Det börjar äntligen kännas som det finns hopp om en vår. Jag har plockat lite med hästarna i helgen och det känns inspirerande. vägarna har varit isfläckiga och det har begränsat en del - men lite promenader har det blivit.
Pottan fick sadel på sig i fredags för första gången på väldigt länge. Jag har inte velat rida då snön har legat på vägarna, eftersom jag då inte kan se var jag befinner mig, och jag har ingen lust att helt plötsligt upptäcka att jag trillat i ett dike. Men när snön börjar försvinna så marken under visar sig så är det en annan sak:-)

Pottan uppskattade INTE mitt försök att rida i fredags. Hon gjorde allt för att komma undan. Det blåste väldigt kraftigt och det kan förstås ha gjort sitt till - åtminstone gett Pottan en förevändning att bete sig motsträvigt. Vi tog en kortkort sväng bara, lite med livet som insats kändes det som. Men kärringen satt kvar och kom hem helskinnad den gången med!

Igår och idag såg Pottan till att jag inte fick komma i närheten av henne i hagen. Nåja, jag försökte ju inte på allvar att få tag i henne, i så fall hade jag inte gett upp. Men sprang undan gjorde hon, och jag passade på att låta kameran jobba lite.



"Kom och ta mig om du kan!"



Tre tjejer i farten...



... medan Nillsson, sin vana trogen, tar det lugnt

Jag tog in andra hästar istället, som jag pysslade med. Pottan fick återigen gå en liten sväng efter att alla hästarna kommit in sent på eftermiddagen idag. Och idag  var det lugnare, en glad häst som gick fram fint även om  hon hade velat springa fortare än jag lät henne göra.

Nu hoppas jag bara att väder och alla andra makter är på min sida, så jag kommer igång ordentligt med alla mina mysiga små hästar.



Även grannen ägnade sig åt hästaktiviteter i vårsolen