Hört på radio idag, programmet Kropp & själ i P1. Repris av ett program som sänts tidigare, även om jag inte hört det.

Det handlade om pessimister och pessimistiskt tänkande, i motsats till alla trendiga idéer om "positivt tänkande" som är och varit norm ett bra tag nu.

Kände mig bekräftad, det är ju vad jag visste! Det ÄR orealistiskt, fånigt och självbedrägligt med det överdrivna positiva tänkande som hela tiden tutas i oss som framgångsrecept och allena lyckliggörande. För verkligheten ser inte sån ut.

Ganska intressanta tankar fördes fram, som exempelvis att många som "tänker positivt" i realiteten har lite för höga tankar om sig själv och är benägna att ta onödiga risker, "det händer inte mig". Många väljer att starta egna företag trots att en stor andel av dessa företag ganska snart kraschar. "Det gäller inte MITT företag". Denna överetablering av företag innebär bl a en onödig ökad belastning på miljön. Många "optinister" med för gott självförtroende, företrädesvis män, har genom historien startat krig.

Så varför slå ner på alla som inte fullt ut anammat det "positiva synsättet" och avfärda dem som pessimister? Kanske är det de/vi som är REALISTERNA?