Skärtorsdag är det idag. Det får mig att minnas en annan skärtorsdag, någon gång i första halvan av 1980-talet, jag minns inte exakt vilket år.

Jag bodde då i Uppsala och var ute med Ballerina på Nåstenvägen i riktning från Håga mot Lurbo. Rätt som det var kom en häst travande mot oss på vägen, sadlad och tränsad men utan ryttare. Jag hoppade av min häst för att fånga in den lösa hästen, med tanken att sedan fortsätta åt det håll hästen kommit från, för att försöka hitta en avslängd ryttare. Då jag stod på marken reagerade Ballerina häftigt, narkerade "håll dig borta" till den andra hästen. Jag blev misstänksam och tittade efter - och jo, det visade sig att den andra var en HINGST!! Jag kom fort upp i sadeln igen, ville absolut inte riskera att på marken hamna mellan två sparkande hästar. Och var enormt tacksam över att Ballerina uppenbarligen INTE var brunstig, och att hingsten verkade ha rätt inställning och accepterade det. Så det blev istället att jag red min häst vidare, och den lösa hingsten tyckte tydligen att vårt sällskap var helt okej, för han hakade snällt på alldeles frivilligt.

Någon ryttare stötte vi inte på, och till slut gav jag upp och vände tillbaka mot Håga. Hingsten följde snällt med oss. Nästan vid Håga-stallet höll någon ridlektion med en ryttare på en äng, och jag red dit och frågade om de kände igen hingsten. Det gjorde de inte, men den tjej som befann sig på marken satt upp på hingsten, och så gav vi oss alla tre ekipagen iväg i frisk trav för att återigen försöka hitta ryttaren. Men gav än en gång upp efter att ha ridit en ordentlig sträcka utan resultat. Så vi återvände och vid Hågastallet fick vi veta att de ringt från något av stallen nära Lurbo, och saknade en hingst. Jag fortsatte min ritt, och hingsten blev kvar i Håga, där den väl så småningom hämtades.

Jag såg hingsten igen en tid senare, då det var tävlingar vid min klubb. Han gnäggade efter Ballerina. Och hon var ju en häst med "pojktycke", så det var väl inte så oväntat.

Några foton från äventyret existerar inte. Det här var långt innan mobiltelefonerna blev var mans egendom, för att inte tala om mobilkamerorna, de existerade väl inte ens i tankevärlden. Så jag lägger ut en gammal bild på Ballerina på hopptävling från den tiden. Kanske samma tävling där hingsten återsåg oss, jag minns inte säkert.

På tal om tävlingar, så läser jag på connemara.nu att i Frankrike finns det möjlighet att tävla överhöjdare i "Kategori E". Det vore väl något att införa i Sverige också. Mina första connemaror, Apollo och Ballerina, var ju båda överhöjdare. Vad roligt det hade varit om jag kunnat tävlat dem i kategori E.

Då jag först hade Apollo, i början på 1970-talet, så var attityden mot överhöjdare väldigt avog, de var inte fina nog jämfört med rasfränderna som höll ponnymåttet, och fick t ex inte ställas ut. Med tiden blev ju inställningen något annorlunda, tack och lov. Undrar om inställningen snart kan bli sådan att tiden kanske kan anses mogen att införa Kat E även i Sverige?

Därtill läser jag på connemara.nu om en halvbror till min "Sparven" som är en mycket duktig överhöjdare som tävlar i Sverige, med framgång på hög nivå bland ridhästar. Återigen - släkten är värst!:-)