Bland dagens nyheter i media lägger jag särskilt märke till den om de coaching-företag som agerat på uppdrag av arbetsförmedlingen och kammat hem grova vinster åt sina ägare samtidigt som de knappast lyckats få ut några arbetslösa i riktiga jobb.

 

Förvånad? Inte det minsta. Det här insåg jag ju redan då företeelsen först kom på tapeten för en del år sedan. Dvs att smarta aktörer såg en marknad och drog nytta av den.

 

2 miljoner i vinst per månad åt sina ägare hade ett av dessa företag som förekom som exempel i dagens nyhetsflöde genererat. Helt sjukt. Men givetvis helt i de sittande politikernas anda.

 

Det är våra skattepengar som hamnar i fickorna på dessa smarta bedragare! Liksom det är skattepengar som finansierar samvetslösa "sysselsättningsanordnare" inom fas 3 och liknande åtgärder, där alla slags aktviteter från "vuxendagis" till rent slavarbete förekommer. Men det är väl helt i sin ordning enligt de styrande politikernas sätt att se. För det är väl i hög grad de själva och deras närmaste i form av släkt och kompisar/meningsfränder som står bakom den typ av företag som skor sig på det här systemet?

På radion hör jag idag, liksom ganska många gånger tidigare, att de styrande anser att pensionsåldern bör höjas med ett antal år, till typ 69 åtminstone.

 

Min spontana reflektion blir då, att när nu så enormt många redan är arbetslösa, och nya dessutom tillkommer varje dag, vore det inte självklart att se till att dessa får överta jobben från de som åldersmässigt borde vara färdiga för pension? Eller är det meningen att klyftan på arbetsmarknaden bara ska permanentas alltmer? Att det ska fortsätta vara ett A-lag som har de "riktiga" jobben med goda villkor, samt ett B-lag som får ta de osäkra jobben med taskiga och osäkra anställningsvillkor? Och därtill C-laget som står helt utanför den formella arbetsmarknaden, och som är helt i fas 3 anordnarnas våld, där de befinner sig i ett träsk man sannolikt aldrig tar sig ur, samtidigt som de anordnande "arbetsgivarna" satt i system att göra sig grova pengar på att få jobb utfört gratis, ja till och med tar betalt bara för att låta dessa utslagna stackare som den officiella arbetsmarknaden ratat, slava gratis åt dem?

 

Är det så här det ska fortsätta se ut i Sverige?

Efter att ha följt händelserna i ett par veckor så gläds man nu med folket i Egypten. Måtte nu utvecklingen bara gå åt rätt håll. För det är nog tyvärr ingen enkel match att komma vidare i sann rätt riktning. Jag tänker på revolutionen i Iran som "kapades" och gick så fel för mer än 30 år sedan. Inte heller Sydafrika har blivit det ideala samhället ännu, sedan apartheid numera ska ha skrotats. Men visst har det så här långt varit spännande och inspirerande att följa det egyptiska folkets strävanden.

Jag har inte kunnat låta bli att fundera på vad vi här skulle kunna göra, med Egypten som inspiration. Tänk om alla vi som slängts ut i kylan av den rådande maktapparaten i det här landet placerade oss t ex utanför riksdagen eller Rosenbad och krävde möjligheten att få leva ett värdigt liv? Och inte gav oss innan vi uppnått resultat. Fungerande socialförsäkringar och omsorg för dem som är i behov av det. Rättvisa möjligheter att få försörja sig på ett människovärdigt sätt, utan diskriminering, för funktionshindrade och andra "utstötta" som vill och kan arbeta. Klart visa att vi vägrar acceptera det utanförskap vi hamnat i genom att de som bestämmer skapat den samhällets slasktratt som de placerat oss i.

Själv lever jag trots allt drägligt, med en sambo som äger sitt hus har jag betydligt lägre boendekostnad än de flesta. Sen blir det ju inte mycket konsumtion av annat än det mest nödvändiga (om ens det) när man nu befinner sig i min situation och aldrig kommer iväg någonstans, vare sig man vill eller inte. Handla på internet är inget jag hemfallit åt i högre grad, inte ännu i alla fall.

Men jag vågar inte tänka på hur min situation hade kunnat sett ut om jag varit hänvisad till eget och dyrt boende.

...som har missat det här?
http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html
Har man lyssnat på radio igår så har man haft alla chanser att höra talas om det. Men jag kan inte låta bli att nämna det här ändå.
Ett praktexempel (bland många andra) på vad de senaste 4 årens förda politik fört med sig för många enskilda månniskor i det här landet.
Vart är vi på väg???

Idag har jag fått veta att det inte blir något av med Folkuniversitetet för min del. Orsaken ska vara att de inte har någon plats för mig. Så var det med det :-(

Samtidigt kan jag inte låta bli att notera lite av vad som yppas av "de som bestämmer" i dessa valtider. En viss statsminister ska i TV ha uttalat sig om hur många hans förda politik ska ha "räddat från utanförskap" och in i arbete, eller åtminstone arbetsmarknadsåtgärder.

Jag är inte ett dugg imponerad av hans självgoda skryt. Som så mycket annat av politikernas tjafs, så är det bara rent skitsnack. Det handlar om någon enstaka procent som fått "riktigt jobb" och ytterligare några procent som är i åtgärder, vad jag själv kallar "pseudojobb", vilket för övrigt ofta innebär att man utnyttjas av arbetsgivare som skor sig på en genom att de (arbetsgivarna) får ett jobb utfört gratis. Samtidigt som den arbetande ersätts med ett lågt bidrag som inte räknas som riktig inkomst och som definitivt inte genererar något jobbskatteavdrag. Vem var det som sa att "det ska löna sig att arbeta"?

Och de övriga, något på 90 procenten då? (Har inte siffran i huvudet nu, men det är väl i den storleksordingen den ligger). De som förpassats från "utanförskap" till... Ja, vadå? In i värmen har vi definitivt inte fått komma, så mycket är säkert. En och annan har ju i desperation över att sparkats ut i kylan (alltså vad de styrande kallar för att ha "räddats från utanförskapet") gjort av med sig själva. Och det är väl vad politikerna helst skulle se att vi allihop gjorde. Tänk vad bra det vore om samhället bara bestod av genomlyckade individer. som de själva. Så de helt kunde gå upp i att bara fjäska för varandra i klubben för inbördes beundran.

Nej, det är ju hur genomskinligt som helst att allt detta skitsnack bara handlar om att rättfärdiga deras förda politik, som går ut på att ta från de utsatta och ge till dem som redan har. Vi som är lata och suger ut samhället på "hederligt folks" bekostnad. Det är så enkelt att bara dra alla över en kam. "Eftersom jag själv är så lyckad så är det väl ingen match för alla de där oduglingarna som jag försörjer att bli lika lyckade som jag är. Bara att ta sig i kragen, liksom".

Jag kan inte tala för ALLA oss som av statsministern m fl anses befinna oss "utanför". Våra förutsättningar och den situation vi befinner oss i är vitt skilda. Men om jag nu ska tala för mig själv:
Jag har inte valt att vara drabbad av min synskada. Jag har inte valt att bli diskriminerad/utfryst av omgivningen, vilken även innefattar alla de arbetsgivare som inte vill ha med såna som mig att göra, bara för att det tar sig rätten att ha en massa förutfattade meningar om mig, uppfattningar om mig som troligen är långt ifrån sanningen. Jag har ingen önskan om att för resten av mitt liv få leva på "allmosor" som politikerna krymper ner till en nivå omöjlig att klara sig på, bara för att samma politiker stöder det system och de arbetsgivare som ges full rätt att, utan att det leder till några påföljder för dem, avvisa och diskriminera oss som inte anses passa in i mallen. Anser ni att jag ska jobba och försörja mig, så se åtminstone till att jag ges en rimlig chans till det. Och då menar jag en fullgod anställning sett från den kompetens jag faktiskt har, och inte något "pseudojobb" där jag ska vara tacksam för att bli utnyttjad av någon som inte vill betala en skälig lön. Så länge som ni inte vill se problemen som de är, utan bara ägnar er åt att sätta och ideligen höja era egna löner (hur många andra är det som har det privilegiet?) är er trovärdighet lika med noll, åtminstone i mina ögon (fast eftersom jag nu knappt har några ögon att tala om så, who cares?).

Nej du, statsminister m fl (ni är väl lika goda kålsupare hela högen), hur skulle det vara om du tog och stack ut ögonen på dig själv och sedan försökte klara dig i det samhälle du skapat? För det är väl vad du anser att jag har gjort? Åsamkat mig min synskada med avsikt bara för att kunna leva gott på att bli försörjd av er "hederliga skattebetalare"?

Se där, nu har jag ägnat mig åt att skriva politik fast det inte alls är något jag egentligen avsett att göra. Men känner man sig behandlad som skit, så kan det hända att man känner sig tvingad att frångå en och annan av sina principer. Så nu får jag väl skapa en kategori "Politik" här också.

Vad är det för vits med att rösta då? För någon skillnad för oss "utslagna" blir det ju inte, oavsett vilket block som kommer att fira den 19:e. Fast det lär väl bli att rösta ändå. Om inte annat så för att i möjligaste mån försöka hålla vissa brun-svarta element utanför. Men egentligen känns det hela bara som ett enda stort nederlag.

Jag är inte den som i normala fall "tycker" offentligt om politik. Men efter att ha satt på radion och fått höra (ja, jag må ha mina fysiska brister men min hörsel anser jag fortfarande vara jämförbar med övriga Svenssons, och även om jag emellanåt får känslan att min näst intill obefintliga syn får vissa i omgivningen att betrakta mig som närmast förståndshandikappad eller åtminstone mindre vetande i allmänhet så tar jag mig ändå friheten att uttrycka vad jag vill) vem som utsetts till årets fredspristagare, så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det är nu inte första gången som den norska fredspriskommittén ger exempel på att verka vara totalt intelligensbefriad, men ändå...
Bara en liten reflektion av en bastard med norskt påbrå.