Våren fortskrider. Syrenerna har blommat i någon vecka nu, rekordtidigt? Och gökarna hörs frekvent i alla väderstreck. Det är inte utan att man låter en tanke gå till de andra fåglar som göken ställer till det för genom sitt "parasiterande". Naturen kan vara grym och det finns ingen rättvisa i livet...

Jag sysselsätter mig en hel del med mina hästar. Pottan rids regelbundet, även om det börjar kännas lite enahanda med vägarna som nu blivit stenhårda. Även de yngre förmågorna får sin beskärda del av hantering. Det klottras i träningsdagboken som aldrig tidigare. Och förhoppningsvis kommer någon av dem att få fara på "träningsläger" framöver.

Igår lyckades jag med att få hjälp med kameran, så det äntligen blev lite bildbevis på mina aktiviteter. Bevis på att jag försöker rida fler än bara Pottan. Här är det Corylus som får stå ut med att kånka på mig, och det har han hittills gjort utan större protester.





Corylus fyller för övrigt 4 år idag. Det är exakt 4 år sedan den morgon jag kikade över boxkanten och konstaterade att Nilla blåst mig på fölningen. Det var några dagar tidigt och jag hade inte bedömt att det var dags ännu. Det var den första av 3 fölningar som jag blev blåst på det året. Dessbättre slutade alla lyckligt:-)



Idag för 4 år sedan.

Även om jag uppskattar att inte bli blöt när jag är ute, så hoppas vi på regn! Det är snustorrt i marken och det fåtal millimetrar vi har fått här på senare tid försvinner i blåsten.