Jag är av naturliga skäl ingen inbiten TV-tittare. Det är regel snarare än undantag att jag somnar i soffan, när jag har ambitionen att följa någon av nyhetssändningarna eller bara hålla den TV-tittande sambon "sällskap".

Igår kväll var det ändå med visst intresse jag intog första delen av programserien Vegorätt. Själv har jag ju alltid varit mer eller mindre vegetarian och mat och matlagning för husbehov intresserar mig verkligen. Men ack vilken smörja som nådde mina öron. En massa trams och flams bara, kring konstig mat med konstiga ingredienser. Jag insåg att det för min del inte blir fler program i den serien. Jag verkar inte vara ensam om mina tankar heller. När jag kollar runt lite på webben efter andras reaktioner på programmet inser jag att även det innehåll jag missat då jag inte kunnat ta del av programmet med ögonen (och det givetvis inte var syntolkat) bara var ännu mer flams och trams.

Ingen ny inspiration för mig där inte, och uppenbarligen inte heller för väldigt många fler. Synd, för det finns så mycket gott, roligt, vettigt, nyttigt och onyttigt mer eller mindre vegetariskt, som skulle kunna passa de flesta smakriktningar. Inget fel med lite annorlunda mat, men mat som ses som alternativ och annorlunda av en (än så länge) majoritet av svenskarna behöver verklien inte vara konstig och övermåttan avvikande. Eller ges en dito inramning. Vad uppnår man med det? Jag har svårt att tro att man sår några frön av ökat intresse.

Eftersom jag väljer att lägga det här inlägget i kategorin "Mat och recept" så får jag väl bidra med ett eget recept som alternativ till nämnda TV-flum. Tämligen okomplicerad men god och mättande vintermat, och 100% vegansk om man utesluter den rivna osten.

RÅRISRISOTTO med kall tomatsås

ca 6 portioner

6 dl råris
matolja, gärna olivolja
1 gul lök alt purjolök
1-2 vitlöksklyftor (eller efter smak)
en bit färsk ingefära
någon kryddblandning man gillar, jag brukar välja mellan curry och ev paprikapulver, eller tandoori masala.
1 förpackning krossade tomater (400-500g)
1-2 msk tomatpuré
12-13 dl grönsaksbuljong (t ex vatten + tärning)
en blandning av skivade eller strimlade grönsaker och rotfrukter, t ex morötter, palsternackor, rot- eller stjälkselleri, gröna ärtor eller haricots verts, paprika, broccolibuketter. Eventuellt lite svamp, champinjoner eller kantareller, men då jag har svämp med brukar jag använda mig av lite mildare kryddning för att inte förta svampsmaken helt.
en knippa persilja eller basilika, finklippt
ev extra salt

Gör så här:

Finkacka lök och ingefära, pressa vitlöken och fräs hacket i olja och kryddblandning i en katrull/gryta som bör rymma minst 3 liter. Tillsätt rotfrukter och ev. svamp men vänta med grönsaker som inte kräver så lång koktid, och rör om. Tillsätt sedan riset och blanda om allt. Därefter tillsätts vatten/buljong, ev tomatpuré och hälften av tomatkrosset. Totalt ska det bli 1,5 l vätska.

Koka upp och låt koka på svag värme. Råris kräver lång koktid, i regel minst en timme.
När ungefär halva koktiden gått, eller kanske ännu lite längre tid, beroende på vilka grönsaker det handlar om och vilken koktid de har, lägger man i de mer "lättkokta" grönsakerna, som ärtor, bönor eller strimlad paprika och ev salt om man så önskar. Mot slutet av koktiden rör man ner bladkrydda.

Medan riset kokar blandar man till tomatsåsen av det tomatkross som blivit över, lite matolja, en aning stark röd pepparkrydda, t ex Thai Sweet Chili och någon torkad bladkrydda, gärna timjan eller någon blanding som franska örter/herbes de Provence.

Servera risotton med tomatsåsen, kall eller uppvärmd, som tillbehör. Ar man inte vegan är det även gott att toppa portionen med riven ost. Och givetvis gärna en sallad som tillbehör, grönsallad om det är säsong, eller vitkål/pizzasallad under vinterhalvåret. Som alternativ till tomatsåsen kan man även välja någon god chutney, syltad squash eller något annat liknande.

Bon appetit!

Idag är det våffeldag och det har jag "firat" med besked. Först på det "vuxendagis" där arbetsförnedringen stoppat in mig i s k fas 3-aktivitet. Fast jag blev ju i alla fall, som sagt, serverad våffla med sylt och vispgrädde, ja till och med 2 stycken(!) på "dagis", sämre kunde det kanske varit? Sedan fortsatte vi hemma på kvällen, först med "matvåfflor" med gräddfilsröror och sedan en med sylt och grädde. Inte det mest ideala med tanke på min önskan att minska i vikt och omfång.

På dagis, som heter Kooptima, är det meningen att jag bl a ska vara delaktig i skötseln av deras webb och facebooksida bland annat. Hemsidan har jag ännu inte introducerats i, men några få facebookinlägg har det blivit. Men någon vidare fb-redaktör är jag inte, när jag nu totalt missade att ordna till bilder och inlägg om dagens våffelkalas. Skäms på mig!

Så nu blir det istället en bild från köksbordet här hemma:

 

 2 gräddfilsröror improviserade jag ihop. En med räkor i mindre bitar, smaksatta med citronsaft och lite thai sweet chilisås, nerrörda i gräddfil som sedan smaksattes med lite torkad dill.

Den andra röran bestod av finskuren inlagd sill, gräddfil, klippt fryst persilja och persaillade-krydda. Hade jag hittat den pepparot jag vet ska finnas i frysen så hade jag rivit i lite sådan också, men nu fick det gå utan den.

Och när jag ändå är inne på våffeldagen; här en på dagen 24 år gammal bild: Jag var uppenbarligen bättre på att fånga ögonblicket den gången, trots att jag varken hade facebook, blogg eller över huvud taget dator att lägga upp bilderna i då. Och med gammaldags analog kamera var det ju bara att vänta på att filmen skulle bli färdigexponerad och framkallad, och bilderna kopierade på papper.

 

Måste följa upp inlägget förra veckan i och med den uppföljning som kunde ses bl a i östnytt idag. LRF har engagerat sig mot "köttfria" dagen i Nyköpings skolor och bjöd på gratis hamburgare utanför skolan som någon sorts protest, får man anta. Kan själv inte annat än tycka att det hela är patetiskt.

Som ett inlägg i debatten bidrar jag istället med ett av mina favoritrecept. En god och mättande, till 100% vegetarisk, ja rent av vegansk, linssoppa som kompisen Anna från min Uppsala-tid bidragit med för en hel del år sedan nu. Annas barn, som då var mycket små och inte i någon mening var vegetarianer älskade den här soppan, och den har blivit en av grundsternarna i min mathållning, återkommande nästan varje vecka åtminstone vintertid.

Kan dock inte låta bli att undra över hur många av dagens ungar verkar daltas med vad gäller mat och mathållning. Hur många verkar bekräftas av sina föräldrar och övrig omgivning när de bara inte kan tänka sig att ens smaka på något som ter sig "främmande" eller "konstigt", bara för att de aldrig sett det tidigare.

För en del år sedan var jag som förälder engagerad i en lokal friskola i närområdet, och fick vid ett tillfälle frågan om jag inte skulle kunna laga något vegetariskt till skollunch (eftersom jag själv i hög grad äter vegetariskt). Som jag erfarit att den här linssoppan uppskattades av barn så blev valet lätt. Vad jag däremot inte hade väntat mig var att ett antal föräldrar skulle reagera och undra "HUR kan man servera en sån hemsk soppa????". Man kan ju undra om de ungar som upplevde maten som så äcklig över huvud taget smakat på den? Men föräldrarna, vilkas barn tydligen beklagat sig högljutt hemma efteråt, ansåg uppenbarligen att soppan måste varit hemsk, trots att de väl varken sett eller smakat den, och antagligen inte ens var medvetna om vad den innehållit.

Så passa er nu, alla köttproducerande LRF-are, inkrökta föräldrar till skolbarn med enkelspårigt mattänkande etc. Här är receptet på

Annas linssoppa

till en stor gryta på 3-4 liter färdig soppa:

250 g gröna linser
ca 2 liter grönsaksbuljong (vatten + buljongtärningar)
2-3 morötter
en palsternacka
2-3 vitlöksklyftor (beroende på smak)
en knippa persilja

Dessutom brukar jag lägga i några potatisar också, men de ingår inte i det ursprungliga receptet.

Koka upp buljongen med linser, morötter i skivor, palsternacka i strimlor, pressad vitlök och ev potatis i bitar, och låt soppan sjuda på lägre värme tills linserna blivit ordentilgt mjuka, ca 25 minuter. Blir soppan för tjock så späd med mer buljong.

Tillsätt mot slutet klippt persilja och låt koka ytterligare ett par minuter.

Bon appetit, alla modiga och fördomsfria!

Och om någon till äventyrs vill framhålla att linserna inte är lokalt producerade, så kontrar jag med att det med största sannolikhet har gått åt betydligt större mängd importerat kraftfoder för att framställa proteinet i en hamburgare (som f ö kanske inte heller är lokalt producerad) än motsvarande mängd protein i soppan.

Avslutningsvis ger jag alla som är lagda åt det hållet en chans att i än högre grad kategorisera mig som miljöfanatiker genom att lägga ut den här länken:

Radikalisera klimatpolitiken nu!

Jag tänker skriva under uppropet. Tänker du?

Igår bakade jag matbröd. Jag bakar nästan alltid vad jag kallar "Elmabröd", som för mig väcker nostalgiska minnen från några av åren i Uppsala. Under en ganska kort men desto mer intensiv period var jag då aktiv i en förening som hette Fröjas Café. Den drev ett café med feministisk inriktning, som med idéella krafter serverade fika och kultur. Allt bröd som serverades var bakat av medlemmarna, och det här brödet, som var basen för de mackor som serverades, introducerades av en pensionerad dam vid namn Elma. Elma var mästerlig vid bakbordet och stod även för de Karlsbaderkringlor, som blev något av ett signum för caféet. Dessa mästerverk är dock inget jag vågat mig på att försöka baka själv, men det finns nog tillräckligt med recept på webben för den som skulle vilja baka sådana. Matbrödet har jag däremot inte kunnat hitta på internet, så det receptet delar jag med mig av här.

Fröjabröd a la Elma

4 dl (vete)kross, blötläggs i 5 dl vatten och får stå över natt
50 g jäst
1 l ljummet (fingervarmt) vatten
0,5-1 dl olja
1-2 msk salt
4 dl grovt rågmjöl
ca 2 kg rågsikt

Lös jästen i en liten mängd av vattnet. Blanda ihop resten av ingredienserna och arbeta degen. Låt degen jäsa övertäckt i ca 1 timme.
Lägg sedan degen på mjölat bakbord och arbeta den lite till. Dela den i 4 delar och dela sedan varje del i ytterligare 4. Platta ut  varje del till en kaka och lägg på plåt, 4 kakor på varje plåt brukar bli lagom.

Jäs på plåtarna i ca 15 min och grädda sedan i 225-250ºC i 15-20 minuter.



Efter avslutat bak kan man med gott samvete unna sig en god kopp te med en riktig Fröja-macka (eller 2)!

Det har blåst något vanvettigt sista dygnen och jag har tagit det lugnt med "hästeriet". Igår kväll hade mina "ungdomar" ingen ro att beta på kvällen, de bara sprang. Så hästarna fick komma in över natten, annars har de fortfarande gått ute dygnet runt.

Själv har jag bland annat ägnat mig åt lite matlagning. Trots att vi är i mitten av september skördas det fortfarande sqpash i landet och tomater i växthuset. Bara att försöka använda överflödet med andra ord.

Idag har jag lagat omelett av squash och aubergingryta där auberginen idag bytts ut mot squash. Till båda dessa rätter avnjöts tsatsiki med squash istället för gurka. Äppelpaj har det också blivit. Med äpplen i, faktiskt, ingen squash där inte;-)

Omelett med squash

2-3 vitlöksklyftor
olivolja
1-2 squash, beroende på storlek
salt
Thai sweet chilisås eller liknande
ca 1 dl klippt kryddgrönt
6 ägg
ca 0,5 dl vätska (vatten, mjölk eller grädde)
(Tomater)

Skala squashen, ta bort ev kärnor och riv den grovt eller skär i centimeterstora tärningar. Blanda in ca 1 tsk salt och låt vätskan dra ur någon timme. Låt sedan squashen rinna av väl.
Hetta upp olja i en stekpanna och tillsätt pressad vitlök. Fräs någon minut på medelvärme och tillsätt sedan squashen. Stek under omrörning i några minuter, tillsätt lite thaisås och kryddgrönt. Själv använde jag dill, som det finns gott om i frysen efter sommaren. Generöst med dill ger något av "kräftsmak" till den har rätten.
Knäck äggen och slå sönder gulorna, tillsätt vätskan i smeten och eventuellt salt. Häll över röran i stekpannan och se till att allt blir jämnt fördelat, lyft med gaffel och låt omeletten stelna på inte för stark värme. I mån av tillgång brukar jag toppa omeletten med skivade tomater.




Persisk aubergingryta på mitt vis

Från mina år i Uppsala minns jag den här anrättningen. Dill och lime eller citron sätter sin prägel på grytan, som i mitt tycke är en verklig höjdare. I orginalet är det förstås kött, något som inte förekommer i min mathållning. Receptet är alltså modifierat för att passa mig. Morötterna har jag lagt till själv, de är inget som ingår i ursprungsreceptet.

2-3 auberginer, beroende på storlek
salt
olivolja
2-3 morötter
ev 3-4 quornfiléer (istället för kött)
grönsaksbuljong
dill, gärna så mycket som ett par dl finklippt färsk eller fryst. Eller motsvarande mängd torkad dill, gärna den aromrika sort man kan hitta i orientlivsaffärer
2-3 torkade limefrukter (från orientlivs) eller lime- eller citronsaft
5-8 dl kokta bruna bönor eller eventuellt kikärter

Skala och skiva auberginer i centimetertjocka skivor. Salta och låt vätskan dra ur någon timme. Torka av skivorna med hushållspapper eller låt rinna av väl.
Stek skivorna på båda sidor i olja. Skär ev quornfiléer i mindre bitar och stek dem i olja. Lägg auberginer, quorn, skivade eller tärnade morötter, torkad lime eller saft samt en del av dillen i en gryta. Täck med buljong och koka tills morötter och auberginer är mjuka. Tillsätt bönorna och resten av dillen och koka några minuter till. Smaka ev av med salt och mer citrussaft.
Serveras med ris och gärna tsatskii (gurkyogurt) som tillbehör.

På sommaren då det är varmt är det ju gott med lättare mat som inte nödvändigtvis behöver vara varm. Något jag brukar laga, och som kanske inte är så vanligt här, är Papa a la Huancaina. Något av en nationalrätt i potatisens hemland Peru, som jag lärde mig uppskatta under en resa till Sydamerika för mer än 20 år sedan. Kan väl närmast beskrivas som en potatissallad med ostsås.
Jag gissar att den finns i en uppsjö varianter, säkert kan man hitta många recept på webben om man skulle vilja göra på något annat sätt. Själv brukar jag göra så här:

Papa a la Huancaina på mitt vis

Till ostsåsen tar man:

250 g keso
150-200 g ost av feta-typ. Plagiat som t ex Apetina är helt okej här tycker jag.
1-2 dl mjölk (eller den mängd som krävs för att såsen ska få en lagom tjock konsistens)
0,5 dl olja
1 msk citronsaft
1 pressad vitlöksklyfta
nymald svartpeppar
en knivsudd cayennepeppar eller några droppar tabascosås eller thai sweet chilisås eller liknande stark röd pepparkrydda

En matberedare är guld värd när man gör den här såsen. Har man inte tillgång till en sådan får man mosa ost och keso så gott det går med gaffel och sedan vispa ihop med övriga ingredienser, gärna med en elvisp.
Jag brukar börja med att köra keso och feta i mindre bitar tillsammans med mjölk, olja, citronsaft och vitlök med matberedarens kniv. Då man fått en någorlunda jämn smet övergår man till att vispa det hela tills man fått en slät och gärna lite fluffig konsistens. Smaka av med svart och röd peppar. Låt gärna såsen "dra"  i några timmar för ev tjockare konsistens.

Servera såsen med kall eller varm kokt potatis, gärna färskpotatis. Som tillbehör serveras isbergssallad, gurka, tomat, paprika, svarta oliver och ägghalvor.

Smaklig måltid!