Hur svårt kan det va?? - 27 september

Det har hänt mycket kring HWSD på sistone. På facebookgruppen är diskussionerna livliga och många lägger ut provsvar för sina testade ponnyer. Visst kan man väl gissa att många av dem som fått resultatet att deras ponnyer, och i synnerhet hingstar är fria från anlaget, gärna går ut med dessa uppgifter offentligt. och att därmed andelen anlagsfria ponnyer är överrepresenterade. Men samtidigt har också ett antal anlagsbärare redovisats och till och med ett par exempel på dubbla anlagsbärare.

 

CPRG har på sin blogg gjort en sida där testresultat från hela världen sammanställs. Det är helt frivilligt att lämna uppgifter om sina ponnyers resultat dit, och sidan uppdateras allteftersom nya resultat kommer in.

 

Lägg särskilt märke till dessa rader i sidans budskap, som står att läsa högst upp, och som jag har översatt här:

 

"Kom ihåg att en ponnys värde inte ändras som följd av en enda gen!!

Ta inte för givet att om en ponny testats N/N (Icke bärare) kan man dra slutsatsen att även ponnyns hel- och halvsyskon är fria från anlaget. Det enda säkra sättet att få reda på en given ponnys HWSD-status är att låta testa den!"

 

Connemara.nu redovisar i inlägget En syn på saken ett referat från Clifden-presentationen, skrivet av en veterinär som fanns på plats där.

 

Etablissemanget har också börjat reagera. ICCPS:s nya, tillika svenska ordförande har distribuerat ett brev till medlemsorganisationerna världen runt. Ett brev som fått många i ämnet engagerade människor att reagera kraftigt. Så kraftigt att brevet har lagts ut på CPRGs facebookgrupp med uppmaningen till folk att ställa frågor till avsändaren. Brevet kommenteras även av connemara.nu i inlägget Diktat från ICCPS.

 

I brevet framförs den defensiva hållning vi alltför väl känner igen från SCS-sammanhang. Forskningsresultaten anses inte bevisade innan de slutgiltigt publicerats och det trots att testet är färdigt och ute på marknaden. Med hänvisning till ICCPSs egen "veterinary expertise" uppmanas till försiktighet med hänvisning till att forskningen inte anses fullt bevisad och alltså skulle kunna vara felaktig. Brevets författare, ICCPSs ordförande, har getts möjlighet att förklara sig på facebooksidan. Hennes svar går ut på att hon har lyft frågan i ICCPS och hon meddelar också att hon själv är veterinär med djurskyddsfrågor på agendan. Så mycket mer har inte redovisats från det hållet då jag skriver det här. Däremot har ICCPS-ordföranden fått rejäla reaktioner med svar på tal från i frågan väl insatta personer, som i likhet med den stora majoriteten aktiva på forumet är klart indignerade över brevets budskap. Uppfödare på södra halvklotet har också särskilt reagerat på rekommendationen att ligga lågt. Där har ju betäckningssäsongen tagit sin början nu, och det finns all anledning att snabbt få reda på avelsdjurens HWSD-status.

 

Man får känslan att ICCPS-ordföranden verkligen hamnat i getingboet i och med att det här brevet offentliggjorts. Hittills har vi inte sett till några tecken på att den välkända "lokala" supporterklubben skyndat till hennes försvar, som ofelbart skulle skett på inhemska sociala media. Kanske är läget ett annat med världen som spelplan, och man vågar inte sticka ut näsan på samma sätt utanför den egna trygga ankdammen, där alla med en åsikt som skiljer sig från den SCS förespråkar ses som lovligt byte att misshandla verbalt i det oändliga?

 

Varför reagerar man på det här viset? Vad är det man är så rädd för? Skulle jag försöka mig på att gissa, så ser jag två olika svar. Det ena handlar om okunskap och ovilja att ta till sig och lära sig nya rön. Istället tenderar man att uppleva hot och spöken som inte finns. I det andra fallet handlar det om rädslan att tappa ansiktet. Man är medveten om att man sett problemet hos egna hästar i många år, men det är inget man någonsin har velat kännas vid, åtminstone inte utåt. Inför hotet att bli avslöjad som "oseriös" fortsätter man att förneka fakta trots att det blivit vetenskapligt belagt, i tron att man ska kunna rädda ansiktet och det "goda rykte" man tror sig ha.

 

Mot den bakgrunden är det också förståeligt att man rekommenderar att inte offentliggöra testresultaten för sina ponnyer. "För TÄNK om det skulle visa sig att någon ponny som kan associeras med mig skulle dyka upp som anlagsbärare, eller kanske till och med HWSD-drabbad!"

 

connemara.nu påminner i inlägget Historien upprepar sig om dokumentären "Ett rasrent helvete" som sändes i SVT för något eller några år sedan, och har i inlägget också en länk till programmet. Det handlar om hur genetiska sjukdomar mörkats inom hundaveln, på samma sätt som många upplevt att det varit med hovproblemen i vår ras innan CPRG fick till forskningen. I programmet visas att sjukdomar hos vissa hundraser florerar hos välrenommerade engelska kennlar, av vilka många drivs av högt uppsatta personer i rasklubbarna. I något fall var även en kennelklubbs veterinärexpert involverad som en av dessa uppfödare. Och då "vanligt folk" som köpt dessa hundar drabbades av tragedier var det locket på. För mig är det i alla fall inte svårt att se många paralleller...

 

Det finns i och för sig ingen anledning att offentliggöra enskilda ponnyers identitet, och inget tvång att göra så heller. Vad det handlar om är att hingst- respektive stoägare är ärliga mot varandra då det gäller betäckningar. Å andra sidan kan ingen förbjuda en ägare att öppet redovisa sin ponnys testresultat. HWSD är en realitet. Det handlar inte om att en anlagsbärare skulle vara av sämre kvalitet än en fritestad ponny. Att ha en (eller flera) anlagsbärare är inget skamligt, åtminstone inte så länge som man inte håller tyst om det i de lägen man måste vara öppen, nämligen om hästen är i avel.

 

Den mutation som orsakar HWSD är identifierad och varje ponnys bärarstatus fastställs numera enkelt. Vi har det verktyg vi behöver för att vara garanterade att inga fler föl med HWSD ska behöva födas. I många år har vi i connemara-aveln försökt undvika att få BEC-färgade föl, en färg som till och med på, som jag ser det, märkliga grunder, var förbjuden i många år. I svenska hingslistor praktiseras sedan länge att hingstarnas bärarstatus vad gäller BEC-genen redovisas för att ge stoägarna vägledning vid val av hingst. Inget vore väl självklarare än att HWSD-status i framtiden redovisas på samma sätt. För återigen, det är ingen SKAM att ha en anlagsbärare, och den är inte mindre värd än en fritestad ponny med i övrigt likvärdiga egenskaper.

 

Som väldigt många enskilda personer redan har klart för sig handlar det om EN enkel och självklar gyllene regel att praktisera:

En anlagsbärare får bara paras med en fritestad ponny! 

Lätt som en plätt, och bara för rasföreningarna att inlemma i sina regelverk. Och i praktiken gäller den regeln redan i Sverige i och med vår djurskyddslagstiftning.

 

Så, ICCPS, SCS, CPBS och alla andra connemara-avelsföreningar i världen, det är bara att skrida till verket! Hur svårt kan det va??


Bra jobbat! - 9 september

Corylus har varit på dressyrtävling i Mantorp i helgen med sin ryttare och fodervärd Ida. Det var Nisses första riktiga individuella start och ekipaget skötte sig med den äran. En tredjeplats i LC och strax utanför placering i LB:1.
 
Grattis duktiga Ida, till att ha matchat min ponny så väl! Tyvärr finns inga bilder från tävlingstillfället, så jag har lånat en av Idas bilder från mitten av juni.
 
 

I spåren av Clifden-mötet - 2 september

Presentationen av HWSD (eller om det ska heta HWD?) hölls som planerat i Clifden för ett par veckor sedan. Jag har sedan dess med spänning väntat på rapporter därifrån. Det har kommit en hel del, och rapporterna är väl varken entydiga eller helt öppenhjärtliga i alla avseenden, det känns som man får läsa mellan raderna ibland. Överlag låter det mesta ändå positivt, och som väntat har den sakliga och vetenskapliga information som getts varit entydig och inte kunnat ifrågasättas.

 

Som en del av presentationen fanns ett antal posters. Dessa var personliga berättelser av ägare och/eller uppfödare till ett antal HWSD-drabbade ponnyer. I vissa fall uppgavs även ponnyernas härstamningar. Ett referat från mötet finns på CPRG:s blogg, och där finns också länkar till nämnda posters.

 

I HWSS-gruppen på facebook kan man också hitta en hel del info och åsikter om Clifdenmötet och händelser i anslutning till det. Där har även en gruppbild av de av CPRGs medlemmar som var samlade i Clifden lagts ut i ett inlägg, så alla som hittills nästan spruckit av nyfikenhet över vilka ansikten som dolde sig bakom gruppens namn kan sluta fundera och spekulera. 

 

Något man kan ana ur flödet av skriverier är att man från arrangörshåll nog var lite besvikna över dålig uppslutning från vissa håll. Tyvärr får jag nog medge att jag själv inte är förvånad. Som jag gissat i förväg uteblev nog många av de som bäst skulle behövt den information som gavs. En och annan "höjdare", som därtill aldrig velat ta till sig det faktum att det handlar om ett ärftligt tillstånd, lär dessutom ha avvikit på ett tidigt stadium. Det kanske inte är så upplyftane att upptäcka att ens egen hingst på en poster uppsatt till allmänt beskådande, figurerar som far till en ponny som påstås ha en ärftlig åkomma som man själv inte vill kännas vid? Samtidigt finns det ju egentligen ingen anledning att "skämmas" över att man äger eller ägt en eller flera anlagsbärande eller till och med HWSD-drabbade ponnyer. Det är i regel inget man själv råder över, eller i alla falll har rått över fram tills nu. Att vägra erkänna och istället försöka mörka "obekväma" fakta kan väl däremot vara en annan sak...

 

Det var tydligen inte mycket bevänt med svenskt deltagande på mötet heller, och det trots att det ska ha funnits en hel sällskapsresa härifrån på plats under veckan. Den svenska representationen utgjordes helt och hållet av en person som hållit sig minst sagt passiv under hela forskningsprocessen, men som nu verkar gå in för att lyfta fram sin egen stora betydelse för det arbete som CPRG gjort. Man häpnar... (Eller gör jag egentligen det?)

 

Tyvärr uppfattas nog det mesta jag skriver här som negativt. Egentligen är jag ju glad, ja rent av upprymd över vad som har åstadkommits på en förhållandevis kort tid. Jag har egentligen ingen anledning att fortsatta informera om HWSD längre, saken är bevisad och framme i öppen dager nu, för vem som helst som vill se. Jag ser inte längre något skäl till att jag ska behöva riskera att utsätta mig för hat- och pajkastningskampanjer från de som inte tål att få veta sanningen.

 

Ändå går det inte att komma ifrån att t ex SCS fortsätter att agera märkligt. Läs om det i connemara.nu-inlägget Tre månader senare.

 

En privatperson som på connemaraponny.ifokus.se lagt ut en länk till ett annat connemara.nu-inlägg, Rätt instans, med vederhäftig och angelägen information om hur HWSD nu kommer att omfattas av svensk lagstiftning, blir beordrad att sluta lägga ut sådana länkar, och blir sedan avstängd från forumet. Tidigare i samma tråd, som ursprungligen skapades av mig för att informera och propagera för Clifden-mötet, har en person som jag aldrig yttrat ett ont ord om, formligen vräkt ut sitt personliga hat över mig, på grund av mitt engagemang i frågan, med ett antal "gilla-markeringar" som följd. Jag valde på ett tidigt stadium att avstå från att skriva vidare i den tråden, av skäl jag redogjort för ovan. Därtill har den svenska person som var närvarande vid Clifdenmötet redovisat sin version av mötet, som förstås avviker en del från de uppgifter som lämnats från annat håll. Men säkert är till belåtenhet för "the moral majority".

 

Av dessa observationer tycker jag att det går ganska lätt att utläsa att det i första hand INTE handlar om huruvida det som skrivs är sant och riktigt, utan det handlar mer om från vilken källa informationen kommer. Information förmedlad av "rätt" person är per automatik sanningen, kommer den från "fel håll" så är det lögner. Paralleller som dras med vissa förtryckarregimer känns trots allt inte helt malplacerade...

 

Och slutligen, nu har ju testet offentliggjorts! De första ponnyerna har redan testats och resultaten har delgivits ägarna. Bara att köra på alltså och skicka tagelprover till Californiel! Läs mer här