Jag har tidigare redogjort för mina svårigheter att med Pottan passera granngårdens vita Charolais-kor. Min kära ponny anser sig lida av uppenbar bovinofobi (så borde man väl kunna benämna koskräck med ett annat ord?) och det har varit full cirkus om hon bara kunnat ana sig till dessa fredliga djurs existens på andra sidan stängslet och kanske så mycket som 500m bort.

Jag har valt att försöka komma åt problemet med KBT, eller att helt enkelt utsätta damen för korna. Det har suttit hårt inne, men... kanske har min "träning" gett resultat till slut, efter att korna spökat i sådär 2 år. Det verkar som om Pottan nu väljer att passera förbi korna så snabbt som möjligt och kanske snegla lite åt dem samtidigt. Istället för att bli helt blockerad och stå som fastspikad i marken, flåsa och blåsa högljutt och vilja vända och rusa hem.

Vågar man ställa champagnen på kylning?