Tråkigt väder såg det ut att vara idag, med blåst och blötsnö. Jag hade ingen tanke på att rida då jag gick ut, trodde att snön skulle göra det svårt för mig att uppfatta omgivningen. Men väl ute insåg jag att förhållandena var rätt bra - i hög utsträckning vita vägar med bara hjulspår som kontrasterade fint mot snön. Så jag bestämde mig för att rida trots allt.

Pottan verkade vara av uppfattningen "vill inte! - men om jag måste så ska det gå fort!". Och jag lät henne springa, det var nog närmast busridnning, men det kändes som om Pottan behövde springa av sig. Och vägarna var skapligt mjuka, jag kunde se vägen rätt bra och det kändes tryggt med en häst försedd med brodd och snösulor - alltså blev det bitvis full fart, oj vad det gick undan! Roligt och klart utöver det vanliga blev dagens facit. Får se hur länge det dröjer innan vi får chansen igen.

Nedan ett par bilder tagna innan vår vilda framfart.



Pottan vid grinden vill in från hagen. Det gäller även de yngre förmågorna, som dock hålls på behörigt avstånd av "chefen". Närmast bakom syns Sparven.



"Vaddå? Fick inte vi följa med?!"