Äntligen har lite ny statistik över HWSD-testade ponnyer redovisats, och det kan man läsa mer utförligt om på CPRGs blogg och connemara.nu. Siffrorna visar att det totala antalet testade ponnyer fram till 23 mars var 664 varav 264 hade tillkommit sedan den förra redovisningen av testresultat som kom i oktober förra året.

Antalet testade ponnyer har alltså sjunkit markant, och särskilt låga är siffrorna fortfarande för de för rasen numerärt största länderna Irland, Frankrike och Storbrittannien. Vi kan bara hoppas att många fler prov sänts in för analys efter att dessa senaste siffror redovisats. För återigen tyder statistiken på att HWSD inte är ett marginellt problem, utan av hittills testade ponnyer har så många som drygt 23% visaat sig vara anlagsbärare. För svenskägda ponnyer är andelen anlagsbärare drygt 30% och detsamma gäller för Danmark och Finland. Tyvärr tycks det också vara så att avelsföreningarna i just Irland, Frankrike och Storbrittannien fortfarande inte visat på mycket initiativ vad det gäller att ta tag i problemet, utan förnekandet verkar fortfarande vara utbrett. Den "islossning" som tycktes vara på gång i moderföreningen tidigare märks inte av längre, och jag måste också komma med ett förtydligande beträffande den HWSD-föreläsning som hölls i Clifden i mars. Den arrangerades INTE av CPBS, som jag tidigare uppgett, utan var ett privat initiativ.

Lite ytterligare "skvaller" som man kunnat ta del av under senare tid är att avelshingsten Fairyhill Fort testats homozygot för HWSD. Att sådana hingstar finns i avel visste vi sedan tidigare, men nu är det bevisat svart på vitt, och helt klart, om än ännu inte "vetenskapligt bevisat"  är att han inte är den enda.

Och i dagarana har på facebook-gruppen en välkänd och mycket använd hingst, Currachmore Cashel, med namn uppgivits vara anlagsbärare. Hingsten har tidigare nämnts i sammanhanget utan att namnges, men nu är det alltså allmänt känt vilken hingst det rör sig om.

På facebook går diskussionens vågor höga om hur de olika aspekterna på HWSD ska hanteras. Min egen analys får bli att vi tack vare möjligheten att enkelt testa HWSD-status nu kommit så långt att HWSD i sig inte längre är något egentligt problem. Problemet handlar nu enbart om att alltför många fortfarande vägrar erkänna sanningen och ta till sig den information som finns, utan väljer istället att fortsätta att blunda för vad det handlar om. Och i förlängningen för det med sig dels att informaationen om HWSD tar onödigt lång tid att sprida i de breda leden, men än mer viktigt, en stor risk att vi 2016 och kanske ännu senare fortfarande kommer att få se föl med HWSD komma till världen. Och det helt i onödan...