I senaste numret av tidningen Ridsport, som kom förra veckan, fanns en del att läsa om HWSS. Vi har fått vänta rätt länge på att få se den artikeln, den "förannonserades" ju på Ridsports webbplats redan i slutet av februari, inför den clinic om HWSS som nätverket connemara.nu arrangerade i Västergötland i mars.

Det står att läsa om HWSS allmänt och hur tillståndet uppmärksammats sedan det i och med IT-teknikens utveckling, blev enklare att skapa kontakter över gränserna. Och det är väl inte direkt fel, även om det finns de som uppmärksammat och varit bekymrade över problemet betydligt längre tillbaka. Men visst stämmer det att Connemara Research Group som nu lyckats få till den forskning som bedrivits i ungefär ett år, är ett resultat av IT-teknikens möjligheter.

Man kan även läsa om en svensk klinikhovslagares erfarenheter av att försöka behandla några connemaror med HWSS.

En företrädare för Connemarasällskapet (SCS) har också uttalat sig. Vad ska jag tycka om det då? Det får väl bli att etablissemanget inom SCS inte överraskar. Visserligen kan man, mot bakgrund av allt som hänt det senaste året och det faktum att problemet nu redogjorts för på flera olika platser på internet, och nu senast också i tryckt fackpress i Sverige, inte längre köra taktiken att totalt ignorera de uppgifter som framförs. Men fortfarande verkar argumentet "det finns inget bevis för att det är ärftligt", som man hittills gärna bemött åtminstone en handfull personer i Sverige med, som genom åren försökt ta upp frågan med föreningsfunktionärer, ses som högst relevant. Man kommenterar saken med att det inte skulle finnas någon fastställld diagnos och att det inte finns något bevis för ärftlighet, och det trots de detaljerade fallbeskrivningar som funnits tillgängliga sedan åtminstone ett halvår tillbaka, samt att forskningen, utförd av forskare som är bland världens främsta på området,  nu sedan länge visat på att tillståndet av allt att döma är genetiskt betingat.

Med den insyn jag själv har i frågan, men som det är svårt att redogöra för på en öppen plats som den här eftersom det då skulle kunna uppfattas som "smutskastning" av vissa personer och ponnyer, får jag klart känslan av att de inom SCS som hela tiden velat dölja att problemet existerar, nu försöker "rädda ansiktet" genom de uttalanden som gjorts i Ridsport. Man påstår också att det hållits information om HWSS på SCSs senaste årsmöte. Helt klart är dock att man där INTE använt sig av det informationsmaterial som Connemara Research Group utarbetat och som har använts vid informationstillfällen i avelsföreningarna i USA, Canada, Tyskland, Nordirland och vid connemara.nu's clinic. För min del kan jag inte låta bli att tolka det som att man inom SCS ser informationen från Connemara Research Group som ett hot.
Men oavsett hur "höga dignitärer" inom SCS väljer att hantera frågan, så borde dagarna nu vara räknade för hur länge man där, och från andra avelsföreningars håll, ska kunna fortsätta att försöka ge sken av att den här frågan inte har någon egentlig betydelse. Allt talar för att vi inom en överskådlig framtid kommer att ha möjlighet att testa våra ponnyer för den gen som med stor sannolikhet existerar, och som är orsaken till HWSS. Och oavsett vilka beslut som då tas eller inte tas i SCS, Svenska hästavelsförbundet, jordbruksverket eller någon motsvarande instans i annat land, så kommer seriösa uppfödare (läs här: stoägare) att låta testa sina ston och efterfråga testresultat för de hingstar de är intresserade av att använda. En hingstägare som inte låter testa sin hingst riskerar att framstå som någon som har något att dölja. Och även om hingstägaren vägrar låta testa sin hingst alternativt inte vill offentliggöra resultatet, så kommer hingstens status ganska enkelt att kunna kollas indirekt, genom att testa avkommor till hingst, särskilt i fall där modern befunnits vara fri från anlaget.

En effekt av artikeln i Ridsport är att åtminstone en hästägare gett sig tillkänna, och berättat att hon nu äntligen, efter 13 års undran, förstått vad hennes häst lider av. Man kan undra hur många fler hästägare som också kan  ha insett samma sak tack vare artikeln. Om inte annat så visar det väl att det finns ett mörkertal vad gäller förekomsten av HWSS i Sverige. Och det visar klart att artikeln i Ridsport har en funktion att fylla för spridandet av kunskapen om HWSS.