Apropå inlägget om telefonterror här om sistens, så hettade det verkligen till i fredags eftermiddag. Sambon, som legojobbade utomhus, något han ofta gör, blev upprimgd på mobilen och kunde i den allmänna röran inte uppfatta varifrån samtalet kom. Han svarade ifall det skulle vara något viktigt, och då han snabbt kunde konstatera att det var en telefonförsäljare av något slag meddelade han bara "jag är inte intresserad" varpå han tryckte bort samtalet. Det följdes inom den närmaste halvtimmen av ytterligare 2 uppringningar från samma nummerserie, vilka dock inte besvarades. Därefter kom ett sms, där sambon gratulerades till ett fantastiskt köp och de 6 balarna med toapapper skulle levereras som överenskommet mot faktura på 3000:- exkl moms.

En stor del av min helg gick åt till att försöka avstyra eländet. Sambons intresse för så banala prylar som mobiltelefoner är obefintligt. Det är först på senare tid han lärt sig att över huvud taget öppna och läsa ett sms (vilket väl ändå var tur nu) och att han själv skulle kunna skriva ett kan man bara glömma. Jag är inte heller någon inbiten sms-are, även om jag klarar av det förutsatt att mobilen är försedd med synhjälpmedel, vilket inte är fallet med sambons mobil. Lösningen för att besvara detta sms, och därmed förneka att något avtal skulle ha ingåtts, fick bli att jag försåg sambon med ett manus, som vi fick be en granne skriva in och skicka. Vad vore livet utan alla eviga improvisationer? Och möjligheten att få hjälp av t ex sina grannar?

Den efterföljande måndagen satte terrorn från företaget ifråga igång igen, vilket förde med sig att sambon till slut stängde av mobilen. Och det förde i sin tur med sig att JAG inte lyckades få tag i honom när jag behövde det.

Just nu lutar det starkt åt att fimpa befintligt mobilnummer som är väl inarbetat sedan ca 17 år, och skaffa ett nytt nummer som inte kommer att registreras. Med allt vad det innebär av krångel att sprida det nya numret till allt och alla som man trots allt vill ska känna till det.

Samtidigt som vi bävar för att komma hem och hitta ett berg av dasspapper som ställts av utanför dörren, utan att vi haft någon chans att avstyra det hela. För ingen ska inbilla sig att "kunden har alltid rätt" är valspråket hos de här oseriösa lurendrejarna. Det vittnar otaliga träffar vid googlande på företagets namn om, med vittnesmål från andra som blivit blåsta.