Hur svårt kan det va?? - 27 september

Det har hänt mycket kring HWSD på sistone. På facebookgruppen är diskussionerna livliga och många lägger ut provsvar för sina testade ponnyer. Visst kan man väl gissa att många av dem som fått resultatet att deras ponnyer, och i synnerhet hingstar är fria från anlaget, gärna går ut med dessa uppgifter offentligt. och att därmed andelen anlagsfria ponnyer är överrepresenterade. Men samtidigt har också ett antal anlagsbärare redovisats och till och med ett par exempel på dubbla anlagsbärare.

 

CPRG har på sin blogg gjort en sida där testresultat från hela världen sammanställs. Det är helt frivilligt att lämna uppgifter om sina ponnyers resultat dit, och sidan uppdateras allteftersom nya resultat kommer in.

 

Lägg särskilt märke till dessa rader i sidans budskap, som står att läsa högst upp, och som jag har översatt här:

 

"Kom ihåg att en ponnys värde inte ändras som följd av en enda gen!!

Ta inte för givet att om en ponny testats N/N (Icke bärare) kan man dra slutsatsen att även ponnyns hel- och halvsyskon är fria från anlaget. Det enda säkra sättet att få reda på en given ponnys HWSD-status är att låta testa den!"

 

Connemara.nu redovisar i inlägget En syn på saken ett referat från Clifden-presentationen, skrivet av en veterinär som fanns på plats där.

 

Etablissemanget har också börjat reagera. ICCPS:s nya, tillika svenska ordförande har distribuerat ett brev till medlemsorganisationerna världen runt. Ett brev som fått många i ämnet engagerade människor att reagera kraftigt. Så kraftigt att brevet har lagts ut på CPRGs facebookgrupp med uppmaningen till folk att ställa frågor till avsändaren. Brevet kommenteras även av connemara.nu i inlägget Diktat från ICCPS.

 

I brevet framförs den defensiva hållning vi alltför väl känner igen från SCS-sammanhang. Forskningsresultaten anses inte bevisade innan de slutgiltigt publicerats och det trots att testet är färdigt och ute på marknaden. Med hänvisning till ICCPSs egen "veterinary expertise" uppmanas till försiktighet med hänvisning till att forskningen inte anses fullt bevisad och alltså skulle kunna vara felaktig. Brevets författare, ICCPSs ordförande, har getts möjlighet att förklara sig på facebooksidan. Hennes svar går ut på att hon har lyft frågan i ICCPS och hon meddelar också att hon själv är veterinär med djurskyddsfrågor på agendan. Så mycket mer har inte redovisats från det hållet då jag skriver det här. Däremot har ICCPS-ordföranden fått rejäla reaktioner med svar på tal från i frågan väl insatta personer, som i likhet med den stora majoriteten aktiva på forumet är klart indignerade över brevets budskap. Uppfödare på södra halvklotet har också särskilt reagerat på rekommendationen att ligga lågt. Där har ju betäckningssäsongen tagit sin början nu, och det finns all anledning att snabbt få reda på avelsdjurens HWSD-status.

 

Man får känslan att ICCPS-ordföranden verkligen hamnat i getingboet i och med att det här brevet offentliggjorts. Hittills har vi inte sett till några tecken på att den välkända "lokala" supporterklubben skyndat till hennes försvar, som ofelbart skulle skett på inhemska sociala media. Kanske är läget ett annat med världen som spelplan, och man vågar inte sticka ut näsan på samma sätt utanför den egna trygga ankdammen, där alla med en åsikt som skiljer sig från den SCS förespråkar ses som lovligt byte att misshandla verbalt i det oändliga?

 

Varför reagerar man på det här viset? Vad är det man är så rädd för? Skulle jag försöka mig på att gissa, så ser jag två olika svar. Det ena handlar om okunskap och ovilja att ta till sig och lära sig nya rön. Istället tenderar man att uppleva hot och spöken som inte finns. I det andra fallet handlar det om rädslan att tappa ansiktet. Man är medveten om att man sett problemet hos egna hästar i många år, men det är inget man någonsin har velat kännas vid, åtminstone inte utåt. Inför hotet att bli avslöjad som "oseriös" fortsätter man att förneka fakta trots att det blivit vetenskapligt belagt, i tron att man ska kunna rädda ansiktet och det "goda rykte" man tror sig ha.

 

Mot den bakgrunden är det också förståeligt att man rekommenderar att inte offentliggöra testresultaten för sina ponnyer. "För TÄNK om det skulle visa sig att någon ponny som kan associeras med mig skulle dyka upp som anlagsbärare, eller kanske till och med HWSD-drabbad!"

 

connemara.nu påminner i inlägget Historien upprepar sig om dokumentären "Ett rasrent helvete" som sändes i SVT för något eller några år sedan, och har i inlägget också en länk till programmet. Det handlar om hur genetiska sjukdomar mörkats inom hundaveln, på samma sätt som många upplevt att det varit med hovproblemen i vår ras innan CPRG fick till forskningen. I programmet visas att sjukdomar hos vissa hundraser florerar hos välrenommerade engelska kennlar, av vilka många drivs av högt uppsatta personer i rasklubbarna. I något fall var även en kennelklubbs veterinärexpert involverad som en av dessa uppfödare. Och då "vanligt folk" som köpt dessa hundar drabbades av tragedier var det locket på. För mig är det i alla fall inte svårt att se många paralleller...

 

Det finns i och för sig ingen anledning att offentliggöra enskilda ponnyers identitet, och inget tvång att göra så heller. Vad det handlar om är att hingst- respektive stoägare är ärliga mot varandra då det gäller betäckningar. Å andra sidan kan ingen förbjuda en ägare att öppet redovisa sin ponnys testresultat. HWSD är en realitet. Det handlar inte om att en anlagsbärare skulle vara av sämre kvalitet än en fritestad ponny. Att ha en (eller flera) anlagsbärare är inget skamligt, åtminstone inte så länge som man inte håller tyst om det i de lägen man måste vara öppen, nämligen om hästen är i avel.

 

Den mutation som orsakar HWSD är identifierad och varje ponnys bärarstatus fastställs numera enkelt. Vi har det verktyg vi behöver för att vara garanterade att inga fler föl med HWSD ska behöva födas. I många år har vi i connemara-aveln försökt undvika att få BEC-färgade föl, en färg som till och med på, som jag ser det, märkliga grunder, var förbjuden i många år. I svenska hingslistor praktiseras sedan länge att hingstarnas bärarstatus vad gäller BEC-genen redovisas för att ge stoägarna vägledning vid val av hingst. Inget vore väl självklarare än att HWSD-status i framtiden redovisas på samma sätt. För återigen, det är ingen SKAM att ha en anlagsbärare, och den är inte mindre värd än en fritestad ponny med i övrigt likvärdiga egenskaper.

 

Som väldigt många enskilda personer redan har klart för sig handlar det om EN enkel och självklar gyllene regel att praktisera:

En anlagsbärare får bara paras med en fritestad ponny! 

Lätt som en plätt, och bara för rasföreningarna att inlemma i sina regelverk. Och i praktiken gäller den regeln redan i Sverige i och med vår djurskyddslagstiftning.

 

Så, ICCPS, SCS, CPBS och alla andra connemara-avelsföreningar i världen, det är bara att skrida till verket! Hur svårt kan det va??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback