Rena sommarvädret har det varit ett par dagar nu. Tyvärr innebär det att även flugorna och i förlängningen än värre blodsugare är på väg...

Idag har Stina varit här och ridit Sparven igen. Sparven utvecklas för varje gång och blir starkare, lyder omdömet.







Sedan var det Pottans och min tur. Det behövs verkligen att någon tittar på mig ibland, och Stina var dessutom snäll och hanterade kameran så det blev en hel del bilder på oss. Det är förstås bedrövligt att se hur illa man själv rider, men desto mer peppad blir man att försöka jobba vidare på det.

Även försummade Nillsson fick kånka på mig en stund i paddocken innan det blev de andras tur. Han har ju, pga tidsbrist och att han kommit sist i prioritetsordningen, inte hållits igång på samma sätt som damerna ovan. Men han tar sig och orkar lite mer för varje gång på det alldeles för tunga underlaget.