Häst igen - 30 maj

Vill bara nämna att jag faktiskt rider min Potta rätt frekvent, om nu någon trodde något annat. Ibland känns det till och med som det går riktigt bra, inte minst med tanke på de begränsningar jag dras med för egen del och den brist på resurser i form av t ex lämplig plats att träna på, avsaknad av möjlighet att åka iväg någon annanstans osv. Fortfarande är det bara jag som rider henne, ingen lämplig och hugad medryttare har anmält sitt intresse för att komplettera mig och mina brister. Så jag tar mig rätten att vara ganska nöjd med mig själv och min häst.

Internet vimlar annars av lyckade individer som skryter med sina framgångar på tävlingsbanorna och liknande. Det är ingen hejd på hur duktiga och märkvärdiga alla är, och hela tiden ska man överglänsa varandra. Själv spelar jag i en helt annan division, där framgång innebär helt andra saker. Men jag tar mig rätten att vara glad åt MINA obetydliga framsteg - de som ingen annan utan bara jag själv märker av och ser som betydelsefulla.

Och naturligtvis har jag inga som helst (bild)bevis på vad jag håller på med. Så den som vill kan lika gärna hävda att jag skarvar. Men jag har i alla fall försökt åstadkomma något som visar att jag faktiskt sitter på Pottan emellanåt:

Bild utsikt från hästryggen - Pottans hals och öron

Mer häst - 21 maj

Det föll sig så att det blev bilder på ännu en uppsutten 4-åring idag. Stellaria aka "Sparven" har också blivit förevigad med mig ovanpå. Jag känner mig egentligen väl stor och tung för denna lilla lätta ponny, men hon behöver ju komma igång och i brist på bättre alternativ får det bli den här dåliga lösningen.

Sparven är en väldigt snäll häst, om än med lite mer nerv än sin helcoola och närmast bombsäkra mamma. Mamman heter Lofty Caitriona RC 1297 och henne sålde jag, inte utan vemod, då jag bestämt mig för att sluta med aveln. Hon tränades och startade i lätta klasser i dressyr, hopp och fälttävlan under ett par år, och flyttade därefter vidare till Finland förra året.

Bildsvit Sparven rids på vallen


Hästarna - 21 maj

Våren fortskrider. Syrenerna har blommat i någon vecka nu, rekordtidigt? Och gökarna hörs frekvent i alla väderstreck. Det är inte utan att man låter en tanke gå till de andra fåglar som göken ställer till det för genom sitt "parasiterande". Naturen kan vara grym och det finns ingen rättvisa i livet...

Jag sysselsätter mig en hel del med mina hästar. Pottan rids regelbundet, även om det börjar kännas lite enahanda med vägarna som nu blivit stenhårda. Även de yngre förmågorna får sin beskärda del av hantering. Det klottras i träningsdagboken som aldrig tidigare. Och förhoppningsvis kommer någon av dem att få fara på "träningsläger" framöver.

Igår lyckades jag med att få hjälp med kameran, så det äntligen blev lite bildbevis på mina aktiviteter. Bevis på att jag försöker rida fler än bara Pottan. Här är det Corylus som får stå ut med att kånka på mig, och det har han hittills gjort utan större protester.

Bildsvit Corylus rids på vallen



Corylus fyller för övrigt 4 år idag. Det är exakt 4 år sedan den morgon jag kikade över boxkanten och konstaterade att Nilla blåst mig på fölningen. Det var några dagar tidigt och jag hade inte bedömt att det var dags ännu. Det var den första av 3 fölningar som jag blev blåst på det året. Dessbättre slutade alla lyckligt:-)

Bild fölet Nillsson i farten

Idag för 4 år sedan.

Även om jag uppskattar att inte bli blöt när jag är ute, så hoppas vi på regn! Det är snustorrt i marken och det fåtal millimetrar vi har fått här på senare tid försvinner i blåsten.

Tandtrubbel - 14 mars

Igår kväll när mina hästar fick sin nattmat så ville inte lilla Sparven äta. Hon visade just inget intresse för sitt hö, men bankade i boxväggen som om hon tyckte att jag glömt ge henne höet. (Bankandet är en ovana hon har, och den har fört med sig att vi även kallar henne för "pang i bygget" ibland). En häst som inte äter brukar ju få en att tänka "kolik", och det är ett tillstånd jag verkligen har respekt för och till varje pris hoppas slippa att hästarna ska drabbas av. Nu verkade Sparven inte alls ha ont i magen, däremot gjorde jag bedömningen att hon skulle kunna haft ont i munnen. Det kändes inte som det var så mycket jag kunde göra för stunden, så med lite fjärilar i magen sa jag gonatt till mina hästar.

I morse såg det ut som om Sparven ändå fått i sig det mesta av sitt natthö. och ett normalt antal "högar" hade hon producerat under natten också. Men väl ute i hagen, där frukosten serverades var det inte roligt med hö. Så jag bestämde mig för att det fick bli veterinarkontroll idag.

När veterinären så anlände så blev stallet tandläkarpraktik för någon timme. Sparven är 4 år och det är en ålder då hästarna fäller mjölktänder (det gör de i ombångar från 2,5 till 5 års ålder ungefär). Så det var inte oväntat när det upptäcktes 2 lösa kindtänder i munnen. Drogad med lugnande medel monterades en sk munstege, som håller hästens mun öppen, och sedan började ett vickande och bändande, för även om tänderna var lösa, så satt de fortfarande fast rätt bra på utsidorna. Till slut släppte den ena tanden och sedan så småningom även den andra, som satt ännu mer fast. Min lilla häst lämnades några timmar för att kvickna till efter medicineringen, och sent på eftermiddagen åt hon sitt hö med god aptit. Vilken lättnad!

Det här var första gången jag varit med om att någon av mina hästar haft problem med mjölktänderna.

Bild 2 utdragna tänder och en tändsticksask för att illustrera storleken

De båda tänderna, sedda från översidan resp undersidan. Nu orsakar de inte längre några problem.


Fallet - 9 mars

Kanske var jag i stöddigaste laget sist? Nästan skröt lite om att jag hittills alltid suttit kvar på Pottan. Nu har jag fått sota för det. Högmod går före fall brukar det ju heta.
Igår tog jag en liten sväng på min kära ponny igen. Hon var så trevlig, lätt att ta i hagen och fin att rida. Jag bestämde mig för att ta en liten galopp. Den lilla galoppen övergick ganska omgående i en serie brallar och den här gången for jag i backen med besked. Nåja, jag överlevde dessbättre rätt bra, om än lite mörbultad. Pottan var nog mest förvånad tror jag, och stod snällt bredvid mig, och tygeln hade jag fortfarande grepp om. Sedan blev hon nog lite förvånad över att jag satt upp igen och till råga på allt fortsatte i riktning bortåt. Själv verkade hon helt inställd på att gå hemåt.
Resten av ritten gick utan missöden. Jag hade bestämt mig för att inte utmana ödet mer den dagen, och dessutom var väglaget hårt och halt på många ställen.

Nu får jag försöka se till att det här inte utvecklas till någon ful ovana. Vid min ålder vågar man inte tro på att man håller för sån behandling obegränsat antal gånger...

Hästarna - 6 mars

Det börjar äntligen kännas som det finns hopp om en vår. Jag har plockat lite med hästarna i helgen och det känns inspirerande. vägarna har varit isfläckiga och det har begränsat en del - men lite promenader har det blivit.
Pottan fick sadel på sig i fredags för första gången på väldigt länge. Jag har inte velat rida då snön har legat på vägarna, eftersom jag då inte kan se var jag befinner mig, och jag har ingen lust att helt plötsligt upptäcka att jag trillat i ett dike. Men när snön börjar försvinna så marken under visar sig så är det en annan sak:-)

Pottan uppskattade INTE mitt försök att rida i fredags. Hon gjorde allt för att komma undan. Det blåste väldigt kraftigt och det kan förstås ha gjort sitt till - åtminstone gett Pottan en förevändning att bete sig motsträvigt. Vi tog en kortkort sväng bara, lite med livet som insats kändes det som. Men kärringen satt kvar och kom hem helskinnad den gången med!

Igår och idag såg Pottan till att jag inte fick komma i närheten av henne i hagen. Nåja, jag försökte ju inte på allvar att få tag i henne, i så fall hade jag inte gett upp. Men sprang undan gjorde hon, och jag passade på att låta kameran jobba lite.

Bild Pottan på väg bort från kameran

"Kom och ta mig om du kan!"

Bild Pottan följd av Kryddis och Sparven

Tre tjejer i farten...

Bild Nillsson står och filosoferar i solen

... medan Nillsson, sin vana trogen, tar det lugnt

Jag tog in andra hästar istället, som jag pysslade med. Pottan fick återigen gå en liten sväng efter att alla hästarna kommit in sent på eftermiddagen idag. Och idag  var det lugnare, en glad häst som gick fram fint även om  hon hade velat springa fortare än jag lät henne göra.

Nu hoppas jag bara att väder och alla andra makter är på min sida, så jag kommer igång ordentligt med alla mina mysiga små hästar.

Bild Jenny longerar Stari

Även grannen ägnade sig åt hästaktiviteter i vårsolen

Full fräs i snön - 22 november

Tråkigt väder såg det ut att vara idag, med blåst och blötsnö. Jag hade ingen tanke på att rida då jag gick ut, trodde att snön skulle göra det svårt för mig att uppfatta omgivningen. Men väl ute insåg jag att förhållandena var rätt bra - i hög utsträckning vita vägar med bara hjulspår som kontrasterade fint mot snön. Så jag bestämde mig för att rida trots allt.

Pottan verkade vara av uppfattningen "vill inte! - men om jag måste så ska det gå fort!". Och jag lät henne springa, det var nog närmast busridnning, men det kändes som om Pottan behövde springa av sig. Och vägarna var skapligt mjuka, jag kunde se vägen rätt bra och det kändes tryggt med en häst försedd med brodd och snösulor - alltså blev det bitvis full fart, oj vad det gick undan! Roligt och klart utöver det vanliga blev dagens facit. Får se hur länge det dröjer innan vi får chansen igen.

Nedan ett par bilder tagna innan vår vilda framfart.

Bild Pottan tittar över grindrepet

Pottan vid grinden vill in från hagen. Det gäller även de yngre förmågorna, som dock hålls på behörigt avstånd av "chefen". Närmast bakom syns Sparven.

Bild 3 kompisar som blev kvar i hagen

"Vaddå? Fick inte vi följa med?!"


Duktig pojke! - 1 november

November, vintertid på klockan och mörka kvällar, än mörkare blir det:-( Det gäller verkligen att se till att hinna med utesysslorna medan det är "ljust". Alltid någon fördel med att vara så oönskad av alla andra så att man är "dagledig".

Idag har jag tömkört Corylus, även kallad Nillsson (eftersom han är Nillas son) en liten sväng längs vägarna, och han var SÅ fin! Bara gjorde precis som jag ville. Man blir så glad när det känns att det går åt rätt håll! Puss på dig, Nisse!


"Iiiiiii - ett spöke!" sa Pottan - 26 maj

Det sägs att kor är dumma. Själv vill jag hävda att jag har en häst som är dummare än alla granngårdens kor tillsammans.
Det blir väl bara att tillämpa utmattningsprincipen, alltså passera förbi så ofta det går, hur många gånger som helst. Då kanske damen ifråga tröttnar på att frysa fast i marken, försöka vända och skena hem, hoppa framåt eller bakåt, stirra med huvet på skaft, jazza runt och blåsa som en blåsbälg. Ta tjuren (eller kon?) vid hornen så att säga...

... och plötsligt var det sommar! - 15 maj

Ja! Idag blev det sommar. Soligt efter en lite regnig morgon, och över 20 grader.
Jag har suttit på totalt 3 av mina ponnyer igår och idag. Pottan reds båda dagarna och igår satt jag på Stellaria aka Sparven medan sambon ledde henne en sväng på vägen. Idag blev det Corylus (Nillssons) tur att bli ledd med mig sittande ovanpå. Båda 3-åringarna skötte sig fint med hänsyn till omständigheterna. Tänk om det kunde få fortsätta att gå lika bra.
För att återgå till sommaren, så är jag ingen uttalad fantast av varmt sommarväder. Jag föredrar måttliga temperaturer och ser absolut inte fram emot en varm sommar med massor av insekter i allmänhet och bromsar i synnerhet, som trakasserar hästarna och saboterar ridning och annan hantering.
Tyvärr har jag inga hästfoton att lägga ut idag. Det får bli lite katter från eftermiddagen istället. De små har nu fyllt 9 månader och går ut och in på samma sätt som de "gamla" katterna, och det verkar det trivas med.

Bild Sune

Sune Bus på väg in i kameran

Bild Stina och Lilla My

Stina Bus till vänster och Lilla My

Ponnypyssel - 9 maj

Ska väl skriva lite om att jag faktiskt försöker aktivera mina ponnyer efter förmåga. Pottan promenadrids i vanlig ordning tämligen regelbundet. Här spelar faktorer som väder en viss roll. Det har varit rätt kallt, blåsigt och regnigt på sistone, men jag tycker att jag kämpar på rätt bra ändå. Jag har annonserat efter medryttare, men det verkar inte finnas någon som är intresserad av att lära känna min mysiga om än lite krävande ponnydam.
Jag försöker också så smått att "sitta in" mina 3-åringar, det är hög tid att komma igång med dem nu. Hittills har jag suttit på alla åtminstone någon gång. Låter det vedervärdigt med en kärring på 70 kg sittande på en ponny inte mycket större än ett russ (som den minsta är)? Det tycker jag också, men vad gör man när man saknar ryttare. För det är ju inte så att någon anmäler sig per automatik. Alla tre 3-åringarna är till salu, och har så varit ett bra tag nu. Så om någon känner för att skaffa en trevlig ponny, i lagom ålder att sätta igång, och få utbilda och forma den själv, varsågod och kontakta mig.

Påsk, solsken och ponnypyssel - 3 april

Nu är det definitivt vår! Många plusgrader och snön försvinner snabbt. Jag har börjat komma igång så smått med hästarna när vägarna är bara igen. Pottan har varit ute ett antal turer under de senaste veckorna och det har i stort sett funkat fint.
Det är hög tid att ta itu med "fölen" som nu har blivit 3-åringar. Idag på påskafton var det Stellaria som i solskenet fick göra en promenad med sadel på ryggen. Det hela avslutades med att hon blev lite hängd på. Hon skötte sig alldeles utmärkt. Ett försök blev det att föreviga det hela också. Tyvärr hade fotografen en dålig dag, så resultatet är därefter. Det förringar dock inte lilla "Sparvens" bragd.

bild Stellaria med sadel på ryggen

"Sparven" efter att dagens övningar avslutats.

Måste ta och visa mitt lilla hemgjorda påskkort också - Sune katt poserar med ett jättestort påskägg som sambon förärats av grannar. Det är nog det största påskägg jag sett någon gång.

Bild Påskkortet

ps På tal om katter, till min glädje så dök Ludde upp igen på morgonen efter att jag skrivit det förra inlägget.   

Spring is in the air - 22 mars

Trots ett och annat bakslag så känns det som om våren är på gång nu. Och jag har börjat komma igång med mina hästar lite också. Har varit ute några vändor med Pottan, senast en sväng idag. När vägarna är bara och snön ligger efter vägkanterna ser även jag  vägen riktigt bra och det känns som att man tar sig fram som på räls nästan. Så för den delen så kunde det gärna få se ut så för jämnan.
Även den yngre generationen måste tas itu med. Det hängs på och sadeltränas då och då, och förhoppningsvis ska det bli lite kontinuitet även i de aktiviteterna.
Tyvärr har det inte blivit några foton att tala om, håll tillgodo med Pottan i stalldörren för någon vecka sedan.

Bild Pottan på gången, tittande ut genom stalldörren


Om vägmonster och lite annat - 5 december

Kanske är det dags för ett litet livstecken?
Jag har varit ute med min stora ponny lite efter vad omständigheterna inbjudit till. Efter en lång mild november med skapligt mjuka vägar där det känts rimligt att rida lite fortare, så har det varit några dygn med frost och minusgrader, med hårda hala vägar som resultat. Mängden dagsljus är en annan faktor som har betydelse. Dessutom har ett antal markägare i grannskapet roat sig med skogsavverkning under några veckors tid, och det har påverkat var det känts lämpligt eller mindre lämpligt att ta sig fram.
Men jag har trots allt gjort mina turer tämligen regelbundet, även om de planerade vägsträckorna ibland fått ändras under gång. Det hände t ex då ljud från skogsmaskin igång alldeles intill oss kompletterades med brak av fallande träd. Har man inte full visuell koll på omgivningen då, så väljer i alla fall jag att ta en annan väg.
Igår blev det en sväng i skritt på hårda, frostiga vägar. Då vi skulle ut på en större väg ifrån en mindre hördes ett förskräckligt oväsen från en maskin någ nstans i omgivningen. Som tur var så väntade vi en stund, för maskinen visade sig vara en vägskrapa som snart skulle passera med buller och bång. För säkerhets skull så väntade vi ett tag till, för den händelse ytterligare monster skulle vara i faggorna. Det lät i alla fall lugnt, så vi vågade oss ut på den större vägen i riktning efter vägskrapan. Efter en stund hörde jag att en bil kom bakifrån och när den var strax bakom insåg jag att det var en lastbil, fast hur stor kunde jag inte avgöra. Min kära ponny är i regel bussig med personbilar, men tung trafik på smal väg är vi inte så vana vid. Så det blev lite panikkänsla, jag hoppade av för säkerhets skull och försökte hitta ett sätt att komma av vid sidan av vägen samtidigt som monstret kröp bakom oss. Inte så enkelt när man inte ser och vägen kantas av diken. Dessutom kom en annan bil och mötte oss. Hur som helst så lyckades jag hitta en lite väg som ledde av från den väg vi befann oss på, och vi kunde gå in ett par meter och låta trafiken passera. Inte för att jag kunde uppfatta i detalj vad det var som kommit bakifrån, men stort och långt var det. Nåja, det får väl ses som miljöträning.
I vanlig ordning blir det inte så mycket i bildväg att visa upp när man inte har någon som hanterar kameran åt en. Men en liten bild på Myristica, 2,5 år i hagen då det var sol häromdagen kan jag väl bjuda på.

Bild Myristica i galopp

Vardagslunk - 23 november

Idag har jag varit med hästarna rätt många timmar. Hovslagaren kom på morgonen, Pottan fick nya skor och vi testar även snösulor fram. Något jag inte har erfarenhet av sedan tidigare. så jag hoppas att de ska fungera bra oavsett om det är snö på marken eller inte. De små fick även de sina hovar översedda.
På eftermiddagen blev det så en liten sväng på Pottan. Det har varit lite stiltje den senaste veckan eftersom hon varit en framsko kort. Nu fick det bli en snabbis innan det blev för mörkt. Inget märkvärdigt men det kändes så bra att vara ute på vägarna igen och jag tror att min ponny tyckte ungefär detsamma.
Pottan är nu lite klippt, det har gjorts med hjälp av grannen Lillan och det tackar vi så mycket för! Så nu kan vi "blåsa på" ute utan att det resulterar i en  jättesvettig häst.

"Miljöträning" på schemat - 20 oktober

Dagens sväng på Pottan gick förbi granngården Hagsätter. Där finns gott om saker och djur som Pottan älskar att försöka inbilla mig att de är livsfarliga. Så desto bättre att utnyttja dessa som lite miljöträning. Idag gick det riktigt bra att ta sig förbi alla farligheter inkl gårdens 3 (tror jag) täckta hästar i hage intill vägen, som intresserat följde oss. Vi fortsatte sedan ända till nästa vägskäl innan vi vände och passerade allt en gång till på vägen tillbaka hem. Ingen gång hoppade jag av "för säkerhets skull"!
Igår tog jag mig i kragen och gick en promenad med Pottans lillebror "Nillsson", 2 år. Han gick snällt med och mopsar sig inte så ofta numera, han verkar ha insett att det inte är någon idé. Generellt brukar han gå på riktigt bra när man är ute, verkar vara nyfiken på vad som ska komma härnäst. Däremot kan han bli lite stökig om man vänder och går samma väg tillbaka - inget nytt att se den här gången ungefär, då får man försöka roa sig med lite bus istället.

Ett rejält arbetspass - 18 oktober

Idag har Elin ridit Pottan. Eftersom det fanns skäl att tro att skogen vimlade av skjutglada typer så höll vi oss på en av vallarna. Det blev en rejäl genomkörare för Pottan, som väl inte har upplevt något liknande på ett bra tag nu. Till att börja med blev det protester, men snart kom hon igång fint i trav och så småningom blev det även lite galopp. Det såg riktigt trevligt ut och Elin var nog också nöjd. Nu har ju Pottan lagt på en rejäl vinterpäls, och hon blev förstås jättesvettig. Jag måste få henne lite klippt snarast, men först vill jag veta att jag har ett utegångstäcke som fungerar bra.
Annars så fortsätter jag att rida själv också, även om det inte blir lika effektivt som idag.



Bildsvit Elin och Pottan 091018










Lite av varje - 14 oktober

Även om jag inte skrivit så mycket så fortsätter jag att aktivera mig med Pottan tämligen regelbundet. I lördags kom Elin och hon hade med sig sin egen ponny "Tjejen". Vi tog en rejäl runda tillsammans på våra springare, och Helena gick med oss. Inte helt fel för mig att få sällskap av några med fungerande ögon - tack så jättemycket, Helena och Elin! Tur med vädret hade vi också, men tyvärr finns inga foton att lägga ut. Det får istället bli en bild på 2-åringarna Stellaria och Corylus (Pottans lillebror) tagen häromdagen.

Bild Sparven och Nillsson på väg mot kameran

Har annars skvallervägen fått reda på att nya grannar är på väg att flytta in inte långt härifrån, och upptäckte att de bloggar om sin flytt. Har till och med etablerat kontakt via webben - kanske kommer vi att försöka rida ihop så småningom? Deras blogg heter "Mikaela och Jonatan samlar vuxenpoäng".


Potträning pågår - 30 september

Jag har fortsatt att rida Potentilla efter förmåga, och vi har haft ett antal lite längre ridturer i omgivningarna under de senaste två veckorna. Lite travarbete på vallarna blir det också ibland och jag tycker att det går bättre hela tiden. I söndags kom Elin och tog en tur i omgivningarna även hon.

Bild Elin och Pottan på väg hem 090927

Nu är det definitivt höst. Pottan håller på att lägga på vinterpäls för fullt, och tycker nog att det är lite jobbigt med ridningen. Det blir säkert klippning så småningom. I kväll blev vädret riktigt ruggigt med både regn och snö i luften, och alla hästarna fick komma in över natten.


Elin har ridit - 13 september

Idag kom Elin med mamma Helena samt Stina hit. Elin red Pottan på vallen under Stinas överinseende och det gick jättebra. Pottan fick jobba på rätt ordentligt och blev nog ganska trött. Vi räknar med att Elin kommer och rider igen nästa helg.




Elin och Potentilla under Stinas överinseende.



























 


Tidigare inlägg Nyare inlägg