Välkommen till min lilla blogg, som jag valt att kalla "Sigrid på Pottan", men som lika gärna hade kunnat kallas "Ett blindstyre till häst". Här har jag tänkt skriva lite om mina vedermödor att försöka rida min kära ponny "Pottan" trots att jag sedan några år är gravt synskadad. Potentilla är ett connemarasto av egen uppfödning. Mer om henne och övriga hästar i mitt liv kan du läsa på min hemsida Pomonas Connemaror. Allteftersom tiden gått har det visat sig att jag inte kunnat låta bli att här ventilera helt andra ämnen som berört mig på ett eller annat sätt. Det blir alltså inte fråga om någon ren hästblogg här. En detaljerad träningsdagbok vad gäller hästarna har jag på annat håll.

Bilder och övrigt material på bloggen © Sigrid Åberg

Gosehäst - 4 oktober

Pottan är verkligen MIN häst. Det verkar hon tycka själv i alla fall. I förmiddags, då jag skulle ta in hästarna en stund för att de skulle få lite mineraler och översyn som de brukar få (de går fortfarande ute dygnet runt) så fick jag hämta dem i en beteshage bortom deras "ordinarie" hage. Jag fick med mig hela gänget tillbaka och stannade till för att stänga grinden mellan hagarna innan jag fortsatte mot nästa grind som vi skulle ut genom. "Ungdomarna" gick före till grinden men Pottan stannade hos mig medan jag stängde. Vi fick en liten mys-stund för oss själva och sedan följde hon tätt bakom mig till den andra grinden. Där visade hon de väntande andra hästarna vem som bestämmer och som således skulle gå in först. I de lägena beter hon sig som en riktig satmara mot de yngre.

Pottan har alltid varit väldigt social och uppskattar uppmärksamhet. Visst har hon haft sina trotsperioder då hon inte velat bli tagen ute, och de perioderna kommer säkert igen. Men i grunden är hon just så här sällskaplig och mysig.



Givetvis har jag ingen bild från idag. Det här är en "arkivbild" från förra sommaren.

SV: Normalt sett är hon inte tittig, men uppenbarligen var det något som var så läskigt att hon helst ville springa därifrån. Jag misstänkte en älg eller något liknande men kunde inte se någon själv.

Jag är bara glad att vi kom över och att jag lyckades ta mig upp igen sen och även rida över bron. Så jag vann ju den diskussionen i allafall!

Angående myndigheter så vet jag att det inte är bara jag som behöver slåss om allt jämt...men man undrar ju varför vi som redan slåss för att bara "vara som alla andra" även måste slåss mot myndigheterna som sitter med hjälpmedlena för att vara som alla andra....

Men som sagt, sista ordet är inte sagt och de vet inte vem de försökt sätta sig på denna gången. Men det ska de snart bli varse för jag har begärt att få träffa den person som tagit beslutet personligen så ska de få se hur mitt liv fungerar i vardagen. det kan ju omöjligt vara menat att jag ska behöva prestera på max varje dag bara för att jag en BRA dag kan göra det....och de bra dagarna är ju inte alla dagar på sommarhalvåret som de tycks tro...