Mina hästar behöver inte betala inträde till spökhus på nöjesfält för att bli skrämda från vettet. Det fixar de alldeles gratis lite varstans i närmiljön. Bland de mest effektiva skräckupplevelserna hör, som jag redan tidigare redogjort för, granngårdens kor. Pottan och jag har haft åtskilliga kontroverser då dessa skulle passeras.

Även lilla Sparven har träffat på korna på nära håll vid ett tillfälle här om året, och då blev hon så upprörd att hon dessutom lyckades placera mig på marken. Idag var det premiär för året, då jag var ute med Sparven och flocken hade behagat ställa sig precis intill vägen då vi skulle passera förbi. Jag var förutseende nog att hoppa av i tid idag, och sedan vidtog en KBT-session som innebar att Sparven fick finna sig i att betrakta monstren på andra sidan stängslet en god stund. Jag räknar med att proceduren kommer att få upprepas.

Till Sparvens försvar måste jag ändå framhålla att hon trots allt inte verkar vara fullt så hispig som larv-Pottan. Sparven blir över måttan upprörd om korna befinner sig nära vägen, är de en bit in i hagen är Sparven ganska sansad och resonlig. Det har inte gällt Pottan, som inte ens klarat av att se korna på flera hundra meters håll inne i hagarna, utan att vända upp och ner på tillvaron.

Pottan befinner sig ju annars på "sommarnöje" hemifrån, så hon slipper grannskapets vita spöken för stunden åtminstone. Men det lär finnas kor i hennes omedelbara närhet även nu, så förhoppningsvis kan hon utsättas för lite KBT även där.

(För den som inte känner till det: KBT betyder kognitiv beteendeterapi. Eller i det här speciella fallet kan man kanske säga ko-gnitiv beteendeterapi...)