Randi Katt till minne - 19 december

Vi har blivit en katt fattigare sedan Randan fick somna in för ett par veckor sedan.

 

Randi Kattun af Asketorp kom till oss för drygt 12 år sedan tillsammans med sin kullsyster Rut. Jag hade träffat på dem under ute-uppdrag på mitt dåvarande jobb, och de ingick i en kull på totalt 6 kattungar. Visserligen var de säkert 3 - 4 månader första gången jag såg dem, men även då stora för sin ålder, storleksmässigt kunde de mycket väl ha varit vuxna katter. De fortsatte att växa och blev riktiga mastodontkatter, åtminstone Randi som fick leva och bli en vuxen katt. För tyvärr försvann lilla Rutan innan hon hunnit bli 1 år ens. Gissningsvis blev hon tagen av något rovdjur eftersom hennes försvinnande var mystiskt och av allt att döma skedde inom ett par timmar en tidig morgon i april.

 

Randan och Rutan var mycket lika varandra, det enda som skilde dem åt i utseendet var att Randi var väldigt väldigt strimmig tigré utan något vitt på kroppen, medan Rutan var tabbytecknad och hade en liten vit fläck på strupen. De hade en anmärkningsvärt kort, slät och glänsande päls och det låg nära till hands att de fått heta Silke och Sammet eller Velvet och Silk, men dessa namn godkändes inte av tonårssonen. Alltså blev det Randi och Rut.

 
"Askungarna" Rut och Randi Kattun af Asketorp, någon gång kring årsskiftet 2002-2003

 

De var lite olika temperamentsmässigt, Rutan var social och tillgiven, medan Randan åtninstone till att börja med var lite mer reserverad. Hon fortsatte att tendera att hålla sig lite på sin kant, men då var det nog i minst lika hög grad de andra katterna hon ville ha ett avstånd till som till oss tvåbenta. Randan föredrog att leva utomhus större delen av sitt liv, även om hon inte lämnade gården i större utsträckniing än de andra katterna. Hon verkade vara en duktig råttfångare. Vintertid då det var kallt kunde hon söka sig inomhus lite mer, men såg gärna till att hon hade något avskilt ställe där hon fick ligga ifred. Källaren kunde vara en sådan plats.

 

De senaste åren fick Randan lite svårt att hålla vikten och vi försökte mata på henne så mycket som möjligt. I och med hennes vana att hålla sig på sin kant och utomhus fick vi flörta lite extra med henne för att hon skulle komma in och bli serverad, men även det blev en vana så småningom, och hon sökte sig mot slutet själv in för att bli trakteras flera gånger per dag.

 

 

 
 
 
Randan tidig juni-morgon i år, på väg ner från sitt tillåll på höskullen och till en väntande frukost.
 

 

För ett par veckor sedan blev hon så akut dålig och jag valde att inte jobba på att hon skulle bli äldre en sina dryga 13 år.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback