Nya grannar
Still going strong - 19 maj
Ja, det har varit väldigt händelselöst här en längre tid nu. Så nu serverar jag lite bilder som jag egentligen tänkt lägga ut för ett bra tag sedan, men som jag fram tills nu inte kommmit till skott med. Inget märkvärdigt egentligen, de visar bara att hästarna och jag fortfarande försöket hålla igång till husbegov åtminstone.
Vintern innebar som vanligt stiltje för vår del. Nu försöker vi att utnyttja våren som brukar vara en bra tid ljus- och vädermässigt innan sommaren kommer med insektsplågan och alltför jobbig värme som försvårande omståndigheter.
Pottan kändes ju riktigt trevlig under den senare delen av förra året, det var som att hon blivit betydligt stabilare i arbetet. Känslan finns kvar i år och det får jag ju glädja mig över. Även lilla Sparven, som är en snäll häst som vill vara till lags, men som inte har det så lätt för sig av olika skäl, har visat en del positiva tendenser.
Nedan ses båda damerna ridna av Stina.
Fina Pottan - 16 oktober
Uppdatering 2 - 22 september
Den gångna sommaren har varit lite upp och ner för min del. Jag höll igång ridningen av Pottan och Sparven någorlunda fram tills vi bärgade höet i början av juli. Då blev det ett uppehåll där höet prioriterades. Sommarens enda värmebölja upplevde vi ju dessutom samtidigt, och hästarna fick tillbringa några varma dagar i den relativa svalkan i stallet från ca kl 11 och till tidiga kvällen. Något som säkert uppskattades av dem.
Det var tänkt att bli ett kort uppehåll i ridningen under hökörat för min del, men det ville sig inte bättre än att jag åkte på oförklarligt ryggont som gjorde mig väldigt handikappad. Jag gjorde några försök att sitta upp för att se om det skulle gå att rida, men det kändes helt kört. Under tiden dök det upp erbjudanden/förfrågningar om ridsällskap från flera grannar, som det för stunden bara var att tacka nej till... I månadsskiftet juli/augusti började den onda ryggen äntligen ge med sig, lika oförklarligt som den först ansatt mig, och sedan dess har jag sluppit svårare känningar av den i alla fall.
Jag tog tag i de erbjudande jag fått om ridsällskap och kom ut i skogen ett par gånger med Tina från Gårdeby stuteri (det som för fram tills för 11 år sedan var Hagens stuteri) och hennes trevliga nordsvenska Vittra. Det innebär verkligen omväxling för såväl Sparven och Pottan som för mig, att få komma ut i skogen på riktigt, där jag aldrig rider själv eftersom jag som blindstyre ju inte hittar där. Hästarna uppskattade dessutom sällskapet mycket!
augusti började också Emma komma ut till oss som medryttare, och hon har framför allt ridit Myran, som ju pga sin "opraktiska" storlek inte gjort så mycket i livet ännu. Stina kommer som vanligt ut emellanåt och hjälper till att hålla igång mina hästar, och nu hjälper hon även Emma med Myran och det känns väldigt bra.
Ännu fler uteritter i skogen har det också blivit, förutom Tina med hyresgäst har Emma och jag också haft sällskap av Anya på Castor och Lina på Fjodor. Så just nu är det nog mer "full rulle" i mitt stall än det någonsin varit tidigare.
Lite bilder. Nillsson saknas, han hade ju föregående inlägg helt för sig själv.
Uppdatering 1 - 18 september
JA! Jag lever fortfarande, kanske kan jag till och med påstå att jag frodas (trots att jag sedan några månader, inte helt utan framgång försökt gå ner i vikt). Och nu hoppas jag återuppliva bloggen lite också, efter en sommar med närmast total bloggtorka.
I maj kom Nillsson hem efter ett års vistelse hos fodervärden Ida, där han ridits och tävlingsdebuterat med ganska gott resultat. Det var dessvärre en missräkning för mig. Nillsson var på gång att bli såld och en intresserad köpare fanns, men han klarade inte veterinärbesiktingen, där han befanns vara halt på båda fram, och det bara ett par veckor efter att han på tävling vunnit båda de dressyrklasser han startat. Sedan han kom tillbaka till mig har han mest bara gått och skrotat, på samma sätt som innan han for härifrån. Tyvärr är det ju så att det skurit sig totalt mellan Nisse och mig. Han ställer inte upp på att bli riden av mig vad jag än tar till för metoder, hans respekt för mig är noll och ingen.
Stina har fått ägna sig åt honom lite vid de tillfällen hon kommit ut till oss, och de båda har ju alltid trivts väldigt bra tillsammans. Till att börja med handlade det mest om att konstatera att Nisse inte verkade helt fräsch, men efter sommaren verkar han fungera bra och känns inte alls halt längre. Sedan är ju frågan vad orsaken till hans hälta har varit. Beror den på att något särskilt har hänt, som har resulterat i hälta, eller är det helt enkelt så att han inte klarar av att ridas regelbundet och i normal eller lite hårdare träning? Framtiden känns osäker, vad gör jag med en häst som jag inte klarar av att hålla igång själv och som jag inte heller har någon annan som är beredd att rida och hålla igång?
Vidare uppdateringar följer förhoppningsvis.
Här är i alla fall lite bilder av Nillsson (Corylus) och Stina från senare tid.
Utflykt - 6 januari
Corylus - 1 augusti
Igår var jag en sväng till Skogslotten för att hälsa på Ida, Stina och Corylus som alla befinner sig där den här veckan. Värmeböljan som vi dragits med ett bra tag verkade ha gett med sig en aning och det fläktade riktigt skönt och var dessutom avundsvärt flug- och bromsfritt jämfört med vad jag är van vid hemifrån, när Ida hoppade Nisse lite under Stinas överinseende. Ekipaget råkade göra en rejäl vurpa på ett mindre hinder för några veckor sedan och hade provat på att hoppa för första gången efter den händelsen dagen innan mitt besök, alltså i förrgår. Nillsson hade varit rädd om sig och hoppat stort över till att börja med, och idag fortsatte övningarna på små fasta hinder. Allt gick bra och efter en serie hopp var ponny fortfarande hoppsugen och sökte hinder när han avslutningsvis joggades av.
Själv är jag inte tillräckligt kompis med min vid det här laget ganska föråldrade digitalkamera. Har haft alldeles för få tillfällen att trimma in mig på den fördröjning som är i kameraslutaren, så jag lyckades bara pricka in en enda bild där häst och ryttare befinner sig över hindret, och inte redan har landat på baksidan...
Coronillerna - 17 juli
Sommar. sol och värme. Slö och avslagen blir jag. Egentligen är ju sommaren fin på många sätt, men i vånlig ordning lider jag med hästarna som blir så hårt ansatta av flugor, broms och blinningar. Det blir lätt att man kapitulerar för ohyran och ger upp försöken att hålla igång ridningen. Låter hästarna gå i hagen, förhoppningsvis någorlunda skyddade under flugtäcken.
Har dock ett litet projekt på gång, med förhoppningen att få till flugskydd på hästarna även under ridning. Blir resultatet som jag hoppas resulterar det nog i ett inlägg här så småningom. Tills dess bjuder jag på några bilder på vad jag kallar mina Coroniller. DVS "Coronilla-barnen", halvsyskonen Pottan och Nillsson.
Pottan var så sagolikt trevlig för både mig och Stina i veckan efter midsommar, och här är det Stina som rider:
Sedan var jag och hälsade på Ida och Nillsson i början av den här månaden, det har redan gått 2 veckor sedan dess nu. Ryttare och häst verkar trivas ihop och Nisse får vara med om massor med aktiviteter och utmaningar som han aldrig skulle kommit i närheten av om han gått och skrotat hemma som tidigare. Förhoppningsvis leder det till att han så småningom hittar vidare till en ny ägare och ryttare att ha roligt med.
Vidgade vyer - 13 april
Nillsson (Corylus) har blivit stor. Så stor att han nu flyttat hemifrån efter att ha varit "mambo" hittills i sitt 7-åriga liv.
Idag gick alltså flyttlasset hem till Ida, som ska vara hans fodervärd en tid. Ida var ju här och provade honom för ett par veckor sedan. Det har kommit en rapport om att den ca 4 mil långa resan gått bra och han har bekantat sig med sitt nya stall och gjort en tur där han fått se sig om i omgivningarna.
Nu hoppas vi att han ska utvecklas hos Ida, och så småningom komma ut på tävlingsbanorna. Och vidare förhoppningsvis hitta en ny ägare. Hur det går den närmaste tiden hoppas jag kunna läsa i Idas blogg.
Aktiv lördag - 1 april
Vinter - 13 januari
Det har det blivit med besked efter att det hittills mest liknat höst. Tog en sväng med Pottan igår i snöfall och sådär 5 minusgrader. Det gick fortfarande hjälpligt att urskilja växtlighet som stack upp genom snön i vägkanterna. Pottan var pigg och sprang på i trav och galopp, men med mera snö blir allt helt vitt och då hittar inte jag vägen, så utan ridsällskap lär det inte bli så mycket ridet på vinterväglag för min del. Det vet jag av erfarenhet sen tidigare vintrar.
Sedan smällde det till och blev riktigt kallt. Termometern sjönk till -15°C över natten och kylan höll i sig en stor del av dagen idag. Det är i de lägena man uppskattar sadelkammarens relativa värme mer än någonsin.
Istället för Clifden - 15 augusti
När "alla andra" är i Clifden på "show of the shows" har jag själv gjort den långa resan på ca 3 mil till Linköpings utkanter för att kolla läget med mina egna Connemaror Pottan och Myran på deras sommarkollo. Där har de i drygt 2 månader ridits av Anna och Christel, som verkar vara ganska nöjda med hästarna.
Idag fick de ett pass i ridhuset, där det var för mörkt för att det skulle bli några bra bilder, så det får bli en bild från vägsträckan mellan stall och ridhus.
Vita monster - 27 juni
Mina hästar behöver inte betala inträde till spökhus på nöjesfält för att bli skrämda från vettet. Det fixar de alldeles gratis lite varstans i närmiljön. Bland de mest effektiva skräckupplevelserna hör, som jag redan tidigare redogjort för, granngårdens kor. Pottan och jag har haft åtskilliga kontroverser då dessa skulle passeras.
Även lilla Sparven har träffat på korna på nära håll vid ett tillfälle här om året, och då blev hon så upprörd att hon dessutom lyckades placera mig på marken. Idag var det premiär för året, då jag var ute med Sparven och flocken hade behagat ställa sig precis intill vägen då vi skulle passera förbi. Jag var förutseende nog att hoppa av i tid idag, och sedan vidtog en KBT-session som innebar att Sparven fick finna sig i att betrakta monstren på andra sidan stängslet en god stund. Jag räknar med att proceduren kommer att få upprepas.
Till Sparvens försvar måste jag ändå framhålla att hon trots allt inte verkar vara fullt så hispig som larv-Pottan. Sparven blir över måttan upprörd om korna befinner sig nära vägen, är de en bit in i hagen är Sparven ganska sansad och resonlig. Det har inte gällt Pottan, som inte ens klarat av att se korna på flera hundra meters håll inne i hagarna, utan att vända upp och ner på tillvaron.
Pottan befinner sig ju annars på "sommarnöje" hemifrån, så hon slipper grannskapets vita spöken för stunden åtminstone. Men det lär finnas kor i hennes omedelbara närhet även nu, så förhoppningsvis kan hon utsättas för lite KBT även där.
(För den som inte känner till det: KBT betyder kognitiv beteendeterapi. Eller i det här speciella fallet kan man kanske säga ko-gnitiv beteendeterapi...)
Hej hopp! - 19 juni
Glädje - 16 maj
Vintern som var så segdragen gav äntligen med sig till slut. Jag har börjat ta tag i hästarna igen efter att aktiviteterna närmast legat i malpåse hela långa vintern. Idag har Stina kommit hit och ridit de 3 som är "störst" lite. De var inte helt oävna och Stina gav dem varsin guldstjärna. Nillsson var den som fick dagens starkast lysande stjärna:)
Stinas samlade omdöme var "jag blir glad av att rida dina hästar". Och vem blir inte glad av att höra det? Jag blir det i alla fall. Och jag blir oftast själv också glad av att rida mina hästar.
Nu hoppas jag bara att väder och alla andra omständigheter av betydelse ska vara på min sida, så jag kan fortsätta att hålla igång dem. I första hand måste nu kondition och ork byggas upp. Pottan har förstås orken i hög grad redan, den verkar vara inbyggd där. Men givetvis behövs det nog byggas upp och sättas lite kondition även i hennes fall.
Nedan Potentilla x 2
Lyckokänsla - 3 april
Kanske kan man börja ana våren, åtminstone dagtid. Har tagit mig i kragen och ridit flera dagar i rad, efter att all sån aktivitet närmast legat i dvala en lång period. Än så länge kan jag bara rida på vägar, i paddock och på ridvall ligger snö och is fortfarande tjock, och när det väl har smält undan kommer det antagligen att vara ordentligt blött ett bra tag.
Idag blev det en sväng på Pottan för andra gången den här veckan. Och det mest positiva var att känna att allt sitter så bra sedan hon var igång ordentligt. Visst är det mycket som måste byggas upp och finslipas, men det känns så tydligt att vi har en grund att utgå ifrån och jobba vidare med.
Dagens tur gav en känsla som påminde mig om upplevelser jag haft några gånger med tidigare trotjänare, som jag suttit upp på efter långa uppehåll, och det har fungerat oväntat bra direkt. Det har varit så att jag insett att jag inte fattat hur mycket jag saknat ridningen förrän jag väl suttit på hästen igen och det bara har fungerat perfekt direkt. Senast var det nog när jag fick ett infall och lade sadel på Ballerina, då 29 år gammal, som inte ridits på flera år. Hon hittade formen direkt och bara flöööt sidvärts i skänkelvikningarna i trav!
Riktigt där är inte Pottan ännu. Men idag fick jag ändå en känning av att hon kan vara på god väg ditåt. Och bara det känns häftigt nog!
Bara så synd att det ska verka så omöjligt att hitta en lämplig medryttare som skulle vilja dela min glädje över denna härliga häst som jag tror har så mycket att ge. Någon som skulle kunna komplettera mig där jag själv är begränsad och inte kan utnyttja eller understödja Pottan fullt ut. Pottan borde vara rena drömmen för en lite duktigare ryttare med ambitioner. En häst med motor, gång och känslighet. Men som förstås också ställer en del krav på sin ryttare, hon har förvisso sina idéer och ibland en stark vilja, är åtminstone i dagsläget ingen barnhäst.
Efter dagens lilla tur släpptes Pottan till kompisarna i hagen i den härliga vårsolen, utan täcke. Där lade hon sig i skiten flera gånger och såg till att klia kroppen ordentligt. Men det är henne väl förunnat, efter en hel vinter med täcke både ute och inne. Jag får väl ta mig den extra tiden att borsta av skitiga hästar ibland, inte minst om det hjälper dem lite extra att bli av med en del av all vinterpäls som släpper för fullt just nu.
Vinter - 1 december
Påklädda hästar - 19 november
Mina kära ponnyer börjar så smått komma igång igen efter sin ganska långa, ofrivilliga vila. Till min glädje har också Myristica, även kallad Myran, som jag inte vill rida själv då hon är liten som en myra, blivit riden några gånger av en lite lättare ryttare, grannen Emilia (som för övrigt är mycket nöjd med henne!). Det har fått mig att fatta beslutet att även klippa Myran i år. Så nu går det 4 täckta hästar i hagen. Rekord!
Känner mig rätt ambitiös som vill försöka hålla igång så många ponnyer, nästan på egen hand som det ser ut just nu. Återstår förstås att se i vilken mån jag klarar av att leva upp till ambitionerna, och där kommer givetvis väder och vind också att ha en ganska stor betydelse.
Pottan verkar ha saknat ridningen. Hon tycks ha hur mycket energi och ork som helst, och lite energi har förstås också gått åt till att överreagera på sådant i miljön som har förändrats sedan sist. Det har grävts en del efter vägarna och nya elinstallationer har kommit till, och sånt kan ju vara väldigt farligt... Men för det mesta är det full fart framåt som gäller, åtminstone om Pottan får bestämma själv. De yngre förmågorna verkar behöva lite mer tid på sig för att hitta formen igen, men de ska väl förhoppningsvis komma de med.
Liten häst med hybris? - 1 juli
Veckans bild i min kamera. En obstinat Myristica som drog mot "utgången" då Stina skulle longera henne i torsdags. När hon inte fick som hon ville så reste hon sig på det här viset ett antal gånger då den här platsen skulle passeras i höger varv.
Så småningom fick Myran inse att det inte gick att bete sig på det sättet, utan det blev att finna sig i att trava på på voltspår utan protester
.
07-orna - 11 juni
Lite bilder av 5-åringarna ridna av Stina de senaste veckorna. De sköter sig, och Nillsson (Corylus) imponerade med att hitta formen i galoppen tredje gången Stina red honom. sparven (Stellaria) är också duktig.
Nillssn 24 maj (ovan)
Sparven 31 maj (nedan):
Nillsson 31 maj (nedan):
7 juni, Sprven först och därunder Nillsson:
Senaste gången som Stina var här satt hon upp på Myristica också. Myran är förstås egentligen för liten för att ridas av oss, men när man saknar ryttare i lämplig storlek... Myran är förstås inte alls lika långt kommen som de andra, eftersom hon ju inte ridits lika länge, just pga att det inte är så lätt att hitta ryttare till henne. Men jag ska försöka hantera henne lite från marken i alla fall, så att hon inte helt tappar allt från de senaste månadernas inridning. Nedan ett par bilder på Myran den 7 juni:
Givetvis rider jag mina 3 "större" ponnyer själv också. Det känns ibland som jag inte gör mycket annat. Under maj månad satt jag på minst en häst varje dag så när som på 2 ynka dagar. Måste vara något av rekord för mig. Nu har det ju varit ganska regnigt några dagar och det påverkar förstås när man är hänvisad till att vara ute. Har haft fullt upp med att försöka hitta luckor mellan skurarna.
