Leksak och nyttopryl - 9 maj

Sent om sider har även jag blivit iPhone-användare. Den direkta orsaken var att min 4 år gamla Nokia med operativsystemet Symbian, börjat ge upp. Den lever sitt eget liv, när den inte väljer att "dö" tillfälligt, utan att först meddela sig till mig och utan att det beror på låg batterinivå.

 

Symbian finns/fanns i ett fåtal mobiltelefoner, främst (kanske enbart?) Nokia, och är en förutsättning för skärmläsaren Talks, som är ett måste för mig som inte kan se displayen särskilt bra. Redan då jag skaffade min gamla mobil verkade Symbian-telefonerna vara på utgående för att även bland blindstyren alltmer ersättas av smartphones och då framför allt iPhone, som i likhet med andra Apple-produkter har skärmläsaren VoiceOver med som standardprogram.

 

I flera år har jag nu känt till att många synskadade och helt blinda personer använder iPhone och är jättenöjda med den. Men har själv dragit mig i det längsta för att skaffa mig en. Orsaken är inte ointresse eller teknikrädsla, på ett sätt har jag verkligen varit sugen, och jag har bevistat ett antal träffar eller kurser i iPhone-användning för synskadade. Det har snarare handlat om ett kanske något barnsligt och obstinat protesterande mot de dåliga internetlösningar som stått till buds för min del, och där ingen utveckling verkar vara att vänta. Det enda alternativ jag har hemma är fast uppkoppling med den allra långsammaste ADSL-hastigheten, och för det får jag ge över 200:- per månad. Och att jag därtill skulle betala ytterligare en rundlig månadsavgift för internet i mobiltelefon, som dessutom antagligen inte heller skulle fungera särskilt bra på hemmaplan i alla fall, kändes bara FÖR mycket. Visst, man behöver inte koppla upp en smartphone mot webben och betala för det om man inte vill, men samtidigt är det ju trots allt det som är mycket av vitsen med den. Jag har alltså hårdnackat hållit fast vid min Nokia. Fram tills nu.

 

 

Min iPhone till höger. Sambons nya seniornalle fick också komma med på bild.

 

Att komma igång med en iPhone samtidigt som man inte ser har inte varit det enklaste. Bara att få igång VoiceOver tog sin lilla tid. Vilt googlande letade jag efter lösningen på hur jag skulle få igång det programmet, bara för att konstatera att de träffar jag fick handlade om det rakt motsatta, typ "jag har råkat få igång VoiceOver, hur stänger jag av det?". Och hade jag inte haft alla översvallande omdömen från så många andra blindstyren, så hade jag slängt saken i väggen för länge sen i ren frustration. För min del har jag plockat lite här och där av diverse resurser, som en redan van användare, syncentralens personal och diverse resurser på internet, bl a www.tbteknik.se .

 

Med tiden har jag dock kommit igång och blir alltmer kompis med min nya leksak och nyttopryl. Det finns hur mycket som helst att lära sig, men det är bara att köra hårt. Man kan lägga ner hur mycket tid som helst på det. Jag tar ett steg i taget.

 

Det mesta med prylen känns bra och positivt så här långt. Vad jag upplever som negativt är det faktum att den verkar vara beroende av att köras mot iTunes då man kopplar den till datorn. Är inte helt begeistrad över iTunes, som för mig ter sig stelbent och begränsande i många avseenden, ungefär som jag även tycker att Facebook är. Därtill har jag, trots ihärdiga försök, inte fått iTunes att fungera på "jobbdatorn".

 

Det andra negativa handlar egentligen inte om telefonen utan om abonnemanget. Jag har använt den nya mobilen parallellt med den gamla, eftersom jag till att börja med inte visste hur om den nya skulle fungera för mig. Helt rätt resonerat visade det sig, om jag ville vara tillgänglig för omvärlden och vice versa. Men det innebar att jag började med ett kontantkortsabonnemang där jag satte in 300:-, efter att ha försäkrat mig om att dessa pengar senare kunde överföras till annan abonnemangsform. Jo pyttsan, kunde jag konstatera då jag ville ändra till den form som hos Telia kostar 99:-/månad. Jag fick inte dra månadsavgiften från de pengar som redan fanns på plats, utan dessa fick jag ha som pott för ev "överskriden" månadsavgift. Och eftersom jag fortfarande har mer än 200:- kvar av refill-beloppet, så får bytet av abonnemang vänta tills potten reducerats betydligt. Det innebär att jag inte heller kopplar upp mig mot internet på den tiden (för en kostnad av 9 kr/dag) utan tills vidare nöjer mig med det Wi-Fi-nät jag har tillgång till på dagis. Snålt värre kan tyckas. Men vill ingen ge mig ett anständigt lönejobb så gäller det att hålla i pengarna och prioritera det som inte kan avvaras. Och dit hör internet i mobilen, när man redan har det i en stationär dator.

 

Fördelarna med prylen överväger dock stort. Och lär jag mig att använda min egen iPhone så kan jag ju sedan använda vilken iPhone som helst. Skulle jag av någon anledning stå utan eller bli av med den jag har är det ingen jättestor apparat att snabbt komma igång med en annan, egen ny eller tillfälligt lånad, vilket var dilemmat när man var helt utlämnad till och beroende av min gamla Symbian/Talks-telefon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback