Det är lite mer jag skulle vilja ventilera angående hur HWSD-frågan har hanterats i cyberspace på sistone. För att inte göra inläggen alltför långa (vilket de gärna blir i vilket fall) så delar jag upp det lite.

På Facebook har det stormat ordentligt efter att ett brev från franska föreningens styrelse gått ut till medlemmarna. I brevet uttrycker man visserligen att man finner forskningsrönen om HWSD "intressanta" men manar ändå sina medlemmar till "försiktighet". Man fäster stor vikt vid att den slutliga formella publiceringen ännu inte är klar och antyder att testet, som således lanserats på öppna marknaden i förtid utnyttjas i "kommersiellt vinstsyfte av ett amerikanskt laboratorium". Vidare befarar man att frågan kommer att fläcka ner ryktet för rasen och vissa av rasens blodslinjer. Man ifrågasätter att HWSD förknippas med connemaran som enda ras, och ger uttryck för att det inte finns skäl att ta problemet på allvar pga att inte andra raser uppges kunna vara drabbade.

Det är lätt att i budskapet känna igen många av de argument "förnekarna" har använt sig av redan tidigare. Visst kan man rent objektivt se problem i att att testet lanserats innan den slutliga artikeln kommit på pränt. Men rent praktiskt så hade UC Davis bevisen på att HWSD är genetiskt betingat redan i januari 2012 (vilket jag också skrev om då, i inlägget Nästan som julafton). Trots det har grupperingar i connemarakretsar i olika länder fortsatt att konsekvent hävda att inga bevis finns, alternativt varit helt tysta. Och av någon anledning tycks det vara huvudsakligen de som man haft goda skäl att anta redan hade egna erfarenheter av problemet som intagit den hållningen.

Att misstänkliggöra forskningen av den anledning att problemet uppges vara relaterat till just connemaran som ras ser jag som helt irrelevant. Jag skulle själv inte bli förvånad om problemet skulle visa sig förekomma i andra raser, snarare tvärtom. Men i nuläget har forskningen inte hittat mutationen hos någon av det hästar med HWSD-liknande symtom men av annan ras, som undersökts. Därför betraktas problemet för närvarande som begränsat till just connemaran.

Tack vare att testet redan finns tillgängligt ges uppfödarna redan nu möjligheten att avla på ett HWSD-säkert sätt, istället för att chansa med risk för mindre trevliga "överraskningar" alternativt att avstå från avel för att vara på den säkra sidan. Det borde folk, även makthavarna i föreningstopparna uppskatta, vara tacksamma över och låta sina medlemmar ta del av informationen i en positiv anda!

Vad gäller forskningens "trovärdighet" så kan man givetvis inte utesluta att det hela skulle kunna falla på målsnöret, men mot bakgrund av de fakta vi i nuläget trots allt har borde den risken kunna bedömas vara liten. Och om det trots allt skulle hända, vilken skada är skedd? En sådan miss skulle slå tillbaka på forskarlaget vid UC Davis, som i sammanhanget har sitt rykte och goda namn att vara rädda om, knappast på Connemara-samfundet. Och hur kan man mena att en analyskostnad på 40 USD per häst handlar om att sko sig kommersiellt?

Som motvikt till det franska brevet skulle jag vilja redovisa några av de kommentarer som gjorts i HWSD-gruppen på facebook:

"One more thing regarding the "test" being available before all the papers for the research being published... I pesonally think this is wonderful as papers take forever to be approved... and if we needed to wait for this there would have been quite a delay and another breeding season lost! I think it speaks volumes on the confidence that UC Davis has in this particular research! It may not be standard practice, but as Dr Carrie Finno said in her presentation in California in October 2012, there was no doubt whatsoever that there was a mutation nor was there any doubt this was a recessive disease... The graph of the SNP Array results showed the mutation (December of 2011)... it was literally the "Tower of Pisa"! So there has been scientific proof for quite a length of time now".

Ett annat citat från samma tråd, som jag finner mycket träffande och tänkvärt är:

"It is those breeders who hide the HWSD from potential clients, and pretend it does not exist, that will ruin the reputation of the breed!"

Man skulle kanske kunna tycka att det inte längre spelar någon roll att vissa personer fortfarande väljer att inte ta HWSD på allvar. Fenomenet har nu diskuterats öppet så länge så att den stora offentligheten trots allt nu bör ha kunskap om de fakta som finns, och att folk således själva skulle kunna välja hur de vill ställa sig i frågan. Men i facebook-diskussionerna ges belägg för att så inte alltid är fallet. En person hemmahörande i Storbrittannien berättade att hon delat ut CPRGs informationsblad och en connemaraägare hade då, efter att ha tagit emot bladet, insett att hennes ponny är HWSD-drabbad. Något ägaren fram tills dess inte haft en aning om. Storbrittannien (kanske med undantag för Nordirland) är ett av de länder där avelsföreningen verkat mycket ovillig att reagera/agera utåt. Och BCPS är ju inte heller den enda förening som varit väldigt tyst eller defensiv. Jag kan bara tycka att det är både tragiskt och onödigt att det fortfarande säkerligen finns connemaraägare som inte har en aning om att de har en eller kanske flera HWSD-ponnyer. Eller att de har anlagsbärare som skulle kunna konstateras genom ett enkelt test, som ger möjligheten för ägaren att avla på ett säkert sätt.

På CPRG-bloggen slår det senaste inlägget ett slag för den kommande föreläsningen i Clifden, som kommer att gå av stapeln den 28 mars, alltså om drygt 2 veckor. Det ska bli spännande att se om uppslutningen blir större den här gången än senast i augusti.