Spring is in the ground - 29 mars
Idag har jag varit i stan på ytterligare en "privatlektion" i data, som af/fk håller mig med som "arbetslivsintroduktion". Rent otroligt vilka resurser det kan satsas på lilla mig! Att en person kommer från Västerås 2 halvdagar per vecka bara för min skull! Fast jag undrar just om det leder till att JAG får något jobb.
Men egentligen skulle det här handla om vad som hände på min resa hem idag. Sambon hade konstaterat att vår infartsväg blivit rejält gropig av tjälskador. Så jag förvarnade färdtjänstchauffören (som faktiskt redan innan dess hade kört väldigt försiktigt). Men vad hjälpte det när, då vi var nästan hemma, ena framhjulet sjönk ner i en djup grop. Och där stod minibussen sedan stadigt fast. Dessbättre fick jag tag i sambon som inte var långt borta. Han kom med traktorgrävare men konstaterade att det fick bli att hämta traktor istället. Under tiden gick jag hem, eftersom jag trampat ner i det snötäckta vägdiket, i vilket det stod flera dm vatten under snön, då jag avsåg att gå ur vägen för grävaren.
Efter att ha fått på mig torra kläder och skodon gick jag så ut igen, jag ville ju se hur det hela fortskred. Det visade sig att sambon fastnat med traktorn i skogen, som han tänkt ta vägen genom för att komma ut bakom taxin. Så han hade gått efter grävaren ännu en gång. Under tiden hade en traktorburen granne dykt upp från andra hållet och han lyckades dra loss bilen, som kunde backa tillbaka till vändplatsen. Så långt allt väl (hoppas jag). Stackars sambon hade sedan fullt upp en god stund att med hjälp av grävare lyfta upp traktorn igen, där den sjunkit någon meter i den vattensjuka skogen. Ett par klädbyten gick åt under tiden.
Jag ska till stan i morgon igen. Men jag väljer nog att gå ut till den större vägen då... Hoppas jag inte trillar i något hål på vägen ut bara.
Den här vägen har jag brukat rida en hel del på också, rätt fort dessutom. Jag ska nog avstå från det ett tag. Vill ju inte att min Potta ska trilla ner i något potthål.
Potthålet
Ett trevligare vårtecken var att vi fikade ute på verandan för första gången i år i fredags (26/3). Även Sune Bus var med en kort stund, men vred sig snart ur greppet - han har ingen ro i kroppen, det finns alldeles för mycket att upptäcka.
Däremot saknar vi katten Ludde, som vi inte sett på snart en vecka. Kan han ha fått vårkänslor och gått på turné trots att han är kastrerad? Hoppas att han dyker upp snart igen.
Men egentligen skulle det här handla om vad som hände på min resa hem idag. Sambon hade konstaterat att vår infartsväg blivit rejält gropig av tjälskador. Så jag förvarnade färdtjänstchauffören (som faktiskt redan innan dess hade kört väldigt försiktigt). Men vad hjälpte det när, då vi var nästan hemma, ena framhjulet sjönk ner i en djup grop. Och där stod minibussen sedan stadigt fast. Dessbättre fick jag tag i sambon som inte var långt borta. Han kom med traktorgrävare men konstaterade att det fick bli att hämta traktor istället. Under tiden gick jag hem, eftersom jag trampat ner i det snötäckta vägdiket, i vilket det stod flera dm vatten under snön, då jag avsåg att gå ur vägen för grävaren.
Efter att ha fått på mig torra kläder och skodon gick jag så ut igen, jag ville ju se hur det hela fortskred. Det visade sig att sambon fastnat med traktorn i skogen, som han tänkt ta vägen genom för att komma ut bakom taxin. Så han hade gått efter grävaren ännu en gång. Under tiden hade en traktorburen granne dykt upp från andra hållet och han lyckades dra loss bilen, som kunde backa tillbaka till vändplatsen. Så långt allt väl (hoppas jag). Stackars sambon hade sedan fullt upp en god stund att med hjälp av grävare lyfta upp traktorn igen, där den sjunkit någon meter i den vattensjuka skogen. Ett par klädbyten gick åt under tiden.
Jag ska till stan i morgon igen. Men jag väljer nog att gå ut till den större vägen då... Hoppas jag inte trillar i något hål på vägen ut bara.
Den här vägen har jag brukat rida en hel del på också, rätt fort dessutom. Jag ska nog avstå från det ett tag. Vill ju inte att min Potta ska trilla ner i något potthål.
Potthålet
Ett trevligare vårtecken var att vi fikade ute på verandan för första gången i år i fredags (26/3). Även Sune Bus var med en kort stund, men vred sig snart ur greppet - han har ingen ro i kroppen, det finns alldeles för mycket att upptäcka.
Däremot saknar vi katten Ludde, som vi inte sett på snart en vecka. Kan han ha fått vårkänslor och gått på turné trots att han är kastrerad? Hoppas att han dyker upp snart igen.
Kommentarer
Trackback