyckats fånga den här kotten med kameran, vill inte störa den med blixt vid "matbordet" Lägger istället ut en "arkivbild" från trädgården för 5 år sedan. Om det är samma kotte nu som då förtäljer inte historien.
 
 

Sommaren som var - 24 augusti

Sommaren är nästan slut och det är länge sedan här var någon uppdatering av mer vardaglig karaktär. En ganska blöt sommar har det ju varit överallt i landet, men jag ska väl trots allt inte klaga alltför mycket för egen del, värre kunde det varit. Men höbärgningen fick delas upp på 3 tillfällen utspridda över en månad. Det första lassen kördes in på midsommarafton, sedan blev det ett uppehåll på ett par veckor innan det blev väder att bärga ytterligare några lass, och det sista höet slogs av och kördes in mot slutet av juli.

9 juli hade vi ärende till stan på kvällen och på hemväg mötte vi ett åskväder som hette duga. Slagregn och översvämmade vägar och väl hemma var telefonlinjen utslagen och elen hade tappat en eller flera faser. Fantastiskt nog kom telefonen tillbaka efter bara något dygn, vi hade vid felanmälan fått veta att det antagligen skulle ta en vecka eller mer att fixa den. Dock visade det sig att enda knapptelefonen med vidhängande förlängningssladd inte överlevt åskans härjningar, så det blev att införskaffa nytt. Och då vi till slut också fått elen fixad (för det krävdes byte av den lokala transformatorn, och turligt nog lyckades vi och våra grannar få den sista de hade i lager) kunde vi konstatera att inte heller tvättmaskinen överlevt åskvädret. Dessbättre hade datorutrustning och diverse annat varit urdraget, det är standard att göra här sommartid, åtminstone om man ger sig iväg hemifrån en dag då väderprognosen hotar med åska.

Stackars sambon skulle kolla elskåpet som står utomhus, för att se om elfelet kanske hade sin orsak där. Det gick inte så bra, för där hade getingarna byggt ett rejält bo. Getingar har det varit gott om lite varstans i sommar, även i jorden och gödselhögarna.
Nu är det spannmålsskörd som gäller mellan regnskurarna. Får se om det går att få reda på lite halm eller om den ska regna bort.

Hästarna har hållits igång ganska skapligt under sommaren. Ibland har man fått försöka pricka in uppehållen mellan skurarna, och insekterna, främst bromsar och blinningar som är svåra att bekämpa, har förstås varit en plåga i vanlig ordning.

Vår trädgård har varit lika eftersatt som någonsin. Tur man inte har grannar som klagar på det åtminstone. Vi har i vanlig ordning försökt odla lite matnyttigt men det har gett dålig utdelning. Squashen, som brukar växa så det knakar har inte velat alls i år. Inte en enda planta har tagit sig. En omgång dill såddes, och den spred vildsvinen omkring i landet på ett tidigt stadium. Dessbättre tog den sig skapligt ändå så småningom, bara inte på samma plats som den såtts. I växthuset börjar vi nu sent omsider kunna skörda lite tomater, paprika och basilika. Och that's it ungefär... Men vi väntar ändå på en äppelskörd som ser lovande ut. Och det trots att det var gott om äpplen även i fjol. För äpplena verkar ju ofta vilja ha ett viloår om det varit ett bra år.

Och svamp, inte att förglömma, åtminstone kantareller har det varit gott om i år också, även om det inte synts till så mycket annan svamp, inte ännu i alla fall.

Nu är det bara hösten och så småningom vintern man har att se fram emot. Hoppas på en lång, mild och lagom torr höst, med möjlighet att ta tillvara den allt minskande mängden ljusa timmar.

Inte har jag mycket i bildväg att illustrera det här inlägget med heller, men här är en bild av blommande älgört, som i juli blommade längs vägkanterna, rikligare än jag kan minnas jag sett tidigare om åren.


Blodtörstiga - 8 augusti

Det kan man tycka att forskarlaget vid UC Davis i USA har blivit. Skämt åsido, men i forskningen som pågår för att lösa gåtan HWSS har de nu kommit till en punkt där flera prover från många olika Connemaror, oberoende av hästens hovstatus, behövs. Alla ägare till en renrasig Connemara med känd härstamning kan bidra. Kanske skulle vi inom Sverige kunna organisera samordnad provtagning och en gemensam sändning av prover till Bannasch Laboratory? Det har Nya Zeeländarna lyckats med för en tid sedan.

 

Mer information på HWSS-bloggen:

 

it is Official - More Samples required for HWSS Research


Officiell status - 1 augusti

Ja, nu kan vi väl konstatera att HWSS är officiellt. Bannasch Laboratory vid UC Davis, där forskningen kring det tillstånd som sedan ett drygt år tillbaka kommit att kalllas "Hoof Wall Separation Syndrome" (HWSS) bedrivs, har skapat en officiell webbsida med information om HWSS.

 

Och som en följd av det har Connemara Pony Research group, som för ett drygt år sedan kontaktade Bannasch Laboratory och fick till stånd forskningen, kommit med inte mindre än 2 nya inlägg på sin blogg.

 

Gruppen anser bl a att det nu börjar bli dags för avelsföreningarna runt om i världen att agera. I den mån man från föreningarnas sida hittills har reagerat, så har det i många fall handlat om en ifrågasättande attityd som gått ut på att "det finns inga bevis för att tillståndet existerar och är ärftligt". Den undanflykten håller inte längre i och med att labbet nu gått ut med sin information offentligt. Ett lämpligt tillfälle skulle väl kunna vara att ta upp ämnet i ICCPS (International Committee of Connemara Pony Societies) som håller sitt sedvanliga möte i Clifden, Connemara, nästa vecka i samband med Clifden Show?

 

Länkar till HWSS-bloggens senaste inlägg:

 

The Research into HWSS - How was it Achieved??

 

Breaking News - HWSS is Official

 

Och Bannasch Laboratorys sida finns här:

 

Hoof Wall Separation Syndrome in Connemara Ponies