Kanske kan man börja ana våren, åtminstone dagtid. Har tagit mig i kragen och ridit flera dagar i rad, efter att all sån aktivitet närmast legat i dvala en lång period. Än så länge kan jag bara rida på vägar, i paddock och på ridvall ligger snö och is fortfarande tjock, och när det väl har smält undan kommer det antagligen att vara ordentligt blött ett bra tag.

Idag blev det en sväng på Pottan för andra gången den här veckan. Och det mest positiva var att känna att allt sitter så bra sedan hon var igång ordentligt. Visst är det mycket som måste byggas upp och finslipas, men det känns så tydligt att vi har en grund att utgå ifrån och jobba vidare med.

Dagens tur gav en känsla som  påminde mig om upplevelser jag haft några gånger med tidigare trotjänare, som jag suttit upp på efter långa uppehåll, och det har fungerat oväntat bra direkt. Det har varit så att jag insett att jag inte fattat hur mycket jag saknat ridningen förrän jag väl suttit på hästen igen och det bara har fungerat perfekt direkt. Senast var det nog när jag fick ett infall och lade sadel på Ballerina, då 29 år gammal, som inte ridits på flera år. Hon hittade formen direkt och bara flöööt sidvärts i skänkelvikningarna i trav!

Riktigt där är inte Pottan ännu. Men idag fick jag ändå en känning av att hon kan vara på god väg ditåt. Och bara det känns häftigt nog!

Bara så synd att det ska verka så omöjligt att hitta en lämplig medryttare som skulle vilja dela min glädje över denna härliga häst som jag tror har så mycket att ge. Någon som skulle kunna komplettera mig där jag själv är begränsad och inte kan utnyttja eller understödja Pottan fullt ut. Pottan borde vara rena drömmen för en lite duktigare ryttare med ambitioner. En häst med motor, gång och känslighet. Men som förstås också ställer en del krav på sin ryttare, hon har förvisso sina idéer och ibland en stark vilja, är åtminstone i dagsläget ingen barnhäst.

Efter dagens lilla tur släpptes Pottan till kompisarna i hagen i den härliga vårsolen, utan täcke. Där lade hon sig i skiten flera gånger och såg till att klia kroppen ordentligt. Men det är henne väl förunnat, efter en hel vinter med täcke både ute och inne. Jag får väl ta mig den extra tiden att borsta av skitiga hästar ibland, inte minst om det hjälper dem lite extra att bli av med en del av all vinterpäls som släpper för fullt just nu.