Mina kära ponnyer börjar så smått komma igång igen efter sin ganska långa, ofrivilliga vila. Till min glädje har också Myristica, även kallad Myran, som jag inte vill rida själv då hon är liten som en myra, blivit riden några gånger av en lite lättare ryttare, grannen Emilia (som för övrigt är mycket nöjd med henne!). Det har fått mig att fatta beslutet att även klippa Myran i år. Så nu går det 4 täckta hästar i hagen. Rekord!

Känner mig rätt ambitiös som vill försöka hålla igång så många ponnyer, nästan på egen hand som det ser ut just nu. Återstår förstås att se i vilken mån jag klarar av att leva upp till ambitionerna, och där kommer givetvis väder och vind också att ha en ganska stor betydelse.

Pottan verkar ha saknat ridningen. Hon tycks ha hur mycket energi och ork som helst, och lite energi har förstås också gått åt till att överreagera på sådant i miljön som har förändrats sedan sist. Det har grävts en del efter vägarna och nya elinstallationer har kommit till, och sånt kan ju vara väldigt farligt... Men för det mesta är det full fart framåt som gäller, åtminstone om Pottan får bestämma själv. De yngre förmågorna verkar behöva lite mer tid på sig för att hitta formen igen, men de ska väl förhoppningsvis komma de med.