Vi är inne i advent men jag känner då ingen stämning. Vädret har hittills hållit sig på åtskilliga plusgrader och det är lerigt i hagarna. Men mörkt och grått är det bevars, så där har man kanske lite julstämning trots allt. Och nu då vi går in i december så kanske kylan kommer?

Egentligen gör det inte mig så mycket om kylan uteblir. Men hästarna har förberett sig för vintern och åtminstone 3 av de 4 har lagt på en rejäl päls. Det innebär förstås att de bör klippas om de ska kunna ridas utan att bli jättesvettiga direkt.

Pottan låter sig INTE klippas bara så där. Vid första försöket att klippa henne för 2 år sedan verkade något hända, och sedan gick det inte att närma sig henne med maskinen. Det slutade med att en snäll granne hjälpte till att klippa henne med en liten trimmer, som normalt används till hundar, och som egentligen inte orkar klippa en tjockpälsad ponny.
Förra året blev det aldrig av att klippa och sen blev det inte heller ridet något den vinter som följde så det gjorde egentligen inget. Men den här milda hösten som varit har inneburit att åtminstone vissa hästar blivit mer än genomsvettiga bara de rört litegrann på sig.
Så det gjordes försök med att visa Pottan klippmaskinen och då blev hon helt livsfarlig. Att klippa henne med den kunde man glömma. I min desperation tog jag till en vanlig sax och klippte de ytor jag ville ha klippta i omgångar för hand. Inte heller den behandlingen passade damen alla gånger, men vi blev åtminstone någorlunda överens så småningom. Resultatet ser förstås hemskt ut, men nöden har ingen lag. Och jag kunde äntligen börja rida lite mer ordentligt igen.



Så här såg Pottan ut för någon vecka sedan, då ännu inte riktigt färdigklippt. Fult som stryk men funktionellt. Ridande grannnar får väl ha roligt åt mig, det bjuder jag på. Jag är ju redan utfryst av de hästägare/ryttare som anser sig vara finfolket på bygden, så det gör ingen större skillnad.

Även Pottans lillebror Nillsson har blivit klippt med hjälp av snäll granne, och han fann sig tålmodigt i behandlingen. Han anpassade sig även utan problem till att gå med täcke. Där hade jag varit lite fundersam hur han, som verkar vara rätt kittlig mellan bakbenen skulle ta det där med benremmar på täcket, men det var inga problem.



Nyklippt Nillsson, för första gången ute med täcke. Här syns han tillsammans med Myristica.

Klippta hästar betyder att de måste täckas, och täcken har införskaffats för att räcka till åtminstone 3 av mina ponnyer, för såväl inne- som utebruk.
Och optimist som jag är inbillar jag mig att jag ska kunna hålla igång tre hästar i vinter också. Så full vinterskoning för dyra pengar har kostats på dem.

Bara att invänta vintern nu, vintern som jag trots att vi laddat för den hoppas ska bli kort, snöfattig och inte alltför kall.

Min minsta lilla Myra till ponny rider jag ju inte själv, så hon går mest och skrotar. Hennes sejour hemifrån i somras blev tyvärr väldigt kort, och här hemma är hon alldeles för liten för att sittas på av mig. Och någon annan ryttare i lämplig storlek har fortfarande inte anmält sitt intresse. Synd på en så trevlig häst. Hennes helbror Krumelur, omnänmd i mitt förra inlägg här, har sedan dess placerat sig även i regional LA hoppning. Kan man gissa på att även Myran med lämplig matchning skulle kunna utvecklas till en duktig tävlingsponny?