Idag har jag ridit Pottan för tredje gången sedan hon kom hem fråh Fristad i tisdags. Det är så roligt, hon är tuff och cool och absolut inte "menlös" men fungerar ändå bra för en gammal och nästintill blind kärring som jag. Idag blev det en ganska lugn tur i skritt på vägarna och trav på vallarna (hon hade ju velat galoppera, men jag hade bestämt att idag skulle vi ta det lugnt). Vi var väl ute sådär 50 minuter idag.
I förrgår däremot, då var det full fart! Pottan tycker verkligen att det är roligt att springa fort, och för mig kändes det som jag fick uppleva vad jag hoppats fått göra med Pottans äldre syster, som verkat så lovande, men som så tragiskt fått sluta sina dagar vid 3 års ålder pga svår sjukdom. Det känns verkligen som om Pottan har kapacitet, och som hon skulle kunna bli en ny Apollo för mig. Nu, med en ny sadel, hoppas jag att vi ska komma igång på allvar efter sommarens stiltje som väl i hög grad får skyllas på insektsplågan i kombination av avsaknad av fungerande sadel.
Stort tack till Stina, som i perioder tar hand om och matchar min underbara ponny med så gott resultat!