Väderprognosen har spått snöoväder, och mycket riktigt blåser det och snöar för fullt nu. Troligen blir det än värre. Så jag försöker förbereda mig så gott det går för eventuellt strömavbrott.

I praktiken innebär det att tappa upp vatten för matlagning och fika och se till att det finns vatten upptappat i hinkar och baljor i stallet. Fylla alla termosar som finns med kokhett vatten. Jag brukar alltid ha reservvatten i ett antal dunkar för att kunna ta till vid ett oväntat strömavbrott, men det brukar mest användas som tvättvatten eftersom det i regel har stått ett bra tag. Så får man se till att mobiltelefonerna är laddade, liksom annat som går på laddbara batterier. Se till att det finns någon fungerande batteriradio, ficklampor, tändstickor och ljus.

Varar avbrottet många timmar så finns som tur är vedspisen. Den duger bra för matlagning och som värmekälla i köket när det kniper.

Som tur är så finns resurser för snöröjning på gården, så det ska en hel del till för att vi ska bli totalt insnöade. Men datorn och webben får jag klara mig utan i händelse av elavbrott :-(

Bara att hoppas på att det inte händer för mycket otrevligheter ute på vägarna och för övrigt runt omkring.



Utemiljön i ungefär skrivande stund

Tråkigt väder såg det ut att vara idag, med blåst och blötsnö. Jag hade ingen tanke på att rida då jag gick ut, trodde att snön skulle göra det svårt för mig att uppfatta omgivningen. Men väl ute insåg jag att förhållandena var rätt bra - i hög utsträckning vita vägar med bara hjulspår som kontrasterade fint mot snön. Så jag bestämde mig för att rida trots allt.

Pottan verkade vara av uppfattningen "vill inte! - men om jag måste så ska det gå fort!". Och jag lät henne springa, det var nog närmast busridnning, men det kändes som om Pottan behövde springa av sig. Och vägarna var skapligt mjuka, jag kunde se vägen rätt bra och det kändes tryggt med en häst försedd med brodd och snösulor - alltså blev det bitvis full fart, oj vad det gick undan! Roligt och klart utöver det vanliga blev dagens facit. Får se hur länge det dröjer innan vi får chansen igen.

Nedan ett par bilder tagna innan vår vilda framfart.



Pottan vid grinden vill in från hagen. Det gäller även de yngre förmågorna, som dock hålls på behörigt avstånd av "chefen". Närmast bakom syns Sparven.



"Vaddå? Fick inte vi följa med?!"

Vår fina Sune har varit borta i nästan en vecka, och jag befarar att jag aldrig mer kommer att få se honom:-( Även om han gjort utflykter på en halv vecka tidigare, så talar årstiden emot att han skulle vara ute så länge i sträck, enda möjligheten vore väl i så fall att han "flyttat in" någon annanstans.

Jag sörjer verkligen min fina katt, han var verkligen speciell. Men med den typ av katthållning jag har så är det en risk man får leva med att katterna försvinner, och Sune är långt ifrån den första katt som jag mist. Trots det är det högst medvetet och avsiktligt som jag låter katterna få gå ut och in som de själva vill. Vi bor ganska avskilt utan trafik och grannar på nära håll, istället omgivna av skog och öppna fält. Och jag tror att katterna mår minst lika bra av att få leva ett naturligt kattliv, som att leva ett av mig strikt kontrollerat innekattliv. Trots de risker det innebär.

Men OM det är så att Sune gett sig iväg på en längre utflykt, och OM någon som läser det här tror sig ha sett honom, så hoppas jag att jag får veta det. Det troligaste är ju att han i så fall skulle uppehålla sig i närheten, alltså mellan Skärkind och Gårdeby, mitt i "triangeln" som bildas av Norrköping, Linköping och Söderköping. Adress för kontakt finns i högerspalten här intill. Sune är id-märkt med en tatuering i vänster öra och det finns rätt mycket bilder på honom på olika ställen här i bloggen.



Sune i våras

Idag har det blivit vinter här. Trafikproblem, elavbrott någon timme på eftermiddan och lokala radiokanalen utslagen nån timme. Skönt att man inte behövt ge sig ut på vägarna en sån dag.

Hästarna har fått något att titta på. Två islandspojkar har flyttat in i uteboxen med vidhängande hage. De tillhör nyinflyttade grannen i huset vid stallet, och har gått på bete på heltid på annan adress tills idag.



Nya grannarna



Kalabalik vid stängslet. "Vad är det där för några??"



Orsaken till kalabaliken - på andra sidan vägen.

Den som har erfarenhet vet att det inte är lätt att få till bra foton på mörka hästar i snö. Och är man, som jag, inte längre "herre" över kameran, utan är hänvisad till att ställa den på "auto" och hoppas att man träffar motivet någorlunda rätt, så kan man inte förvänta sig några mästerverk. Jag ber således om ursäkt för bildkvalitén.

Idag är det exakt ett år sedan blåbusarna Sune och Stina von Bus af Berget kom till oss, då 3 månader gamla.
Jag hade fått frågan om jag kunde ta emot de båda, som var i behov av ett nytt hem - det var för trångt med kattmamma och 3 ungar i en liten etta mitt i stan. Egentligen hade jag ju katter så det räckte, men för min egen del kändes det inte omöjligt med två till. Frågan var bara hur det skulle gå att få alla katter, gamla som nya, att acceptera situationen. Det fick bli att göra ett försök ändå.

Vi kom alltså hem med en säkerligen förvånad, men glad och nyfiken Sune samt en livrädd liten Stina, som efter ett par timmar fortfarande inte vågat gå ur transportburen, utan tryckte längst in, och till slut fick lyftas ut av mig.

Ett år senare kan jag konstatera att det gått bra att sammanföra de båda med övriga katter. De har blivit två tuffingar som tar för sig, sociala och trevliga, även om de är individer och har sina egenheter var och en. De har verkligen berikat tillvaron för oss under det år som gått. Jag är väldigt glad åt att få leva ihop med dessa båda charmtroll!



Sune i september



Stina i söndags

November, vintertid på klockan och mörka kvällar, än mörkare blir det:-( Det gäller verkligen att se till att hinna med utesysslorna medan det är "ljust". Alltid någon fördel med att vara så oönskad av alla andra så att man är "dagledig".

Idag har jag tömkört Corylus, även kallad Nillsson (eftersom han är Nillas son) en liten sväng längs vägarna, och han var SÅ fin! Bara gjorde precis som jag ville. Man blir så glad när det känns att det går åt rätt håll! Puss på dig, Nisse!