Det har lagts ut aktuella bilder på ett av de "fall" vi har i Sverige. En import visserligen, men har det så stor betydelse i sammanhanget egentligen? Vi har samma blodslinjer över hela världen och problemet finns i en mängd olika linjer och kan alltså ses hos skenbart ganska obesläktade ponnyer. Ägarna till ponnyn med hovarna på bildena har dessutom lyckats importera TVÅ fall samtidigt. De har slitlt med dessa hovar i över ett år utan att förstå vad problemet egentligen handlar om. Nu vet de mer, men sliter fortfarande med stora och påkostade insatser, och skenbara framgångar som ofta följs av bakslag. Något som känns mycket välbekant för de flesta som själva har erfarit HWSS hos sina hästar. Bilderna kan ses på connemara.nu.

I USA har en medlem av Connemara Pony Research Group varit inbjuden att tala om problemet för Connemarasällskapet där. Jocelyn Davies presentation blev mycket uppskattad och hade någon haft sina tvivel innan, så försvann de nog då. Mötet röstade igenom att bidra med 2 500 USD till forskningen från en fond föreningen har.

Mot bakgrund av detta kan jag inte låta bli att undra över vad Svenska Connemarasällskapet håller på med. Det kan inte ha undgått styrelsen allt som pågår i HWSS-frågan eller att det är något som i högsta grad angår ALLA som har det minsta med Connemara-avel att göra. Men från SCS är tystnaden fortfarande kompakt. Mot bakgrund av USA-föreningens donation, så skulle man ju tycka att SCS kanske borde känna sig manade att bidra också. Eller åtminstone visa sina medlemmar att man stödjer saken och uppmuntra de enskilda medlemmarna att donera till forskningen. För medlemmarna har ju alltid fått höra att föreningen inte har några pengar.
Nu har det visat sig att SCS anser att föreningens hemsida måste förnyas, den befintliga anses vara otidsenlig och svårskött. Till detta avser man att avsätta en nätt summa på 30 000 kr. Hemsidan ska av allt att döma göras av ett företag som ägs av en av styrelsens medlemmar. Den kommer därtill fortsättningsvis att kosta 6 000 kr/år i drift. Så tydligen är inte SCS alls så fattiga som de vill ge sken av för sina medlemmar.
Jag har varit medlem i den här föreningen utan uppehåll i snart 40 år nu. Under senare år har det känts som det knakat kraftigt i fogarna för min del i förhållandet till föreningen. Inte minst med tanke på hur frågan om hovproblemen hanterats, dvs det enda som hänt är att det hela konsekvent tigits ihjäl. Trots det har jag ändå hängt kvar, för Connemaraponnyn som ras har varit så viktig för mig. Men nu börjar det kännas som måttet är rågat även för min del. Är det så här föreningen ska använda sina/medlemmarnas pengar, till att gynna en av sina egna styrelsemedemmar? Och det är för övrigt inte första gången det förekommer oegentligheter som innebär att styrelsemedlemmar missbrukat sin ställning och skaffat sig egna favörer i föreningen.
Nej, nu är det jag som tar "time out" vad gäller mitt medlemsskap i SCS. Jag har i ganska många år känt att det på många sätt inte längre är "min" förening. Nu gör jag slag i saken och låter bli att förnya mitt medlemsskap. Och jag tror inte att någon kommer att sakna mig heller, möjligen då min medlemsavgift. Vi får se om SCS någon gång rensar i de egna leden och gör upp med sitt förflutna, dvs de oegentigheter som pågått där ett antal år och gör så än idag. Då kanske jag kommer att överväga att gå med som medlem igen. Om jag anses rumsren nog att få göra det då förstås...;-)