Inget revolutjionerande har väl hänt på sistone, men vill nämna ett par saker.

På HWSS-gruppen på facebook kan man läsa att ett team eldsjälar i Nya Zeeland använt helgen till att samla in blodprover från större delen av landets lilla population av connemaror, för forskningen om HWSS! Visst kan man kanske ana att ett visst egenintresse hos viss initierad entusiast, men rätt häftigt är det ändå att stora delar av en nations connemara-ägare så mangrant sluter upp då det gäller. Heja Nya Zeeland!

Därtill har HWSS-bloggen uppdaterats med en berättelse om ett fall, illustrerat med foton. Den här gången handlar det om en tysk connemara med HWSS. Nämnas kan i sammanhanget att åtminstone en av Tysklands connemaraföreningar nu nämnt HWSS i sitt nyhetsbrev och därtill dragit igång en insamling till forskningen. Heja Tyskland!

Därmed är det slut på heja-ropen för idag. Folket i Svenska Connemarasällskapet fortsätter att vara helt tysta. Och de tycks tyvärr vara i gott sällskap, det gäller fortfarande en stor majoritet av Connemara-uppfödande länders avelsföreningar. Däribland länder där det finns tydliga indikationer på att de bör ha haft gott om fall, historiskt och i nutid. Vad gäller SCS så vet jag att flera personer i toppen av föreningen haft egna erfarenheter av HWSS, så det går inte att bortförklara tystnaden med att de inte hört talas om problemet tidigare. Man undrar vad de ägnar sig åt på sina möten. Sitter de kanske och uppmanar varandra "får vi be om största möjliga tysssstnaaad..."?

Jag ska sluta att tjata om hur SCS fortsätter att tro att det här kan sopas under mattan i all evighet. För min del spelar det ingen större roll längre, för den som vill veta sanningen finns tillräckligt med information och inte minst, vetenskapliga fakta, på annat håll än från rasföreningarnas kanaler. Vad som är så trist är att SCS tycks ha en stor fan club med trogna supporters, som tycks svälja´allt som kommer från föreningen och försvarar agerandet med näbbar och klor. Och det bidrar väl mest bara till att vi får vänta än längre på resultaten av genforskningen.

Men från och med nu tänker jag inte längre ta upp det faktum att SCS m fl föreningar låtsas ovetande och struntar i att agera. Det är bara att inse att det tydligen ska vara normaltillståndet. Nu kommer jag bara att återkomma till den saken om det sker några förändringar där.