HWSS har skördat ännu ett offer. Duncan finns inte längre. Hans historia har nog berört mig lite mer än de flesta andra även om den inte är sorgligare än de flesta fall där hästar avlivas som följd av HWSS. Men det här är ett fall jag det senaste dryga halvåret själv kunna följa i realtid och på ganska nära håll, inom Sverige.
Jag blev lite närmare bekant med Duncans ägare då man till slut fått insikt i vad som verkligen var hans problem, och jag vet att Duncan var en mycket älskad ponny som man försökte göra allt för, men utan varaktigt resultat.
Jag gör det lite enkelt för mig och citerar mitt eget inlägg i HWSS-tråden på connemaraponny.ifokus.se igår:

"Ett nytt läsvärt inlägg finns nu på HWSS-bloggen. Här kan man läsa om den svenska connemara som bl a kunde ses på den clinic som anordnades för info om Hwss i Västergötland tidigare i år. Denna ponny avlivades här om dagen, då det inte verkade finnas någon chans att komma tillrätta med hans hovproblem, Han blev 3 år gammal.
De av oss som har upplevt en sån här hjärtslitande historia på nära håll har mycket svårt att förstå dem som är emot och som så har varit i många år, att det här problemet ska få diskuteras öppet och därigenom bli allnänt känt, och som en följd av det bli föremål för konstruktiva och välbehövliga åtgärder.
Även om det här rör sig om en importerad ponny, så finns anlagen vitt spridda i vårt svenska avelsmaterial också, det kan ni vara säkra på. Och många av er som ihärdigt hävdar att ni aldrig har stött på det här, kan nog bara tacka försynen och er lyckliga stjärna om ni sluppit få några HWSS-föl bland era uppfödningar. Jag vet att åtskilliga av er avlar på både hingstar och ston som definitivt har HWSS mycket nära i släkten.

För er söm är lyckliga nog att komma iväg till Irland i år - ta gärna en extra titt på hovarna på de connemaror ni ser. Jag tror ni har goda chanser att få se mycket av intresse.

I övrigt innehåller blogginlägget info om hur forskningen fortskrider. intressant det också.

Ja, jag förstår att många (som vanligt) tycker att det är hårda ord från mig. Jag försvarar mig med att man blir så oerhört ledsen varje gång man får veta att en älskad ponny fått sluta på det här sättet, trots omfattande och kostsamma insatser. Det skulle inte behövt vara så vanligt förekommande som det fortfarande är år 2012, om saken hade tillåtits att dryftas öppet och forskning gjorts långt tidigare. För även om den genomscanning som nu kommit till (Obs! genom de privatpersoner som utgör Connemara Pony research group - inga avelsföreningar eller myndigheter) så borde kartläggning av fall med härstamningsanalys kunnat bidragit till att vi kommit en god bit på väg redan långt tidigare än nu. Men det förutsätter givetvis att alla inblandade är ärliga och spelar med öppna kort..."

Duncans historia kan man alltså läsa (på engelska) i HWSS-bloggen, länk i citatet ovan. En detalj skulle jag vilja lägga till själv:
Jag råkar veta att ganska snart efter att Duncan anlänt till Sverige såg en person med kännedom om HWSS (även om den termen för tillståndet inte börjat användas ännu vid den tiden) Duncan och noterade hans hovar. En person som kunde givit ägaren ett tips om vad Duncan verkligen hade för problem, men som valde att ge andra förklaringar. Bortförklaringar skulle man kanske kunna säga, om inte rena lögner. Det innebar att Duncans ägare och de fackmänniskor de kontaktat fortsatte att vara ovetande om HWSS i mer än ett år. Nu tror jag inte att utgången skulle blivit en annan även om rätt diagnos ställts tidigare, men jag har ändå undrat mycket över vad som får en person som känner till fakta att inte dela med sig av sina kunskaper i ett sånt här fall. Men helt klart är det ju bara ännu ett exempel på hur saken tystats ner.

Nämnas kan också en kommentar jag såg på HWSS-gruppen på facebook helt nyligen. En medlem i Nordirlands connemarasällskap hade hört ryktas att den informationssida om HWSS, som faktiskt legat på föreninges hemsida ett tag, nu skulle tas bort. Kriminellt anser den som kommenterar, en uppfödare som själv insett att hon fått ett föl med HWSS i år. Det är inte utan att jag tänker detsamma själv. Ett annat exempel på hur starka krafterna är som motarbetar sanning och fakta.

Gårdagens sommarpratare i radions P1 var Jan Scherman. Programmet handlade inte alls om HWSS eller ponnyer, utan bl a om hur politiker, monarker och andra människor med makt agerar för att driva igenom sin egen agenda. Hur man ljuger, mörkar och får "svansen av fans" att vända kappan efter vinden. Det finns nog goda skäl att idka grävande journalistik i connemaraponny-sammanhang också. Den som till äventyrs skulle vilja ta en titt på vad som döljer sig innanför avelsföreningarnas mörka gardiner skulle nog kunna hitta mycket intressant...

Jag har gjort en liten extra drive för att försöka hitta medryttare till hästarna. Jag älskar verkligen mina ponnyer, men det är lite tufft att ensam försöka hålla igång så många. Och så länge som köpare eller fodervärdsaspiranter lyser med sin frånvaro så är det som det är... Till slut börjar man känna sig smått utbränd.

På blocket finns en annons och därtill har jag gjort en liten blänkare på min hemsida.

Nedan en liten bild av Stellaria ("Sparven") riden av Stina förra söndagen.

Även om det kan ha verkat vara rätt tyst på HWSS-fronten så fortgår forskningen i det tysta. Connemara.nu har kommit med en intressant uppdatering i ett läsvärt inlägg.

Förutom information om HWSS så nämns i inlägget att man inom New Forest-rasen hittat en gen som orsakar myotoni, och de har nu börjat testa sina hingstar för anlaget. Och flera exempel finns ju på olika genetiska defekter som ofta förknippas med speciella hästraser, där man kunnat kartlägga var i arvsmassan de skadliga anlagen finns, och sedan börjat testa avelsdjuren med avsikt att undvika att nya föl ska födas med defekterna. Med den kunskap och teknologi som finns idag är det inget märkvärdigt. Visst har det varit "stormigt" många gånger i en del rasföreningar, när folk inte verkat vilja veta och ta till sig fakta. Men som regel har det lugnat ner sig då det blivit rutin att testa djuren.

Därtill kan jag inte låta bli att känna att det verkar som New Forest-folket hanterat sitt problem med ärftlig myotoni på ett helt annat sätt än hur HWSS-problemet hanterats i Connemara-kretsar... Bara att gratulera NF-världen till att de verkar agera ansvarsfullt, moget och rationellt.

Veckans bild i min kamera. En obstinat Myristica som drog mot "utgången" då Stina skulle longera henne i torsdags. När hon inte fick som hon ville så reste hon sig på det här viset ett antal gånger då den här platsen skulle passeras i höger varv.

Så småningom fick Myran inse att det inte gick att bete sig på det sättet, utan det blev att finna sig i att trava på på voltspår utan protester

.