...eller Irish Coffee vs surströmming kanske?

Nu är det återigen en sån där regelbundet återkommande vecka när alla som kan och vill vallfärdar till Irland, Clifden och Connemara. En möjlighet jag inte längre har då min "fysiska status" gör det närmast omöjligt för mig att resa iväg på egen hand. Ja det gäller förstås inte bara Clifden Show Week utan det mesta som försiggår någon annanstans än hemma på gården där jag bor. För att någon skulle vilja släpa på en krympling som jag, så att jag skulle kunna få komma ut och uppleva något omväxlande och stimuleras av att träffa "likasinnade" lär aldrig inträffa, lika lite som att jag kommer att återfå en någorlunda funktionell syn.

Så då återstår bara att i vanlig ordning ta sig en rejäl Irisn coffee och över den gräma sig över hur orättvist allt är. En bit av sambons överblivna födelsedagstårta från gårdagen slinker nog också ner.

För mig är ju tredje torsdagen i augusti självklart lika med Clifden Show. Nu får man höra i radion att den dagen handlar om surströmmingspremiär. Som om inte jag redan är sur så det räcker. Skulle surströmming kunna ersätta Connemara??? BLÄÄÄ säger jag bara.

Ja, jag tar mig faktiskt rätten att vara gnällig en dag som den här. Visst, det finns alltid massor av såna som har det sämre, till och med mycket sämre än vad jag har det. Men det gör det ju alltid. Och det finns många som har det bättre också. Och som bara tar det för givet utan att ens fatta hur bra de har det.