SLU testar HWSD - 28 februari

connemara.nu läser jag att man nu kan få HWSD-test utfört i Sverige till en kostnad av 700 kr inkl. härstamnings-id-kontroll.

 

Det känns positivt att alltfler laboratorier erbjuder test av HWSD-status, och förhoppningsvis för det även med sig att kännedomen om HWSD generellt ökar. Min förhoppning blir nu att man som hästägare av SCS blir betrodd att själv kunna ta och sända in ett tagelprov och att resultatet ska kunna ses som officiellt godkänt utan ytterligare inblandning av veterinär eller id-kontrollant, eftersom id-kontroll ju ingår som en del av resultatet.

 

Sedan funderar jag återigen över hur det här kommer att påverka den statistik som regelbundet släpps från VGL i Davis. Kommer SLU att vilja redovisa motsvarande statistik offentligt?

 

SLUs sida hittar man här.


HWSD prövas rättsligt - 11 december

facebook läser jag att ett fall med handel med HWSD-drabbad connemara kommer att bli föremål för rättslig prövning i Frankrike efter årsskiftet. Det kan ses som toppen av ett isberg, vi har vid det här laget sett väl många exempel på ägarbyten av connemaror som fått tragisk utgång pga HWSD. Fallet i Frankrike uppmärksammas också av CPRG i gruppens blogg. Av tidsbrist väljer jag att inte göra någon närmare analys själv, utan nöjer mig med att hänvisa till nämnda länkar. Jag är knappast den enda som lär "följa fallet med intresse" (har vi inte hört en liknande formulering tidigare under den tid frågan om vissa connemarors dåliga hovar varit på tapeten?).

 

En helt annan sak som kan nämnas är ett avhandling som behandlar HWSD. Den har gjorts av Jennie Sandman, och jag har själv inte hunnit titta på den ännu, men fått intrycket att den är läsvärd. Den kan hittas via connemara.nu.


Fight the disease, not the carriers - 20 november

Bland brittiska gräsrötter kan man ana beslutsamhet. När de tycker att deras avelsförening är för passiv skrider de själva till verket och samlar ihop tillräckligt många namn för att det brittiska connemarasällskapet BCPS ska bli tvungna att arrangera ett extra medlemsmöte om HWSD. Mötet kommer att äga rum nu på söndag.

 

Inför det mötet (gissar jag) har en poster gjorts av en enskild medlem. Dess budskap är viktigt att sprida, för tyvärr kan man nog ana både obefogad rädsla och vrångföreställningar i uppfödarleden, vad gäller HWSD.

 

Nu när vi har de vetenskapliga bevisen och har kunnat testa för bärarstatus i drygt ett år, är det dags att ta nästa steg i kampen mot HWSD. Vi ska se till att inga nya föl ska behöva födas med defekta hovar men samtidigt undvika att diskriminera och sålla bort anlagsbärarna bara pga deras bärarstatus. En bra ponny är en bra ponny och har sin plats i avelsarbetet oavsett det faktum att den bär på en känd recessiv gen. Avelsbasen i rasen har egentligen varit begränsad alltsedan stamboken skapades, och den har nog dessvärre smalnat av ytterligare genom åren. För rasens framtida välbefinnande och existens är det viktigt att ta vara på hela den genpool vi har att tillgå. Siffrorna så här långt tyder på att andelen anlagsbärare av HWSD i den totala populationen kan ligga runt 20 - 25%. Att välja bort alla dessa vore kontraproduktivt och innebär en ökad risk för att andra sjukdomsgener skulle anrikas i beståndet och skapa nya genetiska problem. Se därför till att bevara den genetiska diversiteten och utnyttja samtidigt den kunskap vi tack vare CPRGs arbete nu har. Testa avelsdjuren och BREED SMART!

 

Det här är posterns budskap:

 

Our Breed

TESTING IS IMPORTANT because we can eliminate Hoof Wall Separation Disease if we know which ponies are carriers.
We have a small number of bloodlines and all ponies are important to safeguard the future of the Connemara pony breed.
FIGHT THE DISEASE, NOT THE CARRIERS

 


Ett litet steg framåt? - 22 oktober

Det irländska connemarasällskapet, CPBS, har på sitt senaste styrelsemöte enats om att alla hingstar som visas på motsvarigheten till avelsvärdering, fr o m våren 2016 ska ha testats för HWSD. "It was agreed that all colts presented for Classification from Spring 2016 will have to be tested for HWSD" Ett positivt besked, även om man tycker att det borde gälla samtliga hingstar verksamma i avel, och i förlängningen givetvis även samtliga ston i avel. Men man kan ju åtminstone hoppas på att detta lilla steg även blir normbildande för avelsföreningarna i övriga länder, där attityden i hög utsträckninga varit att man väntat på riktlinjer från moderföreningen. Och jag tolkar det som att CPBS till slut på något sätt ändå accepterar att HWSD är en realitet som man måste beakta och vidta åtgärder för.

 

I förlängningen undrar man vilken reaktion SCS kommer att visa nu. Förhoppningsvis kommer den frivilliga förteckning av HWSD-testade hingstar, där långt ifrån alla de hingstar som totalt funnits på SCSs hingstlista under året funnits med, att bytas ut mot att HWSD-status redovisas för varje hingst på SCSs hingstlista.

 

Tittar man på årets betäckningsstatistik, som bl a redovisas av connemara.nu, ser det ut som de hingstar som varit kända som bärare av HWSD-genen använts i väldigt liten utsträckning. Kanske är det en slump? Givetvis är det viktigt att alla uppfödare är medvetna om att man måste undvika risken för att få ett föl med HWSD, men lika viktigt är att inse att avelsdjur, hingstar såväl som ston, inte ska väljas bort enbart på grund av att de är anlagsbärare. Nu när vi kan testa för bärarstatus finns ingen anledning till rädsla för att använda anlagsbärare i aveln, tvärtom är det viktigt att ta vara på de många verkligt goda individer som finns och som dessutom råkar bära på mutationen. Det handlar helt enkelt om att "breed smart", som de engelskspråkiga uttrycker det. Connemara-rasen har en ganska smal genetisk bas. Och som det ser ut så här långt verkar en andel på 20-25% bärare av HWSD i den totala populationen inte vara någon orimlig siffra. Att sålla bort dessa från aveln bara på grund deras bärarstatus skulle få till följd att genpoolen decimeras ytterligare och risken för att fler genetiska problem i likhet med HWSD skulle kunna ge sig tillkänna ökar.

 

Annars har man, bl a på facebook, kunnat konstatera att det fortfarande tyvärr verkar handlas en del med HWSD-drabbade connemaror. Ponnyer som på senare tid importerats från Irland till Storbritannien och Sverige har uppvisat misstänkta symtom, och "dåliga hovar" har även setts på ponnyer som bjudits ut på irländska "sales". Dessa tragedier som vi sett så många exempel på under tidigare år borde varit historia nu, med den kunskap och dokumentation som finns. Men det är tydligt att det fortfarande saknas kännedom om HWSD hos den breda allmänheten i hästvärlden (och kanske även här och där i uppfödarleden?). Antagligen krävs det att man som köpare begär ett testresultat för den connemara man avser att köpa, för att man ska kunna känna sig säker på att få en häst med friska hovar. Men för det måste man ju också veta om att problemet finns. Min förhoppning nu är att ALLA VI som känner till HWSD hjälps åt att sprida kunskapen om det, även i de breda lagren hästmänneiskor utanför den inre kretsen av connemara-freaks. Det som skulle kunna ge rasen "dåligt rykte" är inte det faktum att vi har en genetisk defekt i rasen, men däremot om köpare kommer att känna sig "lurade" av oseriösa säljare/uppfödare, som de i god tro köpt en HWSD-drabbad ponny av. Så varför inte skriva ut ett antal exemplar av det informationsblad som finns på ovan länkade facebookgrupp och ha till hands för att dela ut bland de hästmänniskor man stöter på i olika sammanang? 


Ny HWSD-statistik släppt - 7 oktober

Det har kommit ännu en laddning med statistik från VGL i Californien, där tagelprover testas för att fastställa HWSD-status hos våra connemaror. Resultaten kan man ta del av bl a på CPRG-bloggen. Även connemara.nu nämner detta.

 

Noteras kan att andelen anlagsbärare från vissa länder, bl a Sverige är hög bland de connemaror som tillkommit det senaste halvåret. På facebook har det framförts en tänkbar förklaring till dessa höga siffror. Den går ut på att många uppfödare avstår från att testa de föl vilkas båda föräldrar redan är kända som icke anlagsbärare, och väljer att enbart låta testa föl som har en anlagsbärande förälder. Detta förfarande skulle då snedvrida statistiken mot en högre andel anlagsbärare. Och det är ju en rimlig slutsats.

 

Utöver ovan nämnda fenomen är det ju också så att HWSD-testet nu erbjuds av flera laboratorier än VGL, och att vi i alla fall i nuläget inte har någon som helst statistik från dessa lab. Ytterligare en faktor som gör statistiken mycket osäker.

 

Min högst egna slutsats blir att vi, oavsett hur säker statistiken är, nu kan skatta oss lyckliga över att i testet ha ett verktyg som i praktiken innebär att problemet bör kunna vara "ur världen" för connemarornas del. Nu handlar det bara om att kännedomen och kunskapen om HWSD sprids till och accepteras av alla berörda. Att sen nörden i mig väldigt gärna skulle sett en säker siffra på i vilken grad mutationen förekommer i populationen, är ju inte det viktigaste i sammanhanget.


Uppsnappat om HWSD - 13 juli

Datorn är väl inte det som tagit upp så väldigt mycket av min tid på sistone. Ibland känns det som cyberspace och det som händer där kan kvitta, och hur som helst har jag inte känt för att prioritera att göra några markanta avtryck för egen del.

 

Ska dock notera lite av vad andra redan gjort för ett bra tag sedan i HWSD-flödet. En händelse värd att notera är att CPRG lagt upp ett eget konto på youtube, där man ges möjlighet att se flera filmklipp. Det handlar om Carrie Finnos och Ray Knightleys föreläsningar i Clifden för snart ett år sedan samt Sheila Ramsays analys av hur HWSD-anlaget tycks ha spritts i rasen sedan lång tid tillbaka, grundad på härstamningarna hos de anlagsbärare vi känner till idag.

 

En annan händelse väl värd att notera är att franska Syndicat Linaro, som tillhandahåller sperma från bl a 6 connemararhingstar, har låtit HWSD-testa och redovisat resultaten för dessa hingstar. Två av de sex visade sig vara bärare, och åtminstone en av dessa kände vi till sedan tidigare genom resultat av testade avkommor. Syndicat Linaros agerande måste betraktas som föredömligt, inte minst mot bakgrund av det motstånd som fortfarande tycks råda i såväl franska avelsföreningen som i ytterligare länder, mot att ta tag i problemet, som vid det här laget inte borde behöva vara det problem man fortsätter att göra det till genom att sopa det under mattan. Läs mer i inlägget Vägvisare på connemara.nu, där man även funderar över hur Svenska Connemarasällskapet så här långt valt att redovisa hingstarnas HWSD-status.

 

På facebook har man kunnat läsa att en del franska connemaror trots allt testats, och utan att några identiteter röjts har det visat sig att man hittat flera såväl enkla anlagsbärare som ponnyer med dubbla HWSD-anlag. En tydlig fingervisning om att anlaget finns och är spritt även i Frankrike, liksom vi vet att det är i de andra numerärt stora länderna Irland och Storbrittannien, trots att testandet hittills tycks fortsätta vara förhållandevis blygsamt i dessa länder. Här kan det vara läge att tipsa om ett annat inlägg på connemara.nu, Testar testet. Jag avstår från att själv kommentera det närmare, vore det inte på allvar (vilket man väl trots allt får förmoda att det måste vara) skulle det väl närmast se ut som ett stort skämt.

 

Slutligen tycks det vara så att det irländska genetiklaboratoriet Weatherbys nu erbjuder HWSD-test till ett pris som är jämförbart med VGL i USA. Inget fel i det, men bland de som är engagerade i frågan har farhågor uttryckts om hur det blir med statistik över testresultat. Hittills har VGL redovisat statistik över frekvens testade anlagsbärare och det även fördelat på länder proverna sänts från. Statistik som måste ses som intressant och värdefull att ha tillgång till. Hur kommer Weatherbys och ev andra laboratorier som kan tänkas erbjuda HWSD-test i framtiden att ställa sig till frågan om öppet redovisad statistik?


Statistik - 12 maj

Äntligen har lite ny statistik över HWSD-testade ponnyer redovisats, och det kan man läsa mer utförligt om på CPRGs blogg och connemara.nu. Siffrorna visar att det totala antalet testade ponnyer fram till 23 mars var 664 varav 264 hade tillkommit sedan den förra redovisningen av testresultat som kom i oktober förra året.

 

Antalet testade ponnyer har alltså sjunkit markant, och särskilt låga är siffrorna fortfarande för de för rasen numerärt största länderna Irland, Frankrike och Storbrittannien. Vi kan bara hoppas att många fler prov sänts in för analys efter att dessa senaste siffror redovisats. För återigen tyder statistiken på att HWSD inte är ett marginellt problem, utan av hittills testade ponnyer har så många som drygt 23% visaat sig vara anlagsbärare. För svenskägda ponnyer är andelen anlagsbärare drygt 30% och detsamma gäller för Danmark och Finland. Tyvärr tycks det också vara så att avelsföreningarna i just Irland, Frankrike och Storbrittannien fortfarande inte visat på mycket initiativ vad det gäller att ta tag i problemet, utan förnekandet verkar fortfarande vara utbrett. Den "islossning" som tycktes vara på gång i moderföreningen tidigare märks inte av längre, och jag måste också komma med ett förtydligande beträffande den HWSD-föreläsning som hölls i Clifden i mars. Den arrangerades INTE av CPBS, som jag tidigare uppgett, utan var ett privat initiativ.

 

Lite ytterligare "skvaller" som man kunnat ta del av under senare tid är att avelshingsten Fairyhill Fort testats homozygot för HWSD. Att sådana hingstar finns i avel visste vi sedan tidigare, men nu är det bevisat svart på vitt, och helt klart, om än ännu inte "vetenskapligt bevisat"  är att han inte är den enda.

 

Och i dagarana har på facebook-gruppen en välkänd och mycket använd hingst, Currachmore Cashel, med namn uppgivits vara anlagsbärare. Hingsten har tidigare nämnts i sammanhanget utan att namnges, men nu är det alltså allmänt känt vilken hingst det rör sig om.

 

facebook går diskussionens vågor höga om hur de olika aspekterna på HWSD ska hanteras. Min egen analys får bli att vi tack vare möjligheten att enkelt testa HWSD-status nu kommit så långt att HWSD i sig inte längre är något egentligt problem. Problemet handlar nu enbart om att alltför många fortfarande vägrar erkänna sanningen och ta till sig den information som finns, utan väljer istället att fortsätta att blunda för vad det handlar om. Och i förlängningen för det med sig dels att informaationen om HWSD tar onödigt lång tid att sprida i de breda leden, men än mer viktigt, en stor risk att vi 2016 och kanske ännu senare fortfarande kommer att få se föl med HWSD komma till världen. Och det helt i onödan...


Äntligen! - 14 april

Den rubriken använde jag för nästan exakt ett år sedan. Då handlade inlägget om att HWSD-mutationen blivit identifierad. Och jag och flera med mig räknade väl med att nu får de envisa "nej-sägarna" ge sig en gång för alla. Men så skedde ju inte alls, det har gått att läsa här och på andra ställen många gånger om. Inte heller lanseringen av det kommersiella testet hade någon effekt på de mest hårdnackade motståndarna - så länge ingen granskad och godkänd vetenskaplig artikel redovisats ansågs fortfarande inga bevis föreligga.
 
Igår kom den så äntligen. Vem som helst har nu möjlighet att läsa artikeln här. Kommer den att accepteras av alla som det bevis man hittills saknat nu? Det återstår att se, jag har blivit luttrad under den process som pågått under alla dessa år nu. En och annan kommentar på facebook ger också stöd för mina farhågor. Jag hoppas ändå att den stora massan inser och accepterar verkligheten i den mån man inte redan gjort det. Att det alltid kommer att finnas en eller annan individ som för evigt kommer att hävda att jorden är platt kommer vi nog aldrig helt ifrån.
 
I övrigt kan väl nämnas att det möte som hölls i Clifden vad jag kunnat förstå var lyckat, med undantag för "web-castingen". Man hade inte tekniken på sin sida. Detsamma gällde ett uppföljande möte på samma tema i Nord-Irland några dagar senare. Nu är förhoppningen att det blir tredje gången gillt. Ett webbmöte planeras till kommande helg, sen lördagkväll svensk tid. Ett begränsat antal deltagare kan ges möjlighet att ansluta och förmodligen är det "först till kvarn" som gäller. Intresseanmälan görs till CPRG, kontaktuppgifter hittar man på deras hemsida. Jag, som fått chansen till lite förhandsinfo om innehållet, tror att väldigt många skulle finna resultaten av de härstamningsanalyser som gjorts intressanta. Många namn på historiska hingstar som lär ha varit anlgsbärare redovisas. Man kan bara hoppas att presentationen kommer att bli tillgänglig för allmänheten på internet så småningom.
 
Bara att säga tack och grattis till alla som på olika sätt bidragit till den här otroliga framgången! Och glädjas över den! Vi har passerat en mycket viktig milstolpe i Connemara-ponnyns historia, även om vissa tyvärr inte verkar vilja inse det, utan antagligen fortfarande skulle föredragit att Connemaror med dåliga hovar hade förblivit okänt för en stor majoritet och en väl förborgad och smutsig hemlighet för en exklusiv minoritet. Och av den anledningen gissar jag att det här inte blir mitt sista inlägg här om HWSD.

Utmärkt video - 9 april

En mycket välgjord och informativ video om HWSD har lagts ut på webben. Den är gjord i Australien och speakertexten är således på engelska, vilket är tråkigt för den som inte behärskar språket så bra kanske. Men även om så är fallet, se den ändå. Lid och sörj med ponnyn och dess ägare och andra berörda som gjort stora ansträngningar med magert resultat, men gläds samtidigt åt att vi nu kommit så långt att vi har en lösing på problemet. En lösning som innebär att inga fler hästar ska behöva drabbas av HWSD.
 
 

HWSD-möte vid köksbordet? - 20 mars

Som redan nämnts i tidigare inlägg kommer ännu ett informationsmöte om HWSD att hållas i Clifden, den här gången sista helgen den här månaden.

 

Föreläsare blir Kate Murray, veterinär samt Sheila Ramsay från CPRG. Nytt för dagen är att man nu avser att försöka streama mötet direkt över internet, så att fler ska ges möjlighet att följa det, och det oavsett var i världen man befinner sig.

 

Den som vill följa mötet, och det kan man göra via pc, mac eller smartphone, kontaktar i förväg CPRG via e-post, så får man den information som behövs. CPRGs e-postadress är:

 

connemara.pony.research.group(@)gmail.com

 

Ta bort parentestecknen som omger @.

 

Tid för mötet blir lördag 28 mars kl 15.46 centraleuropeisk (och således även svensk) tid (mötet startar i Clifden 3pm lokal tid).

 

Själv tänker jag inte gå miste om den här möjligheten, sen får jag väl se om tekniken håller vad den lovar.

 

Information om mötet hittas även i detta inlägg på CPRG-bloggen samt HWSD-gruppen på facebook.

 

I väntan på Clifdenmötet finns möjlighet för såväl "den som följer HWSD-forskningen med intresse" som alla andra att studera innehållet bakom den länk som connemara.nu bjuder på i inlägget Där sitter det!


Fortsatt misstro - 10 mars

Det är lite mer jag skulle vilja ventilera angående hur HWSD-frågan har hanterats i cyberspace på sistone. För att inte göra inläggen alltför långa (vilket de gärna blir i vilket fall) så delar jag upp det lite.

 

På Facebook har det stormat ordentligt efter att ett brev från franska föreningens styrelse gått ut till medlemmarna. I brevet uttrycker man visserligen att man finner forskningsrönen om HWSD "intressanta" men manar ändå sina medlemmar till "försiktighet". Man fäster stor vikt vid att den slutliga formella publiceringen ännu inte är klar och antyder att testet, som således lanserats på öppna marknaden i förtid utnyttjas i "kommersiellt vinstsyfte av ett amerikanskt laboratorium". Vidare befarar man att frågan kommer att fläcka ner ryktet för rasen och vissa av rasens blodslinjer. Man ifrågasätter att HWSD förknippas med connemaran som enda ras, och ger uttryck för att det inte finns skäl att ta problemet på allvar pga att inte andra raser uppges kunna vara drabbade.

 

Det är lätt att i budskapet känna igen många av de argument "förnekarna" har använt sig av redan tidigare. Visst kan man rent objektivt se problem i att att testet lanserats innan den slutliga artikeln kommit på pränt. Men rent praktiskt så hade UC Davis bevisen på att HWSD är genetiskt betingat redan i januari 2012 (vilket jag också skrev om då, i inlägget Nästan som julafton). Trots det har grupperingar i connemarakretsar i olika länder fortsatt att konsekvent hävda att inga bevis finns, alternativt varit helt tysta. Och av någon anledning tycks det vara huvudsakligen de som man haft goda skäl att anta redan hade egna erfarenheter av problemet som intagit den hållningen.

 

Att misstänkliggöra forskningen av den anledning att problemet uppges vara relaterat till just connemaran som ras ser jag som helt irrelevant. Jag skulle själv inte bli förvånad om problemet skulle visa sig förekomma i andra raser, snarare tvärtom. Men i nuläget har forskningen inte hittat mutationen hos någon av det hästar med HWSD-liknande symtom men av annan ras, som undersökts. Därför betraktas problemet för närvarande som begränsat till just connemaran.

 

Tack vare att testet redan finns tillgängligt ges uppfödarna redan nu möjligheten att avla på ett HWSD-säkert sätt, istället för att chansa med risk för mindre trevliga "överraskningar" alternativt att avstå från avel för att vara på den säkra sidan. Det borde folk, även makthavarna i föreningstopparna uppskatta, vara tacksamma över och låta sina medlemmar ta del av informationen i en positiv anda!

 

Vad gäller forskningens "trovärdighet" så kan man givetvis inte utesluta att det hela skulle kunna falla på målsnöret, men mot bakgrund av de fakta vi i nuläget trots allt har borde den risken kunna bedömas vara liten. Och om det trots allt skulle hända, vilken skada är skedd? En sådan miss skulle slå tillbaka på forskarlaget vid UC Davis, som i sammanhanget har sitt rykte och goda namn att vara rädda om, knappast på Connemara-samfundet. Och hur kan man mena att en analyskostnad på 40 USD per häst handlar om att sko sig kommersiellt?

 

Som motvikt till det franska brevet skulle jag vilja redovisa några av de kommentarer som gjorts i HWSD-gruppen på facebook:

 

"One more thing regarding the "test" being available before all the papers for the research being published... I pesonally think this is wonderful as papers take forever to be approved... and if we needed to wait for this there would have been quite a delay and another breeding season lost! I think it speaks volumes on the confidence that UC Davis has in this particular research! It may not be standard practice, but as Dr Carrie Finno said in her presentation in California in October 2012, there was no doubt whatsoever that there was a mutation nor was there any doubt this was a recessive disease... The graph of the SNP Array results showed the mutation (December of 2011)... it was literally the "Tower of Pisa"! So there has been scientific proof for quite a length of time now".

 

Ett annat citat från samma tråd, som jag finner mycket träffande och tänkvärt är:

 

"It is those breeders who hide the HWSD from potential clients, and pretend it does not exist, that will ruin the reputation of the breed!"

 

Man skulle kanske kunna tycka att det inte längre spelar någon roll att vissa personer fortfarande väljer att inte ta HWSD på allvar. Fenomenet har nu diskuterats öppet så länge så att den stora offentligheten trots allt nu bör ha kunskap om de fakta som finns, och att folk således själva skulle kunna välja hur de vill ställa sig i frågan. Men i facebook-diskussionerna ges belägg för att så inte alltid är fallet. En person hemmahörande i Storbrittannien berättade att hon delat ut CPRGs informationsblad och en connemaraägare hade då, efter att ha tagit emot bladet, insett att hennes ponny är HWSD-drabbad. Något ägaren fram tills dess inte haft en aning om. Storbrittannien (kanske med undantag för Nordirland) är ett av de länder där avelsföreningen verkat mycket ovillig att reagera/agera utåt. Och BCPS är ju inte heller den enda förening som varit väldigt tyst eller defensiv. Jag kan bara tycka att det är både tragiskt och onödigt att det fortfarande säkerligen finns connemaraägare som inte har en aning om att de har en eller kanske flera HWSD-ponnyer. Eller att de har anlagsbärare som skulle kunna konstateras genom ett enkelt test, som ger möjligheten för ägaren att avla på ett säkert sätt.

 

På CPRG-bloggen slår det senaste inlägget ett slag för den kommande föreläsningen i Clifden, som kommer att gå av stapeln den 28 mars, alltså om drygt 2 veckor. Det ska bli spännande att se om uppslutningen blir större den här gången än senast i augusti.


Att slå in öppna dörrar - 9 mars

Diskussionerna om HWSD fortsätter i olika sociala media på internet. I tråden Mer om HWSD - ett vidgat perspektiv? på connemaraponny.ifokus oroar sig vissa personer för att kännedomen om HWSD skulle innebära att uppfödare i fortsättningen skulle undvika att andvända sig av anlagsbärare i sin avel, enbart av den anledningen att de är anlagsbärare. Att bra hingstar skulle förlora i popularitet eller kanske till och med "bannlysas"/inte godkännas enbart pga sin bärarstatus.

 

För mig känns det ganska deprimerande att läsa sådana farhågor, för det visar att man inte alls tagit till sig den information som funnits tillgänglig i flera år för den som velat se den. Från CPRGs håll har det t ex hela tiden framhållits att inga anlagsbärare ska tas ur avel pga denna enda gen! Tvärtom är det viktigt att fortsätta arbeta för en så bred genpool som möjligt. Att slentrianmässigt utesluta anlagsbärare ur aveln kommer bara att resultera i att genpoolen begränsas ytterligare och en ökad risk för att andra skadliga mutationer kommer upp till ytan. Som jag ser det sparkar skribenterna som oroar sig i ovanstående forum in redan öppna dörrar. Hade man lagt ner lite mer energi på att sätta sig in i den information som funnits sedan år tillbaka på t ex CPRG-bloggen eller HWSD-gruppen på facebook, så hade man insett att det inte finns någon anledning till oro av det slag som nu ges uttryck för på ifokus.

 

Jag bevistade visserligen inte den informationsträff som CPRG höll i Clifden i höstas, men jag är övertygad om att budskapet var detsamma där. Och jag är övertygad om att samma budskap kommer att gälla på den föreläsning som ges senare den här månaden i Clifden. På CPRGs sida för frivilligt offentliggjorda testresultat kan man också läsa följande, vilket jag redan citerat i ett tidigare inlägg här i bloggen:

 

Remember a pony does not change its value on the basis of one gene!!

 

Inte heller jag själv har någonsin antytt att anlagsbärare skulle vara mindre värda eller skulle tas ur avel alternativt användas restriktivt bara pga denna enda gen! Tvärtom ser jag ingen som helst anledning att diskriminera anlagsbärare i avelssammanhang. Vad det handlar om är enbart att undvika att nya föl föds med HWSD! Och för det finns det en enda enkel regel: En anlagsbärare får bara paras med en fritestad ponny!

 

I nuläget vet vi inte hur stor andel anlagsbärare vi har inom rasen totalt sett, men det kan vara rimligt att anta att siffran ligger på 15 - 25%. En inte försumbar andel men trots allt en minoritet. Tvingas jag pga att mitt sto är anlagsbärare att välja bort mitt förstahandsval bland hingstar för att även det råkar vara en anlagsbärare, så återstår rimligtvis ganska många fler hingstar som är möjliga att välja. Och är mitt sto fritestat så ser jag ingen som helst anledning att välja bort en anlagsbärande hingst om den är mitt förstahandsval. För många framsynta och insatta uppfödare är det här självklara fakta och inte på något vis laddat.

 

Ett exempel skulle kunna vara Ard Celtic Art, som verkade i USA. En hingst som framgångsrikt matchades till en utmärkt brukshäst. Det visade sig dock, genom att flera av hans avkommor hade HWSD, att Art själv var anlagsbärare. Det blev förstås en chock för hans ägare, som fram tills dess förmodligen inte ens känt till att HWSD existerar. Ägaren tog dock snart det mogna beslutet att fram tills att möjligheten att testa bärarstatus utvecklats, endast upplåta hingsten för ston av annan ras än connemara. Många stoägare bedyrade att bara de kunde konstatera att deras ston var anlagsfria så såg de fram emot att använda sig av Art. Nu grep tyvärr ödet in och hingsten dog i förtid för något år sedan. Men hade han funnits kvar är min tro att framsynta connemarauppfödare nu hade stått i kö med sina fritestade ston.

 

CPRG ser det uttryckligen som en av sina uppgifter att informera och utbilda uppfödare och avelsföreningar om problemet. Men är man inte beredd att ta till sig den information som finns tillgänglig, utan föredrar att förlita sig på vad element som hela tiden betett sig som om de helst sett att problemet aldrig hade blivit känt i vidare kretsar väljer att förmedla, så finns nog risken att man kan komma att forsätta "sparka in öppna dörrar".


CPBS arrangerar föreläsning om HWSD - 16 februari

På CPRG-bloggen har det senaste inlägget uppdaterats. CPBS kommer att arrangera en föreläsning om HWSD nästa månad, under vårfestivalen i Clifden. Man får hoppas på att alla som inte tog eller fick chansen att delta i CPRGs möte i augusti förra året ser möjligheten att informera sig den här gången istället. 
 
Heja "nya" CPBS-styret! Kommer vi att få se de hittills "tysta" dotterföreningarna börja nämna HWSD för sina medlemmar snart? Och kommer det då att nämnas som en realitet eller som några förvirrade individers hjärnspöken, som det inte finns några bevis för?

Uppdaterat om HWSD - 13 februari

Glädjande nog kan man nu, trots det motstånd som uppenbarligen finns i vissa läger, läsa på CPBS' hemsida att föreningen ändå rekommenderar sina medlemmar att låta testa avelsdjuren med avseende på HWSD. Då ännu ingen slutgiltig vetenskaplig artikel om tillståndet publicerats vill man från föreninges håll inte ta till tvingande åtgärder, men att man nu ändå rekommenderar testning måste ses som en klar markering och ett steg i rätt riktning.

 

Även på CPRG-bloggen behandlas denna nyhet och man vågar sig till och med på en gissning att den diskussion som pågått på facebook efter styrelsens möte i måndags kan ha varit av betydelse för det ställningstagande man nu gjort.

 

I CPRG-bloggens inlägg kan man dessutom få ytterligare lite uppdatering om forskningsläget. Planer finns på att göra fördjupande studier för att hitta de fysiologiska mekanismer som mutationen orsakar, och som resulterar i att hovväggen inte håller ihop.

 

Moderföreningen har nu tagit ställning i HWSD-frågan. Kommer de dotterföreningar, däribland den svenska, som hittills varit tysta att ta intryck av det?


Ord och inga visor - 11 februari

... eller skulle man kunna uttrycka det som "Sheila ryter till".

 

Irländska connemarasällskapet, CPBS, höll styrelsemöte här om dagen. HWSD fanns med på dagordningen. Hur gick det då?

På Facebook återger Frank Quinn mötet, och jag citerar:

"Kate Murray travelled to our meeting and made a presentation on HWSS .
Andy O Donoghue , Padriag Hynes and the Curran brothers were not in favour of testing for this condition."

 

Detta har fått Sheila Ramsay, ett av de tunga namnen i CPRG (Connemara Pony Research Group, som alltså är den internationellt sammansatta grupp av enskilda uppfödare/connemaraägare som ligger bakom att HWSD blivit känt och bevisats vara ett ärftligt tillstånd) att reagera. I ett inlägg på nämnda facebook-profil skriver hon följande:

 

"This Post is unashamedly HWSD centred. After all, the research for the HWSD genetic test has consumed more than eight years of my life - and will continue to do so for some time, if the level of 'stupid' that is presently being exhibited by so-called 'leaders' in the Connemara Pony breeding hierarchy,

continues to be perpetuated.
DISCLAIMER: The following is personal point of view and does not reflect upon any organisations, businesses or educational institutes with which I am, or have in the past, been associated.
HWSD: One of the leading questions about HWSD has been 'what bloodlines are involved?' I am not about to damage ongoing pedigree/genetic research by naming ponies. There is however nothing to prevent taking inference about the people who own/owned/bred/sold affected ponies and/or stood/stand carrier stallions. This background goes a very long way to illustrating why certain people in various countries, who have a stranglehold on their Breed Societies, continue to totally deny the HWSD issue.
Background information on the 'gentlemen' of the CPBS who denied the need for testing for HWSD at the latest meeting. You have to ask why they are such rabid deny-ers?
1. owned and stood a stallion which is a proven HWSD carrier. He has left tested affected and carrier progeny. Those people present at the Clifden HWSD meeting will have seen the reaction when this individual saw a HWSD poster about a pony he had bred and sold.
2. Has exported two stallions; one each to USA and UK out of the same mare. Both stallions are VGL tested carriers and both have left affected progeny. Other progeny from the same mare have left carriers.
3. Has a stallion which has left carrier progeny from N/N tested mares.
Such an attitude gives other people a place to hide:
The BCPS also exhibits a similar attitude about HWSD as does the CPBS. On their executive they have:
1. Three breeders of 3 different proven carrier stallions.
2. A breeder and seller of multiple affected ponies - uses outside stallions including the ones owned by aforementioned people and the person in Ireland at #2.
3. Several of what appear to be 'grace and favour' members, who have never bred or owned a Connemara pony, according to the BCPS database.
France (AFPC)
Affected and carrier ponies owned by some council members.
Sweden:
An influential person in the hierarchy who owns and bred a carrier stallion and has sold on carrier ponies on numerous occasions. This person is on record (email) in 2007, as acknowledging having seen 'soft foot' as it was called back then, and going on to say that they thought there was 'something genetic going on'.
This same person now chooses to question whether the HWSD test is 'proven'.
Now for the good news! There are people hard at work, especially in Ireland, France and Sweden to haul their breed societies into the 21stC.
Even better there are societies who are already well and truly there!
You, the breeders, need to take a stand on how your society deals with the issue of HWSD! The easiest way is to just get on and test your breeding stock; then you can live with an easy conscience. Don't wait for some person with a vested interest in not testing, to say that you should.
Australia, Canada, 2nd Danish Soc, Germany, New Zealand, USA all have societies which have accepted the reality of HWSD and are promoting the use of the test. USA now requires that all stallions are HWSD tested. Maybe the reason why is because in all cases these countries had/have people on their elected bodies who have had personal experience of dealing with HWSD affected ponies? Some of these people have even since taken on other HWSD ponies as welfare cases.
The sentinal cases of HWSD in Canada, NZ and USA (the ones which led to the research project) all arose directly from breeding with ponies imported within the last 10 years. Ponies which were specifically selected to widen the local genepool! HWSD import list as follows:
Canada: Ireland, Finland, UK, USA
Denmark: Ireland, UK
Germany: Ireland, UK, France
New Zealand: Australia
Sweden: Ireland, UK, Denmark
Finland: Sweden
USA: Australia, Ireland, UK.
UK: Ireland"

 

Hur länge ska den här strutsmentaliteten fortgå? Vid det här laget borde det väl blivit klart och tydligt för ALLA att förnekarna bland de styrande i en mängd olika länder är personer som har och har haft HWSD-bärande hingstar och således bidragit till att sprida åkomman, ofta under lång tid. Och som av någon anledning därför anser sig ha rätt att inför andra blåneka till att vi har ett problem, trots att de rimligtvis själva bör ha varit bekanta med det sedan mycket lång tid. Att sticka upp bevis under näsan på dessa "experter" kommer man ingenstans med, de fortsätter att förneka.

 

Och det är ju inte bara de irländska höjdarna som tar sig rätten att sätta sig över vetenskapen, detsamma gäller på flera håll. Notera de rader jag markerat med fet stil i citatet ovan. För den som fortfarande till äventyrs inte kunnat lägga ihop två och två borde det kunna ge en förklaring till varför frågan varit så svår att lyfta i Sverige. Vi som intresserat oss för hovproblemen redan sedan tiden före CPRG har länge känt till att bl a den hingst som åsyftas varit bärare. Det har nu även bevisats, vilket indirekt nämndes på connemara.nu före jul. Det skedde inte genom att hingsten själv testades utan bevisades indirekt genom att en avkomma med fritestad mor testades som bärare. Vilken häst som testats har hemlighållits, och orsaken till det får väl antas vara rädslan för repressalier(!), men hingsten i fråga står numera som bärare i connemara.nu's hingstlista.

Jag har roat mig med att googla i vilken mån HWSS eller HWSD finns nämnt på olika Connemara-sällskaps hemsidor. Bland de länder, vars föreningar inte nämner det alls på sina sajter finns Sverige, Frankrike, Finland och den ursprungliga danska föreningen,

På ICCPS's webbsajt nämns HWSS i ett par flera år gamla nyhetsbrev från dotterföreningarna i Canada resp. Australien som publicerats där. På brittiska sällskapets sida finns det med i det meddelande till dotterföreningarna från ICCPS ordförande i höstas, som uppmanar till "försiktighet".

På Irlands hemsida nämns HWSD på ett par ställen, och frågan stod ju faktiskt på dagordningen nu. Men tunga namn förnekar, av allt att döma "i eget intresse".

Våren närmar sig och med den avelssäsongen. Börjar det inte bli hög tid att agera?


Vinden vänder - 26 november

Veckans glädmeämne är att det irländska connemarasällskapet CPBS äntligen gått ut offentligt med att man ämnar ta tag i HWSD-frågan. Det tillkännages på föreningens hemsida efter det senaste styrelsemötet. Föreningen har en ny styrelse och en ny, eller snarare "nygammal" ordförande, och man kan nog anta att det har varit av avgörande betydelse för att problemet nu äntligen börjar diskuteras öppet i föreningen. Och förhoppningsvis kommer frågan nu snart upp även i de föreningar som hittills inte tycks ha agerat.

 

Häromdagen upptäckte jag också att HWSD nu finns med på svenska wikipedia.

 

Och så meddelar connemara.nu att den välkända franskfödda prestationshingsten Idefix du Villon visat sig vara bärare av HWSD-genen. Inte genom att hingsten själv testats utan genom att en avkomma med fritestad mamma visat sig vara anlagsbärare.


Statistik - 30 oktober

Det här börjar mer och mer att se ut som en blogg som enbart handlar om HWSD, och det är ju inte vad jag egentligen tänkt mig. Snarare trodde jag att jag skulle kunna trappa ner på skrivandet om HWSD i och med att problemet i alla fall i hög grad borde vara löst vid det här laget. Men samtidigt tyder mycket på att många, såväl avelsföreningar som enskilda uppfödare runt om i världen fortfarande verkar vara förvånansvärt omedvetna om problemet.

 

För någon vecka sedan kom en första rapport från UC Davis Veterinary Genetics Laboratory (VGL), där connemarornas HWSD-status analyseras. Av de 400 första prov som sänts in från hela världen, har frekvensen anlagsbärare varit drygt 20%, ett litet antal dubbla anlagsbärare inräknat. Siffrorna har redovisats mer i detalj på HWSD-bloggen och eftersom bloggansvarig uttryckt sin besvikelse över att inläggets besöksstatistik varit oväntat låg, så nämner jag det här. Även connemara.nu har tagit upp statistiken i ett inlägg.

 

Siffran för andelen anlagsbärare visar klart att HWSD inte kan avfärdas som ett marginellt problem. HWSD kan inte heller hänföras till någon isolerad familj eller blodslinje. Ingen uppfödare/ägare kan anta att de egna hästarna är anlagsfria med mindre än att hästarna är testade fria från anlaget eller att båda föräldrarna är det. Därför borde det vara angeläget för alla som intresserar sig för connemaran, och för connemara-aveln i synnerhet, att hålla sig uppdaterade på området, och jag delar utan vidare CPRG-bloggansvariges besvikelse över det låga antalet besökare. Siffran för andel anlagsbärare stämmer för övrigt ganska väl med uppskattningar som tidigt gjorts av personer som intresserat sig för problemet.

 

Noteras kan också att i det här första redovisade materialet är andelen testade connemaror från Irland, Storbrittannien och Frankrike mycket låg eller närmast obefintlig. Dessa länder är trots allt de numerärt största vad gäller connemaror och avel med dessa. Att fastställa HWSD-status hos ponnyerna borde vara minst lika angeläget i dessa länder som i de där aveln inte är kvantitativt lika stor.

 

Jag har också roat mig med att analysera i vilken mån mina egna hästar genom åren verkar ha haft anlaget. Jag har totalt haft 13 connemaror och avlat på 4 olika stolinjer. Stolinjernas bakgrund har varit väldigt varierad. I två av linjerna har HWSD av allt att döma funnits med redan från början hos mig, i en tredje kan det ha kommit med stoet eller med hingsten som var far till avkomman som visat sig vara anlagsbärare. Jag har kommit fram till att fler än hälften av mina hästar genom åren säkert har varit anlagsbärare, och att anlaget vad beträffar mina hästar har kommit från tre helt olika håll. Ett exempel som borde mana till eftertanke hos fler än bara mig...


Ditt och datt om HWSD - 16 oktober

Det har kommit ett informationsblad om HWSD från CPRG för ett tag sedan. Länkar till det finns redan på HWSD-bloggen, facebook-gruppen och connemara.nu, men jag lägger en länk härifrån också. Tanken med det är att det ska delas ut för att kännedomen om HWSD ska spridas, inte minst till veterinärer och hovslagare. Att dessa yrkeskategorier inte känner till HWSD särskilt väl kan ju tyckas lite märkligt, men en bidragande orsak är säkert att tillståndet inte fått officiell status förrän de allra senaste åren. Genom att vi alla drar vårt strå till stacken så bidrar vi till att medvetenheten om HWSD sprids bland såväl yrkesfolk som bland hästintresserade i allmänhet. För tyvärr är det så att det så sent som för ett fåtal månader sedan, gick att läsa inlägg på sociala media med budskapet "jag har frågat massor av veterinärer och hovslagare, men ingen känner till HWSS, alltså finns det inte". Inläggen gjordes på diskussionsfora för just connemara-rasen, och där HWSS/HWSD ventilerats i flera år nu, så den eller de som ligger bakom dem borde haft chansen att ta till sig informationen om allt som hänt inom forskningen, kan man tycka. Jag tolkar det därför som förnekarens sista krampaktiga försök att hänga kvar vid en "sanning" som alla som har en någorlunda förmåga att ta åt sig och acceptera fakta, sedan länge omprövat, och att skribenten ser det som ett gångbart argument i debatten att hävda fackfolkets ovetskap om problemet som ett "bevis" för sin uppfattning att HWSD skulle vara en illusion. Så det är bara att sätta igång och skriva ut och sprida budskapet om man inte redan gjort det!

 

connemara.nu har i inlägget Roten till det onda diskuterat HWSD-mutationens ursprung och redogjort för EN väg som anlaget spritts i rasen under senare år. Man redogör för hur denna gren spritt anlaget till bl a våra grannländer, men undviker, av "finkänslighet" gissar jag, att redovisa hur representanter för denna släktgren bidragit till att sprida den i Sverige. Intressant läsning för den som funderat över varifrån anlagsbärande ponnyer fått genen. Den "källa" som anges i inlägget hör nog till de idag mer välkända spridarna historiskt sett, men som också påpekas, den är definitivt inte den enda källan. Som det har framgått i tidigare inlägg på connemara.nu, så har anlaget av allt att döma kommit in i Sverige redan med de allra första importerna på 1960-talet, något jag själv också blivit övertygad om. Av allt att döma kom anlaget med flera, till synes obesläktade avelsindivider redan då.

 

Även Danmark, som började importera Connemaror ungefär samtidigt som vi, lär ha fått in anlaget med de tidigaste importerna. Som kuriosa kan nämnas att i de tidiga danska stamböckerna redovisades varje ponnys omdöme vid "kåringen". Således har jag kunnat läsa att åtminstone ett par individer stamboksförda åren omkring 1970 uppgetts ha dåliga hovar. Inget bevis för att det just skulle röra sig om det som idag benämns HWSD, men inget bevis för motsatsen heller och helt klart något att fundera över. Det finns observationer som klart pekar på att HWSD-anlaget fanns i Danmark redan före Rory Ruadh och Innellan Kestrel.

 

Slutligen kan nämnas att jag fått de inofficiella resultaten av mina egna hästar. De bidrog med blod till forskningsfasen och labbet ser inte resultaten som likvärdiga med det kommersiella test som nu lanserats till följd av forskningen. Det finns säkerligen inget skäl att anta att dessa resultat skulle vara felaktiga, men eftersom de inte är "officiella" tänker jag inte offentliggöra dem. De innebar dock ingen som helst överraskning för mig.

Det som egentligen kändes mest givande för min del var att få bekräftat att proverna uppengarligen var i användbart skick trots att transporten tagit en hel vecka i anspråk...


Hur svårt kan det va?? - 27 september

Det har hänt mycket kring HWSD på sistone. På facebookgruppen är diskussionerna livliga och många lägger ut provsvar för sina testade ponnyer. Visst kan man väl gissa att många av dem som fått resultatet att deras ponnyer, och i synnerhet hingstar är fria från anlaget, gärna går ut med dessa uppgifter offentligt. och att därmed andelen anlagsfria ponnyer är överrepresenterade. Men samtidigt har också ett antal anlagsbärare redovisats och till och med ett par exempel på dubbla anlagsbärare.

 

CPRG har på sin blogg gjort en sida där testresultat från hela världen sammanställs. Det är helt frivilligt att lämna uppgifter om sina ponnyers resultat dit, och sidan uppdateras allteftersom nya resultat kommer in.

 

Lägg särskilt märke till dessa rader i sidans budskap, som står att läsa högst upp, och som jag har översatt här:

 

"Kom ihåg att en ponnys värde inte ändras som följd av en enda gen!!

Ta inte för givet att om en ponny testats N/N (Icke bärare) kan man dra slutsatsen att även ponnyns hel- och halvsyskon är fria från anlaget. Det enda säkra sättet att få reda på en given ponnys HWSD-status är att låta testa den!"

 

Connemara.nu redovisar i inlägget En syn på saken ett referat från Clifden-presentationen, skrivet av en veterinär som fanns på plats där.

 

Etablissemanget har också börjat reagera. ICCPS:s nya, tillika svenska ordförande har distribuerat ett brev till medlemsorganisationerna världen runt. Ett brev som fått många i ämnet engagerade människor att reagera kraftigt. Så kraftigt att brevet har lagts ut på CPRGs facebookgrupp med uppmaningen till folk att ställa frågor till avsändaren. Brevet kommenteras även av connemara.nu i inlägget Diktat från ICCPS.

 

I brevet framförs den defensiva hållning vi alltför väl känner igen från SCS-sammanhang. Forskningsresultaten anses inte bevisade innan de slutgiltigt publicerats och det trots att testet är färdigt och ute på marknaden. Med hänvisning till ICCPSs egen "veterinary expertise" uppmanas till försiktighet med hänvisning till att forskningen inte anses fullt bevisad och alltså skulle kunna vara felaktig. Brevets författare, ICCPSs ordförande, har getts möjlighet att förklara sig på facebooksidan. Hennes svar går ut på att hon har lyft frågan i ICCPS och hon meddelar också att hon själv är veterinär med djurskyddsfrågor på agendan. Så mycket mer har inte redovisats från det hållet då jag skriver det här. Däremot har ICCPS-ordföranden fått rejäla reaktioner med svar på tal från i frågan väl insatta personer, som i likhet med den stora majoriteten aktiva på forumet är klart indignerade över brevets budskap. Uppfödare på södra halvklotet har också särskilt reagerat på rekommendationen att ligga lågt. Där har ju betäckningssäsongen tagit sin början nu, och det finns all anledning att snabbt få reda på avelsdjurens HWSD-status.

 

Man får känslan att ICCPS-ordföranden verkligen hamnat i getingboet i och med att det här brevet offentliggjorts. Hittills har vi inte sett till några tecken på att den välkända "lokala" supporterklubben skyndat till hennes försvar, som ofelbart skulle skett på inhemska sociala media. Kanske är läget ett annat med världen som spelplan, och man vågar inte sticka ut näsan på samma sätt utanför den egna trygga ankdammen, där alla med en åsikt som skiljer sig från den SCS förespråkar ses som lovligt byte att misshandla verbalt i det oändliga?

 

Varför reagerar man på det här viset? Vad är det man är så rädd för? Skulle jag försöka mig på att gissa, så ser jag två olika svar. Det ena handlar om okunskap och ovilja att ta till sig och lära sig nya rön. Istället tenderar man att uppleva hot och spöken som inte finns. I det andra fallet handlar det om rädslan att tappa ansiktet. Man är medveten om att man sett problemet hos egna hästar i många år, men det är inget man någonsin har velat kännas vid, åtminstone inte utåt. Inför hotet att bli avslöjad som "oseriös" fortsätter man att förneka fakta trots att det blivit vetenskapligt belagt, i tron att man ska kunna rädda ansiktet och det "goda rykte" man tror sig ha.

 

Mot den bakgrunden är det också förståeligt att man rekommenderar att inte offentliggöra testresultaten för sina ponnyer. "För TÄNK om det skulle visa sig att någon ponny som kan associeras med mig skulle dyka upp som anlagsbärare, eller kanske till och med HWSD-drabbad!"

 

connemara.nu påminner i inlägget Historien upprepar sig om dokumentären "Ett rasrent helvete" som sändes i SVT för något eller några år sedan, och har i inlägget också en länk till programmet. Det handlar om hur genetiska sjukdomar mörkats inom hundaveln, på samma sätt som många upplevt att det varit med hovproblemen i vår ras innan CPRG fick till forskningen. I programmet visas att sjukdomar hos vissa hundraser florerar hos välrenommerade engelska kennlar, av vilka många drivs av högt uppsatta personer i rasklubbarna. I något fall var även en kennelklubbs veterinärexpert involverad som en av dessa uppfödare. Och då "vanligt folk" som köpt dessa hundar drabbades av tragedier var det locket på. För mig är det i alla fall inte svårt att se många paralleller...

 

Det finns i och för sig ingen anledning att offentliggöra enskilda ponnyers identitet, och inget tvång att göra så heller. Vad det handlar om är att hingst- respektive stoägare är ärliga mot varandra då det gäller betäckningar. Å andra sidan kan ingen förbjuda en ägare att öppet redovisa sin ponnys testresultat. HWSD är en realitet. Det handlar inte om att en anlagsbärare skulle vara av sämre kvalitet än en fritestad ponny. Att ha en (eller flera) anlagsbärare är inget skamligt, åtminstone inte så länge som man inte håller tyst om det i de lägen man måste vara öppen, nämligen om hästen är i avel.

 

Den mutation som orsakar HWSD är identifierad och varje ponnys bärarstatus fastställs numera enkelt. Vi har det verktyg vi behöver för att vara garanterade att inga fler föl med HWSD ska behöva födas. I många år har vi i connemara-aveln försökt undvika att få BEC-färgade föl, en färg som till och med på, som jag ser det, märkliga grunder, var förbjuden i många år. I svenska hingslistor praktiseras sedan länge att hingstarnas bärarstatus vad gäller BEC-genen redovisas för att ge stoägarna vägledning vid val av hingst. Inget vore väl självklarare än att HWSD-status i framtiden redovisas på samma sätt. För återigen, det är ingen SKAM att ha en anlagsbärare, och den är inte mindre värd än en fritestad ponny med i övrigt likvärdiga egenskaper.

 

Som väldigt många enskilda personer redan har klart för sig handlar det om EN enkel och självklar gyllene regel att praktisera:

En anlagsbärare får bara paras med en fritestad ponny! 

Lätt som en plätt, och bara för rasföreningarna att inlemma i sina regelverk. Och i praktiken gäller den regeln redan i Sverige i och med vår djurskyddslagstiftning.

 

Så, ICCPS, SCS, CPBS och alla andra connemara-avelsföreningar i världen, det är bara att skrida till verket! Hur svårt kan det va??


I spåren av Clifden-mötet - 2 september

Presentationen av HWSD (eller om det ska heta HWD?) hölls som planerat i Clifden för ett par veckor sedan. Jag har sedan dess med spänning väntat på rapporter därifrån. Det har kommit en hel del, och rapporterna är väl varken entydiga eller helt öppenhjärtliga i alla avseenden, det känns som man får läsa mellan raderna ibland. Överlag låter det mesta ändå positivt, och som väntat har den sakliga och vetenskapliga information som getts varit entydig och inte kunnat ifrågasättas.

 

Som en del av presentationen fanns ett antal posters. Dessa var personliga berättelser av ägare och/eller uppfödare till ett antal HWSD-drabbade ponnyer. I vissa fall uppgavs även ponnyernas härstamningar. Ett referat från mötet finns på CPRG:s blogg, och där finns också länkar till nämnda posters.

 

I HWSS-gruppen på facebook kan man också hitta en hel del info och åsikter om Clifdenmötet och händelser i anslutning till det. Där har även en gruppbild av de av CPRGs medlemmar som var samlade i Clifden lagts ut i ett inlägg, så alla som hittills nästan spruckit av nyfikenhet över vilka ansikten som dolde sig bakom gruppens namn kan sluta fundera och spekulera. 

 

Något man kan ana ur flödet av skriverier är att man från arrangörshåll nog var lite besvikna över dålig uppslutning från vissa håll. Tyvärr får jag nog medge att jag själv inte är förvånad. Som jag gissat i förväg uteblev nog många av de som bäst skulle behövt den information som gavs. En och annan "höjdare", som därtill aldrig velat ta till sig det faktum att det handlar om ett ärftligt tillstånd, lär dessutom ha avvikit på ett tidigt stadium. Det kanske inte är så upplyftane att upptäcka att ens egen hingst på en poster uppsatt till allmänt beskådande, figurerar som far till en ponny som påstås ha en ärftlig åkomma som man själv inte vill kännas vid? Samtidigt finns det ju egentligen ingen anledning att "skämmas" över att man äger eller ägt en eller flera anlagsbärande eller till och med HWSD-drabbade ponnyer. Det är i regel inget man själv råder över, eller i alla falll har rått över fram tills nu. Att vägra erkänna och istället försöka mörka "obekväma" fakta kan väl däremot vara en annan sak...

 

Det var tydligen inte mycket bevänt med svenskt deltagande på mötet heller, och det trots att det ska ha funnits en hel sällskapsresa härifrån på plats under veckan. Den svenska representationen utgjordes helt och hållet av en person som hållit sig minst sagt passiv under hela forskningsprocessen, men som nu verkar gå in för att lyfta fram sin egen stora betydelse för det arbete som CPRG gjort. Man häpnar... (Eller gör jag egentligen det?)

 

Tyvärr uppfattas nog det mesta jag skriver här som negativt. Egentligen är jag ju glad, ja rent av upprymd över vad som har åstadkommits på en förhållandevis kort tid. Jag har egentligen ingen anledning att fortsatta informera om HWSD längre, saken är bevisad och framme i öppen dager nu, för vem som helst som vill se. Jag ser inte längre något skäl till att jag ska behöva riskera att utsätta mig för hat- och pajkastningskampanjer från de som inte tål att få veta sanningen.

 

Ändå går det inte att komma ifrån att t ex SCS fortsätter att agera märkligt. Läs om det i connemara.nu-inlägget Tre månader senare.

 

En privatperson som på connemaraponny.ifokus.se lagt ut en länk till ett annat connemara.nu-inlägg, Rätt instans, med vederhäftig och angelägen information om hur HWSD nu kommer att omfattas av svensk lagstiftning, blir beordrad att sluta lägga ut sådana länkar, och blir sedan avstängd från forumet. Tidigare i samma tråd, som ursprungligen skapades av mig för att informera och propagera för Clifden-mötet, har en person som jag aldrig yttrat ett ont ord om, formligen vräkt ut sitt personliga hat över mig, på grund av mitt engagemang i frågan, med ett antal "gilla-markeringar" som följd. Jag valde på ett tidigt stadium att avstå från att skriva vidare i den tråden, av skäl jag redogjort för ovan. Därtill har den svenska person som var närvarande vid Clifdenmötet redovisat sin version av mötet, som förstås avviker en del från de uppgifter som lämnats från annat håll. Men säkert är till belåtenhet för "the moral majority".

 

Av dessa observationer tycker jag att det går ganska lätt att utläsa att det i första hand INTE handlar om huruvida det som skrivs är sant och riktigt, utan det handlar mer om från vilken källa informationen kommer. Information förmedlad av "rätt" person är per automatik sanningen, kommer den från "fel håll" så är det lögner. Paralleller som dras med vissa förtryckarregimer känns trots allt inte helt malplacerade...

 

Och slutligen, nu har ju testet offentliggjorts! De första ponnyerna har redan testats och resultaten har delgivits ägarna. Bara att köra på alltså och skicka tagelprover till Californiel! Läs mer här


Tidigare inlägg