Som redan nämnts i tidigare inlägg kommer ännu ett informationsmöte om HWSD att hållas i Clifden, den här gången sista helgen den här månaden.

Föreläsare blir Kate Murray, veterinär samt Sheila Ramsay från CPRG. Nytt för dagen är att man nu avser att försöka streama mötet direkt över internet, så att fler ska ges möjlighet att följa det, och det oavsett var i världen man befinner sig.

Den som vill följa mötet, och det kan man göra via pc, mac eller smartphone, kontaktar i förväg CPRG via e-post, så får man den information som behövs. CPRGs e-postadress är:

connemara.pony.research.group(@)gmail.com

Ta bort parentestecknen som omger @.

Tid för mötet blir lördag 28 mars kl 15.46 centraleuropeisk (och således även svensk) tid (mötet startar i Clifden 3pm lokal tid).

Själv tänker jag inte gå miste om den här möjligheten, sen får jag väl se om tekniken håller vad den lovar.

Information om mötet hittas även i detta inlägg på CPRG-bloggen samt HWSD-gruppen på facebook.

I väntan på Clifdenmötet finns möjlighet för såväl "den som följer HWSD-forskningen med intresse" som alla andra att studera innehållet bakom den länk som connemara.nu bjuder på i inlägget Där sitter det!

Det är lite mer jag skulle vilja ventilera angående hur HWSD-frågan har hanterats i cyberspace på sistone. För att inte göra inläggen alltför långa (vilket de gärna blir i vilket fall) så delar jag upp det lite.

På Facebook har det stormat ordentligt efter att ett brev från franska föreningens styrelse gått ut till medlemmarna. I brevet uttrycker man visserligen att man finner forskningsrönen om HWSD "intressanta" men manar ändå sina medlemmar till "försiktighet". Man fäster stor vikt vid att den slutliga formella publiceringen ännu inte är klar och antyder att testet, som således lanserats på öppna marknaden i förtid utnyttjas i "kommersiellt vinstsyfte av ett amerikanskt laboratorium". Vidare befarar man att frågan kommer att fläcka ner ryktet för rasen och vissa av rasens blodslinjer. Man ifrågasätter att HWSD förknippas med connemaran som enda ras, och ger uttryck för att det inte finns skäl att ta problemet på allvar pga att inte andra raser uppges kunna vara drabbade.

Det är lätt att i budskapet känna igen många av de argument "förnekarna" har använt sig av redan tidigare. Visst kan man rent objektivt se problem i att att testet lanserats innan den slutliga artikeln kommit på pränt. Men rent praktiskt så hade UC Davis bevisen på att HWSD är genetiskt betingat redan i januari 2012 (vilket jag också skrev om då, i inlägget Nästan som julafton). Trots det har grupperingar i connemarakretsar i olika länder fortsatt att konsekvent hävda att inga bevis finns, alternativt varit helt tysta. Och av någon anledning tycks det vara huvudsakligen de som man haft goda skäl att anta redan hade egna erfarenheter av problemet som intagit den hållningen.

Att misstänkliggöra forskningen av den anledning att problemet uppges vara relaterat till just connemaran som ras ser jag som helt irrelevant. Jag skulle själv inte bli förvånad om problemet skulle visa sig förekomma i andra raser, snarare tvärtom. Men i nuläget har forskningen inte hittat mutationen hos någon av det hästar med HWSD-liknande symtom men av annan ras, som undersökts. Därför betraktas problemet för närvarande som begränsat till just connemaran.

Tack vare att testet redan finns tillgängligt ges uppfödarna redan nu möjligheten att avla på ett HWSD-säkert sätt, istället för att chansa med risk för mindre trevliga "överraskningar" alternativt att avstå från avel för att vara på den säkra sidan. Det borde folk, även makthavarna i föreningstopparna uppskatta, vara tacksamma över och låta sina medlemmar ta del av informationen i en positiv anda!

Vad gäller forskningens "trovärdighet" så kan man givetvis inte utesluta att det hela skulle kunna falla på målsnöret, men mot bakgrund av de fakta vi i nuläget trots allt har borde den risken kunna bedömas vara liten. Och om det trots allt skulle hända, vilken skada är skedd? En sådan miss skulle slå tillbaka på forskarlaget vid UC Davis, som i sammanhanget har sitt rykte och goda namn att vara rädda om, knappast på Connemara-samfundet. Och hur kan man mena att en analyskostnad på 40 USD per häst handlar om att sko sig kommersiellt?

Som motvikt till det franska brevet skulle jag vilja redovisa några av de kommentarer som gjorts i HWSD-gruppen på facebook:

"One more thing regarding the "test" being available before all the papers for the research being published... I pesonally think this is wonderful as papers take forever to be approved... and if we needed to wait for this there would have been quite a delay and another breeding season lost! I think it speaks volumes on the confidence that UC Davis has in this particular research! It may not be standard practice, but as Dr Carrie Finno said in her presentation in California in October 2012, there was no doubt whatsoever that there was a mutation nor was there any doubt this was a recessive disease... The graph of the SNP Array results showed the mutation (December of 2011)... it was literally the "Tower of Pisa"! So there has been scientific proof for quite a length of time now".

Ett annat citat från samma tråd, som jag finner mycket träffande och tänkvärt är:

"It is those breeders who hide the HWSD from potential clients, and pretend it does not exist, that will ruin the reputation of the breed!"

Man skulle kanske kunna tycka att det inte längre spelar någon roll att vissa personer fortfarande väljer att inte ta HWSD på allvar. Fenomenet har nu diskuterats öppet så länge så att den stora offentligheten trots allt nu bör ha kunskap om de fakta som finns, och att folk således själva skulle kunna välja hur de vill ställa sig i frågan. Men i facebook-diskussionerna ges belägg för att så inte alltid är fallet. En person hemmahörande i Storbrittannien berättade att hon delat ut CPRGs informationsblad och en connemaraägare hade då, efter att ha tagit emot bladet, insett att hennes ponny är HWSD-drabbad. Något ägaren fram tills dess inte haft en aning om. Storbrittannien (kanske med undantag för Nordirland) är ett av de länder där avelsföreningen verkat mycket ovillig att reagera/agera utåt. Och BCPS är ju inte heller den enda förening som varit väldigt tyst eller defensiv. Jag kan bara tycka att det är både tragiskt och onödigt att det fortfarande säkerligen finns connemaraägare som inte har en aning om att de har en eller kanske flera HWSD-ponnyer. Eller att de har anlagsbärare som skulle kunna konstateras genom ett enkelt test, som ger möjligheten för ägaren att avla på ett säkert sätt.

På CPRG-bloggen slår det senaste inlägget ett slag för den kommande föreläsningen i Clifden, som kommer att gå av stapeln den 28 mars, alltså om drygt 2 veckor. Det ska bli spännande att se om uppslutningen blir större den här gången än senast i augusti.

Diskussionerna om HWSD fortsätter i olika sociala media på internet. I tråden Mer om HWSD - ett vidgat perspektiv? på connemaraponny.ifokus oroar sig vissa personer för att kännedomen om HWSD skulle innebära att uppfödare i fortsättningen skulle undvika att andvända sig av anlagsbärare i sin avel, enbart av den anledningen att de är anlagsbärare. Att bra hingstar skulle förlora i popularitet eller kanske till och med "bannlysas"/inte godkännas enbart pga sin bärarstatus.

För mig känns det ganska deprimerande att läsa sådana farhågor, för det visar att man inte alls tagit till sig den information som funnits tillgänglig i flera år för den som velat se den. Från CPRGs håll har det t ex hela tiden framhållits att inga anlagsbärare ska tas ur avel pga denna enda gen! Tvärtom är det viktigt att fortsätta arbeta för en så bred genpool som möjligt. Att slentrianmässigt utesluta anlagsbärare ur aveln kommer bara att resultera i att genpoolen begränsas ytterligare och en ökad risk för att andra skadliga mutationer kommer upp till ytan. Som jag ser det sparkar skribenterna som oroar sig i ovanstående forum in redan öppna dörrar. Hade man lagt ner lite mer energi på att sätta sig in i den information som funnits sedan år tillbaka på t ex CPRG-bloggen eller HWSD-gruppen på facebook, så hade man insett att det inte finns någon anledning till oro av det slag som nu ges uttryck för på ifokus.

Jag bevistade visserligen inte den informationsträff som CPRG höll i Clifden i höstas, men jag är övertygad om att budskapet var detsamma där. Och jag är övertygad om att samma budskap kommer att gälla på den föreläsning som ges senare den här månaden i Clifden. På CPRGs sida för frivilligt offentliggjorda testresultat kan man också läsa följande, vilket jag redan citerat i ett tidigare inlägg här i bloggen:

Remember a pony does not change its value on the basis of one gene!!

Inte heller jag själv har någonsin antytt att anlagsbärare skulle vara mindre värda eller skulle tas ur avel alternativt användas restriktivt bara pga denna enda gen! Tvärtom ser jag ingen som helst anledning att diskriminera anlagsbärare i avelssammanhang. Vad det handlar om är enbart att undvika att nya föl föds med HWSD! Och för det finns det en enda enkel regel: En anlagsbärare får bara paras med en fritestad ponny!

I nuläget vet vi inte hur stor andel anlagsbärare vi har inom rasen totalt sett, men det kan vara rimligt att anta att siffran ligger på 15 - 25%. En inte försumbar andel men trots allt en minoritet. Tvingas jag pga att mitt sto är anlagsbärare att välja bort mitt förstahandsval bland hingstar för att även det råkar vara en anlagsbärare, så återstår rimligtvis ganska många fler hingstar som är möjliga att välja. Och är mitt sto fritestat så ser jag ingen som helst anledning att välja bort en anlagsbärande hingst om den är mitt förstahandsval. För många framsynta och insatta uppfödare är det här självklara fakta och inte på något vis laddat.

Ett exempel skulle kunna vara Ard Celtic Art, som verkade i USA. En hingst som framgångsrikt matchades till en utmärkt brukshäst. Det visade sig dock, genom att flera av hans avkommor hade HWSD, att Art själv var anlagsbärare. Det blev förstås en chock för hans ägare, som fram tills dess förmodligen inte ens känt till att HWSD existerar. Ägaren tog dock snart det mogna beslutet att fram tills att möjligheten att testa bärarstatus utvecklats, endast upplåta hingsten för ston av annan ras än connemara. Många stoägare bedyrade att bara de kunde konstatera att deras ston var anlagsfria så såg de fram emot att använda sig av Art. Nu grep tyvärr ödet in och hingsten dog i förtid för något år sedan. Men hade han funnits kvar är min tro att framsynta connemarauppfödare nu hade stått i kö med sina fritestade ston.

CPRG ser det uttryckligen som en av sina uppgifter att informera och utbilda uppfödare och avelsföreningar om problemet. Men är man inte beredd att ta till sig den information som finns tillgänglig, utan föredrar att förlita sig på vad element som hela tiden betett sig som om de helst sett att problemet aldrig hade blivit känt i vidare kretsar väljer att förmedla, så finns nog risken att man kan komma att forsätta "sparka in öppna dörrar".