Nyheten vi väntat på i flera år har äntligen nått oss! Mutationen som orsakar HWSS är nu lokaliserad. Nu återstår bara formaliteter som patentering innan det kommersiella testet är ett faktum!

 

Dags att korka upp champagnen med andra ord. Förra gången jag sa så var för drygt 2 år sedan. Då hade forskarna på ganska kort tid efter att blodprover från drabbade ponnyer med föräldrar och syskon börjat analyseras, kunnat konstatera vad flera av oss med erfarenhet av problemet redan varit övertygade om, nämligen att HWSS med säkerhet är ärftligt betingat. Att det sedan hunnit gå mer än 2 år sedan det första genombrottet gjordes visar en del av forskningens villkor. Det krävs minutiöst arbete där inget får lämnas åt slumpen och en stor del av tiden har också gått åt till att köa för tillgång till den avancerade utrustning som används för att analysera forskningsresultaten.

 

Även om upprinnelsen till allt det här är trist, i form av ett antal drabbade ponnyer som många gånger haft så svåra hovproblem att det slutat med avlivning och tragik för såväl djur som involverade människor så känns det, när vi äntligen har kommit så här långt, verkligt stort att på nära håll fått följa kampen för att lösa gåtan HWSS. För något av en kamp har det varit, där Connemara Pony Research Group och dess medlemmar fått utstå mycket spott och spe från diverse besserwissers i avelskretsarna, som ifrågasatt, säkert många gånger mot eget bättre vetande, vad gruppen höll på med. Och tyvärr verkar det ju som många i avelssammanhang "tunga" namn fortfarande vägrar ta till sig belagda fakta.

 

HWSS är helt klart främsta orsak till att jag, givetvis delvis självförvållat, känner att jag stötts ut ur kretsarna kring SCS. Jag har vägrat att kompromissa när det varit stört omöjligt att få till stånd diskussioner om sånt som allvarliga genetiska defekter. Visst har jag fått betala ett pris för det, men hellre än att vara en konflikträdd ja-sägare som inte vågar riskera att  förstöra "den goda stämningen" betalar jag det priset. Jag känner i alla fall att jag har ett rent samvete och kan sova gott om nätterna..

 

Läs även om denna nyhet hos connemara.nu

Nillsson (Corylus) har blivit stor. Så stor att han nu flyttat hemifrån efter att ha varit "mambo" hittills i sitt 7-åriga liv.

 

Idag gick alltså flyttlasset hem till Ida, som ska vara hans fodervärd en tid. Ida var ju här och provade honom för ett par veckor sedan. Det har kommit en rapport om att den ca 4 mil långa resan gått bra och han har bekantat sig med sitt nya stall och gjort en tur där han fått se sig om i omgivningarna.

 

Nu hoppas vi att han ska utvecklas hos Ida, och så småningom komma ut på tävlingsbanorna. Och vidare förhoppningsvis hitta en ny ägare. Hur det går den närmaste tiden hoppas jag kunna läsa i Idas blogg.

 

Här är tillfället ingen av alla de som är lyckliga nog att befinna sig på plats i Clifden under show-veckan i augusti bör missa: En föreläsning om HWSS arrangerad av Connemara Pony Research Group. Föreläsare är ingen mindre än Carrie Finno, i sällskap med Ray Knightley, hovslagare med erfarenhet av att försöka behandla HWSS-fall. Carrie Finno är en av forskarna i teamet vid UC Davis i Californien, som tagit fram de vetenskapliga bevisen för att HWSS verkligen är en ärftlig defekt. En slutsats som jag själv, i likhet med flera andra, dragit långt tidigare samtidigt som det varit omöjligt att kunna diskutera saken eftersom man ofelbart avfärdats med argunentet "det finns inga vetenskapliga bevis", eller också har man helt enkelt inte alls blivit trodd. Och märkligt nog verkar fortfarande inställningen att HWSS inte existerar frodas inom breda och framförallt tongivande skikt av Connemarauppfödare, åtninstone på Irland. Det ska bli mycket intressant och spännande att se vad resultatet av denna happening i rasens Mecka kommer att bli.

 

Läs mer i HWSS-bloggen. Även connemara.nu har ett inlägg om det här evenemanget.

Ja inte idag, nu har det ju redan hunnit bli tisdag. Men i lördags kom Stina ut till oss och hade med sig Ida, som är intresserad av att låna foderhäst. Alla ponnyer vädrades och om allt går som vi tänkt oss kommer Nillson (Corylus) snart att flytta till Ida, med planerna inställda på träning och förhoppningsvis tävlingsdebut.

 

Ida är en mycket duktig ryttare som framför allt är inriktad mot dressyr. Och NIllsson verkar vara en ponny som, när han väljer att inte visa sin tjuriga sida, har lätt för sig, är mycket ridbar, stadig och taktmässig trots att han till utseendet påminner en del om en liten tjock köttbulle :D.

 

Nedan en liten bildsvit frän lördagens övningar: